Tjejbaciller

Söte W har nått tjejbacill-stadiet. Det gick på några dagar. Häromdagen åt han glatt upp lilla Es kex när hon inte ville ha. Men igår ville han inte ha några tjejbaciller.

Vägra-puss-stadiet kom han snabbt in i när han började på fritids. Och det gäller både hemma o borta. I hemlighet från pappa kan jag få in en och annan puss, men stackars Mr P får aldrig vara med. Några kram-kalas får man inte heller nunera, men en W-stund går bra. W-stund är precis samma sak, men vi har fått byta namn. Hittills har ändå lilla E både fått och ge kramar, men snart blir det väl slut på det med.

Det måste vara jobbigt i den åldern, kommer inte ihåg något av detta själv. För han är ju inte stor och kryper gärna och ofta upp i famnen (men bara hemma förstås), men ändå är det jobbigt med kramar och pussar. Är det skillnad på tjejer och killar? Lilla E är generös med kramar och pussar, jag har svårt att se henne sluta med det de närmaste åren. Men en vacker dag är hon väl också i nåt stadie, så jag får passa på nu när hon gillar det. Rätt som det är, är jag väl världens mest pinsamma o gamla mamma. Precis som det skall vara, eller?
↑