Point of no return

Nu jäklar skall denna förortsmorsa komma i form! Jag har pulsklocka, konto på en träningsdagbok på nätet och ett gymkort. Ska man börja skall man väl göra det ordentligt, eller?
 
 
 
Nu låter det som om jag tagit tag i allt detta själv och så är det såklart inte. Jag som är expert på att hitta undanflykter och hatar att träna mej trött. Jag som tycker att den timmen av träning är bortkastad tid där jag hellre kan baka, laga mat eller bara lata mej i soffan (helst när Mr P står på Crosstrainern brevid och svettas). Nej, om jag skulle ta tag i detta själv hade det nog varit läge för Mr P att köpa en lott eller så.
 
Jag har försökt med allt, men tycker inte om att träna och ännu mindre att tävla. Så är det. Och det är väl därför jag inte blev något vidare bra i simning när jag var ung, att jag var riktigt dålig i konstsim och hoppade av fäktning och badminton när det var tal om att börja tävla. Jag har inget emot att gå raska långa promenader, men det skall vara så där lagom raska så att jag blir lite trött och lite svettig men inte helt slut. Är inte sugen på att pressa mej så att jag blir utmattad. Nej, det är inte min grej.
 
Så vad gör jag då med pulsklocka, träningskort och gymkort? Jo, för hur mycket jag än avskyr att träna så vet jag ju förstås att jag måste. Kroppen börjar värka av allt stillasittande och humöret är på bott när inga kläder är snygga och man ser ut som en strandad val på foton. Och för att jag verkligen inte skall komma undan, deltar jag nu i en studie inom Västra Götalandsregionen, där man skall se effekterna av stress genom att börja med konditionsträning. I 6 månader, till en början, skall jag nu genomföra 3 pass i veckan, med konditionsträning i ca 1 timme varje gång.
 
Och här har jag nu pulsklocka som skall laddas in i träningsdagboken, instruktioner och gymkort ingår också. Samtidigt har jag en kontakt inom studien som fungerar som "motivationsstöd" eller som en PT-light och som kontrollerar att jag faktiskt gör det jag skall göra. Så jag kommer liksom inte undan denna gång. Lika bra att sätta igång. Fast jag ångrar mej en liten liten aning, för att lägga sig i soffan när man kommer hem, är allt bra skönt.