Konsten att säga tack

Idag är det min födelsdag. Och jösses vad jag har blivit firad! Familjen sjöng och jag fick paket, Dregens purfäska självbiografi och en underbar form från vackraste Gerbera. Plus lite teckningar från barnen, tjusiga tandtroll var visst dagens tema. Litet bakslag med nackspärr och att vi hade punktering på bilen i morse. Men med hjälp av lite Bamyl och av Bil-Lennart fixades dessa motgångar och födelsedagen kunde fortsätta. En tur till "det stora gula varuhuset", känt från TV, och sen var födelsdagen på topp igen.

En sån här dag blir jag också väldigt tacksam över att jag har det så bra. Och en stor del av den känslan kommer från alla vänner på Facebook. Jag vet själv hur det är, man får ett meddelande om att nån av ens vänner fyller år och jag brukar skriva ett grattis. Utan vidare tanke. Men när jag själv får grattis från gamla vänner blir jag jätteglad. Det är rätt lite som krävs för att man skall göra någon glad.

Och i år tänkte jag att jag skulle tacka var och en av vännerna. Det är ju inte så kul att bara skriva tack utan jag har försökt variera mina svar. Fast man kan ju bara variera tackandet på ett visst antal sätt. Så en del har fått samma, mindre fantasifulla kanske. Men vad jag vill ha sagt med detta lite röriga inlägg är: Tack för alla grattishälsningar! Jag blir både jätteglad och lite överväldigad. Tack alla ni som kom ihåg en förortsmorsa i sin bästa ålder!
↑