piaspraliner.blogg.se

Vi var på plats på Ullevi i fredags, jag och Mr P (tillsammans med 50 000 andra) och upplevde den roligaste, galnaste, sjukaste och en av de bästa konserter jag varit på! Foo Fighters (Varning, det här inlägget innehåller en del svärord)

 

I mitt huvud var inlägget i stort sett redan klart innan konserten. Jag skulle skriva om West Pride och om hur coola Foo Fighters är som har med sina barn på scenen. Men det var innan Dave Grohl snubblade och ramlade av scen och bröt benet. Och innan ordet Hero fick en ny betydelse. Innan "bryta benet" känns lite tamt. 

 

Det började så bra, men en övertänd Dave Grohl rusande ut på scenen, på en utbyggnad som gick ut 40 meter eller så, ut i publiken och tillbaka. Sen snubblade han och ramade ner, över 2 meter. Jag tänkte att det var väl en del av showen, att han kommer dyka upp på scenen bland pubilken. Men när man såg de andra i bandets förvirrande blickar, förstod vi att det här var nog inte så bra. Förvirring uppstod men bandet körde på.

 

Och hjälte nr 1 steg fram: Taylor Hawkins. Vilken jäkla trummis och hjälte. Han driver på bandet, trots att han meddelar att de får ställa in och att de vill köra lite "som plåster på såren" (eller snarare som "gips på benet"). 

 

 

Men sen kommer han tillbaka. På bår. Hjälten nr 2. Med en läkare som fixerar foten. Här tänker jag, "det var väl snällt att han kommer in och personligen tackar för sig". Men inte han. Inte en jävla rockhjälte. Han kör igång och drar på, nästan som vanligt. Med enda skillnaden att han sitter ner med foten på en stol och har en läkare som håller fast foten (läste förresten på Facebook att läkaren tydligen är ett stort Foo Fighetersfan, så att sitta och hålla Dave Grohls fot på scen inför 50 000 pers, kanske inte var så stor uppoffring). Efter några låtar ursäktar hjälten sig och blir utburen från scen. För att gipsas! Bandet kör en låt eller två och sen kommer han tillbaka. Denna gång på kryckor och genomför konserten. Mest sittande men också på kryckor. "Dave broke his f***ing leg", den meningen vet jag inte hur många gånger vi hörde, men varje gång fick det mej att le. Inte för att han skadade sig utan för att allt blev så galet och absurt. Så jävla sjukt! 

 

Aftonbladet skriver så jäkla bra om hur det var här.

 

En så jävla kul kväll! En sån jävla rolig konsert. En Dave Grohl, som troligen fått en och annan morfindos för att kunna genomföra konserten, i toppform och så laddad. Han ville inte sluta och bandet höll på i 2.40! I 2 timmar och 40 minuter med brutet ben, då är man en hjälte som offrar sig för sin publik.

 

Han har nu lagt ribban för vad man kan förvänta sig av musiker som skadar sig på scen. Igår läste jag om något pojkband, där en av sångarna visst kommit för nära pyrotekniken och fattade eld. Inte farligt men tillräckligt för att bandet skulle ställa in. Och då tänkte jag för mej själv "Det skulle aldrig Foo Fighters och Dave Grohl göra, han skulle köra på ändå. The show must go on. There goes my hero!"