På äventyr i myggland, del 3

Eller "mycket väsen för en betongklump"

Igår lämnade vi byn för att åka ytterligare norrut. Och utomlands. Vi drog till Finland och Kilpisjärvi. Att köra genom naturen så här långt upp är fascinerande. Växtligheten är så annorlunda. Vägen i Finland var lång och rak. Varje mil var det tydliga skyltar om hur långt det var kvar. En mil i Finland känns oerhört lång. 

Men resan var värt varje sekund, när vi kom fram till sjön Kilpisjärvi (orten heter likadant) tappade vi nästan andan. Spegelblankt och med snöklädda fjäll runtom. Så vackert att det nästan gjorde ont. Själva byn låg utdragen längs sjön och man fick känslan av Twin Peaks eller liknande. Vi stannade vid en restaurang och åt hamburgare med rökt renkött. Gott som tusan och utsikten var enastående. 


Sen var det dags för en båttur som skulle ta oss över sjön, till en plats nära Treriksröset. Här uppe var det varmt, runt 20 grader och inte ett moln på himlen, så vi satt ute. På andra sidan sjön var det 3 km vandring för att komma fram till monumentet. 3 km med barn i gassande sol innebär 45 min. Och båten skulle gå tillbaka efter 2 timmar. Nu kom stressen tillbaka.

En rask promenad, tillsammans med övriga turister, och svetten lackade. Vi hade helt klart på oss på tok för mycket kläder för ett träningspass. Kidsen sprang och lekte hela tiden och var jätteduktiga medan vi vuxna bar på dricka, jackor och tröjor. En helt fantastisk väg att gå. Bland björkar, sjöar och fjäll. Synd bara att det var så ont om tid.

Men till slut kom vi fram - till en cementklump i en sjö. Ful som stryk och fullt med folk. Vi förväntade oss inte någon tjusig staty men det här var lite väl fult tycker jag. Vi stannade väl i 5-10 minuter innan vi skyndade oss tillbaka. 


Vid färjan skulle familjen känna på vattnet. Jag vill, sa knäppisen och gick ner till strandkanten. Sen stod hon i 10 cm djupt vatten, med skor på. Och där var dagens ofrivilliga dopp. Skönt att det var så varmt ute, kände vi då.

Tillbaka efter stress-turen styrde vi kosan mot Norge. Dit var det några kilometer. Målet var Tromsö. Och väl på norska sidan började den vackraste väg jag hittills åkt. Slingrande vägar och fjäll med vattenfall. Men att skylta med avstånd verkar inte vara något för norrmän. I Finland var det varje mil men här var det nästan aldrig. Och när man väl fick syn på en skylt, ja då trodde vi att det var fel. Norska mil är visst ännu längre än finska. 

Men sen kom vi till kusten. Fantastiska fjordar och fjäll. Lite ont om rastplatser, fast det kanske är bra för annars skulle vi ha ännu tröttare kids, längre resa och ingen plats på kamerans minneskort. Men fy fasen vad vackert! Vi stannade på ett ställe och gick ut. Doften av hav slog emot oss och jag njöt. Den doften finns det inget som slår. 

Hela vägen till Tromsö var lika vackert. Inte en meter var ful. Kanske lite långtråkig väg (kidsen somnade) men så vackert. Till slut var vi framme, 45 mil i bil på en dag var över. Tre länder på samma dag och oräknerliga fjäll. Och Tromsö ligger helt fantastiskt vackert. Utsikten från hotellet går inte av för hackor. 


När familjen vaknar skall vi ut och titta på stan, innan vi styr söder ut här i Norge, till nästa stad och nästa hotell.

Myggligan till sist:
W: 15
E: 15
Jag: 6
P: 0 (han är inte så aktiv i myggbettsletandet)