piaspraliner.blogg.se

Igår gick Knasbollen ut 2:an. Löjligt vad stora ungarna blir. Jag skall försöka uppfinna Pippi Långstrumps Krumelurpiller, så ingen mer blir stor. Fast stora barn är fina också. Och de kan göra saker själva (typ klara av toalettbesök), och det är ju skönt. 

 

Skolavslutningen är som skolavslutningar alltid är: massor av barn, föräldrar, fika och kaos. Härligt tycker jag. Knasbollens fina fröken flyttar till USA till hösten och hon hade gjort ett fint bildspel över de 2 år som hon haft klassen. Attans jobbigt, om ni frågar en blödig småbarnsmorsa. Fick bita mej i tungan och köra naglarna i handen, för att tårarna inte skulle spruta och ögonen skulle bli röda när ljuset tändes. Det hade ju varit pinsamt. Men jag var nog inte ensam. Och stackars fröken hade en jobbig dag. Barnen sjöng vackert för oss föräldrar och sen fikade vi gott. Duktiga föräldrar hade både bakat och fixat fina presenter till pedagogerna. Inte denna mamman dock, inte i år, i år var vi snikare....

 

(Dåligt foto är faktiskt valt medvetet, för jag lägger inte ut andras ungar utan att kolla först). 

 

 

Den gemensamma skolavslutningen sker ute på trappan, ute på gården. Där sken solen och det sjöngs fint av alla klasser, körer och pedagoger. Duktiga barn spelade trombon, fiol, flöjt och säkert något mer jag inte minns nu. Men fint var det. Och tre duktiga 3:or var konfrencierer och vågade stå på trappan och prata i mikrofon inför alla barn och föräldrar. Om det är ca 150 ungar med tillhörande föräldrar, syskon, farmödrar och morfäder, kan man ju fatta hur många det var på den här gården. Och där stod de och var duktiga. Det hade jag aldrig gjort när jag gick i 3:an, då vågade jag ju knappast prata med mej själv....

 

Fotobevis på examensbarnet finns,  men den unge mannen är noga med att inte synas på sociala medier just nu, speciellt inte igår i alla fall. Att få ungen att stå still och bli fotad är inte lätt, men den här mamman har tvingat honom att bli fotad första och sista skoldagen varje år, så ibland måste man offra sig för konsten liksom. För det kommer fortsätta genom hela livet!

 

Efter all skönsång och babblande vuxna som störde stämningen, packade vi in oss i bilen, tog med morfar, och åkte till Knasbollens absoluta favvorestaurang: Lindome Saloon. En skolavslutning måste ju firas med stil och maten är supergod där. Fast kött-grabben blev lite besviken att det "bara" var pannbiff på lunchmenyn och inte något KÖTT. Men mätt blev han. 

 

Sen åkte vi på hemlig resa med kidsen (inte morfar dock, som fick dispens från äventyr och fick åka hem)

 

I veckor har vi berättat för kidsen att efter skolavslutningen åker vi på en hemlig resa. Vet inte om det var så smart gjort, för deras förväntningar var skyhöga. Vart var vi på väg?? En djurpark, en simhall, Danmark, Spanien.... Frågorna var många. Inte ens ledtråden att det börjar på U hjälpte.

 

Färden gick på E6 söderut och när vi kom fram till Varberg läste Knasbollen på vägskylten där destinationen stod: 

- "Ullared.... skall vi åka till Ullared.... ?", sa han med en besviken röst. Och Knäppgöken putade intensivt med läppen.... 

- "Men ni har ju tjatat om Ullared i flera år, varje gång ni sett programmet på TV. Och ni får shoppa massor av kläder (där vann jag över Knäppgöken) och ni får köpa leksaker (och där även Knasbollen)". 

 

Varuhuset var nästan tomt och kidsen var duktiga, som inte gnällde mycket utan tålmodigt hängde med på det mesta. Kläder provades och högen i vagnarna växte (japp, vi hade TVÅ vagnar....). Leksaksavdelningen var överväldigande, fikat var gott och Leklandet var ok (fast där var kidsen bara i några minuter innan de ville tillbaka till leksakerna igen).

 

De hade var sin slant att shoppa för och det funderades och valdes. Tänktes och jämfördes. Speciellt knasbollen. Till slut fick han ihop matten och var nöjd. Knäppgöken är billigare i drift, så hon fick ihop massor av saker (skit) som t ex en liten hund som "skäller" och gör volter, en katt som "jamar" och gör volter och ett förstoringsglas... Men när hon kom till Barbie/Monster High-väggen blev det för mycket. Då gick hon och köpte ett strandtennisset istället.... (men hon kom tillbaka och köpte vackra Mariposa).

 

 Fyra timmar senare kom en sliten och trött familj ut. Nöjda och glada. Kidsen vill åka dit igen och mamman också förstås. Och jag och Mr P får nog inte åka dit ensamma mer, på våra halvdagar med egentid (vi är inte vidare romantiska vi), kidsen kommer nog att vilja åka med.

 

Kvar hemma står nu en hög med shoppingpåsar som skall packas upp. Det orkade vi inte med igår. Det får bli en annan gång.