En dag i paradiset

Tänk er en stenlagd altan, mörk granit tänker jag (har inte frågat vad pappa tänker...). Lite fina blommor i vackra krukor, och eftersom vi är hos pappa är det dahlior, pelargonier och en och annan fuschia som gäller. Runt omkring växer det vilda kaprifoler. Solen värmer från förmiddag till kvällen. Och tänk er några sköna fåtöljer och nåt gott att dricka. (Hur jag skall lösa havsutsikten vet jag inte, kanske får riva en bit av huset som står ivägen först...) Lite så tänker jag mej att det skall bli på denna plats. 



När allt är klart liksom. Nu är det lite rivningsarbete kvar. Innan har det stått en lekstuga här. Sen 1979 typ. En stor och fin lekstuga med riktig takpanel och riktigt parkettgolv. Isolerad rejält var den också. Och byggd helt utan vattenpass (för det hade pappa glömt att ta med). Fungerade lite som reservgäststuga. Men mest var det min lekstuga. 

Men de senaste 20 åren har den varit förråd (fast jag har inte använt den som lekstuga på många år före det, den var faktiskt som ett "ungdomsrum" under några år också). Och ingen har ödslat nån vidare kärlek på den, så den hade förfallit. Ett tag tänkte vi renovera den till kidsen men det var för mycket jobb. Så vi bestämde oss för att riva skiten. 

Och nu sitter vi ute i sommarkvällen (japp, här i paradiset skiner solen och familjen har badat i havet) och är alldeles trötta efter allt rivande. Vi har konstaterat att pappa gillade att spika, för det var ett väldigt välspikat litet hus. Virket skulle sparas till en ny vedbod, så vi fick riva försiktigt. Men motorsåg och kofötter användes flitigt. Det är kul att riva!

När man ser upp mot platsen där lekstugan stått saknar vi den inte alls. Det är nästan så man inte minns, att de senaste 36 åren med lekstuga inte var något värt. Vi sitter och planerar och funderar på vad som blir bäst. Jag tror på en stenlagd uteplats. Med svarta granitplattor. Undrar hur jag skall få med mej pappa bara...
↑