piaspraliner.blogg.se

I år kan det vara det sista året som kidsen tror på tomten. Så då vill jag ju att det skall bli en bra tomte. Lika bra att börja jakten nu, tänkte jag. 

 

Förra året jagades tomten fram från andra sidan ån. Det var en riktigt bra tomte, som i och för sig pratade någon konstig sorts småländska, men ändå. Barnen tyckte dock att det var konstigt att tomten hade en lösnäsa på sig, men just då köpte de villigt att det var tomten. Men när vi pratade tomte häromdagen sa den lilla knäppgöken "Hoppas att den riktiga tomten kommer i år, han som var hos oss förra året var ju bara en utklädd människa".... Så sorry Jocke, du blev genomskådad :-). 

 

I år har vi "den stora julen" och det innebär att kusinen också är med (den mindre kusinen pratar jag om nu. Kidsens stora kusiner är också där, men de tror inte på tomten. Man gör visst inte det när man är 12- 17 år...). Och det innebär ju att det är tre kids som skall luras, och inte fråntas barndomens tomte-skimmer. Inte än i alla fall. Den stora knasbollen är ju 8 och har nog passerat "tro-på-tomte-stadiet" men han vill ändå inte ge upp hoppet liksom. Så det vore kul att ge kidsen en sista, riktigt cool tomte-upplevelse. Undrar bara vem vi skall påtvinga detta uppdrag. "Andra-sidan-ån-tomten" krävdes det inte någon vidare övertalning (inte från mej, kanske från hans sambo, vad vet jag) men han har flytt fältet och bosatt sig inne i stan. Och inte kan man begära att en tomte, med skum småländsk dialekt, åker ändra från stan för att glädja några små kids. Nej, jag får jaga tomten på hemmaplan. Så passa er, alla som bor i närheten, nästa gång kan det vara just dej jag dyker på och frågar. En sista gång. Kanske...