Tack!
Idag har jag tänkt igenom de senaste veckorna sen min bror försvann från oss. Tiden har gått så fort men ändå långsamt, och samtidigt har nog ingen av oss i familjen riktigt greppat vad som hänt. Och så är det ju när någon rycks ifrån oss så plötsligt. Jag har tänkt och funderat, jag har grubblat och varit ledsen.
Men trots all ledsamhet idag, kan jag bara konstatera att jag är tacksam. Jag är så tacksam och känner mej så lyckligt lottad över att ha så många nära och kära, släkt och vänner, nära vänner och vänner som jag inte hört av på många år, som på ett eller annat sätt har visat mej och familjen omtanke och värme i detta mörka som hänt.
Och eftersom jag inte kan tacka alla var och en personligen, gör jag det här. Tack för alla hälsningar på Facebook och Instagram. Tack för snälla kommentarer här på bloggen och tack för alla fina SMS jag fått. Tack för alla telefonsamtal och alla kramar jag fått när jag träffat er. Och tack till alla ni som var med och gjorde begravningen till en fin och varm avslutning för min bror.
Tusen tack till er alla!
Massor av kramar till dig vännen <3