Äntligen julkänsla!!!

Framför kaminen hos pappsen är det så mysigt. Och att äta pepparkakor och dricka te där skapar värsta julkänslan! Den kom ovanligt sent i år, julkänslan. Den kommer alltid i september. Fast jag har ju haft lite annat att tänka på än jul, om man säger så. Men nu när jag vi tagit avsked av min bror och man kan börja ta nästa steg, så infann den sig. Julkänslan. Då spelar det ingen roll att regnet öser ner och det är grått och höstigt. Snart kommer den härliga JULEN!!
 
 
 
Och för att tiden fram tills dess inte skall vara alltför sorglig och långsam, kan man ju hitta på en massa mysiga och trevliga saker. Lite sånt här funderar jag på:
 
- Höststäda: jag skall städa trädgård, vind, förråd, barnens garderober, Facebook och Instagram, bilen, köksskåpen och tvättstugan. 
- Åka till Ullared: julklapparna måste köpas och Mr P får snällt åka med.
- Kusinmys hos bästa M: krypa upp i soffan, dricka te (eller vin för den som hellre vill det) och prata om livet. Gråta en skvätt och skratta en del. För det är min kusin M förbaskat bra på (även om mitt besök blir en överraskning). 
- Planera en minisemester till våren med min bästa vän A (som verkligen inte vet något om mina planer....). Jag funderar på Köpenhamn. Vi får se vad hon säger om det...
- Tänka ut hur W:s rum skall inredas, nu när vi börjar närma oss tapetsering. Efter några veckor på extrasäng i syrrans rum, med leksaker i vårt sovrum, börjar vi alla ledsna på kaoset. 
- Julgodis: vilka julgodis skall jag göra i år? Och vilket godis brukade brorsan göra som man inte kan klara sig utan? Traditionerna måste ju hänga med lite till, eller så tar vi en traditionspaus och hittar på något nytt. Det sista lät mer som jag...
 
Just nu vill jag i och för sig helst sova och det i ungefär en vecka, utan att bli störd. Utan små tassande kalla fötter som väcker mej och utan små barn som skall sova näsa mot näsa, med den lilla armen runt min hals. Och utan en barnfot på kinden precis när man somnat. Det hade nog varit det bästa just nu.