På äventyr i Myggland, del 5
När vi lämnat Narvik, stannade vi till i Björkliden. Vi hann med lek i snön och åt lunch med utsikt över Lapporten. Färden över fjället var enastående vackert. Jag förundras över hur olika naturen ser ut på olika fjäll. Och över att det var väldigt många stugor hela vägen.
Vi tillbringade ett dygn i Abisko Nationalpark. Utanför Abisko Mountain Lodge, där vi bodde, var Lapporten ständigt närvarande, till och med när vi åt. Till slut försvann känslan av hur mäktigt det egentligen är.
Vi åkte ner till Torne Träsk, där barnen badade fötterna i det iskalla vattnet. Och vi vandrade längs den mäktiga Abiskojåkka kanjon, full med smältvatten från fjällen. Jag tror att vi säkert har 200 bilder på konjonen, från alla tänkbara håll. Mr P blev aningens besatt.
Hotellet var en helt annorlunda upplevelse än våra tidigare hotell. På utsidan var det väldigt intetsägande, och vi undrade lite vart vi hamnat. Men innanför dörrarna var det något annat. Här fanns det en stor lounge, som var jätteläcker. Trä och sten i en härlig blandning. Stora mjuka soffor, där man kunde sitta och läsa och dricka något. Och maten. Ja, det var något av det godaste jag ätit. Barnen åt älgskav och Mr P och jag åt högrev som kokat i rödvin, långsamt i 12 timmar.... Till hösten får det bli sånt hemma. Efterrätterna var minst lika goda: Hjortronkåsa med glass eller lemoncurdparfait med jordgubbar. Löjligt gott.
En tur längs Kungsleden hann vi med under vårt dygn i Abisko. Och kanjonen var ständigt närvarande under vandringen. Små lämmlar och möss gjorde oss sällskap, ganska orädda små djur.
Vi tog också liften upp till Abisko Sky Lounge på toppen av ett fjäll. Utsikten var enastående men på färden upp blundade jag rätt mycket. Jag är höjdrädd och att åka i en sittlift uppför ett fjäll, utan snö nedanför, var visst hemskt. Jag kramade den lilla Knäppgöken så hårt, att hon vägrade åka med mej ner. Resan ned gick ändå bättre och Knasbollen sa åt mej när jag kunde titta. Fast ibland började han prata om vad som skulle hända om liften gick sönder. Då fick jag blunda lite igen och tänka på något kul.
Det sista stoppet i Abisko var på Godisfabriken, där vi fyllde på förrådet för hemresan. För nu ville vi alla "hem" till mormor. Och nästan exakt 100 mil från starten i måndags morse, rullade en trött skara in på gårdsplanen. Trötta men väldigt nöjda efter en fantastisk tripp genom tre länder på fyra dagar. Och snart tar äventyret i Myggland slut, om två dygn flyger vi hemåt igen.