Vårkänslor
Igår var det vår här på västkusten. En helt fantastiskt underbar vårdag. Har jag förstått, eftersom jag jobbade hela förmiddagen och var på bio med kidsen på eftermiddagen. Men solen strålade in genom fönstren med naturligt solskydd (aka smuts).
Det var visst den varmaste februaridagen sen nångång på 1800-talet.
Och ute grönskar det. Eller i alla fall dyker det upp en massa härliga vårblommor. Typ korta och förskrämda snödroppar.
Jag och barnen ropade förtjust "Titta snödroppar" och "Nu kommer våren!" och andra glada utrop. Knasbollens mindre sentimentala kompis stod bredvid och sa "Ja ja, nu har vi sett det. Nu går vi in.". "Men, kolla!", ropade Knasbollen "Det är ju blommor! Snödroppar!". "Ja ja, nu går vi in och spelar TV-spel", sa kompisen. Så då gav vi upp. Men vi tre, från den där knäppa familjen, vi var i alla fall uppfyllda av att våren kommer. Och det snart.
Tyvärr vaknade jag upp till -4 grader i morse och vips kändes våren långt bort igen. Men ändå. De där små söta snödropparna gör ju att man faktiskt står ut med lite kyla.
Men med det vackra vårvädret uppstår nu nästa svåra fråga: hur länge kan man med att ha kvar utebelysningen på altanen?