piaspraliner.blogg.se

I går var jag på gymmet här i förorten! Kors i taket! Jag har inte varit på ett gym sen långt innan knasbollen föddes. Och allt är Annas fel! Anna är en kompis som är instruktör på gymmet och är en friskt fläkt, full av energi. Nu säger jag att det är Annas fel, för det är bra att ha någon att skylla på. Fast jag säger det med glimten i ögat, för hade det inte varit för Anna, så hade jag inte ens tänkt tanken på att gå dit. Så egentligen säger jag Tack Anna (fast lite tyst). 

 

Igår testade jag Jumping. Det är typ ett aerobicspass på en studsmatta. Sååå jobbigt och sååå jäkla svårt. Det första Anna sa var: håll er på mattan innanför den gröna linjen! Och det fanns i mitt huvud mest hela tiden. Håll dej innanför den gröna linjen, Pia! Sen var det en massa hoppande, med rätt vinkel på benen och hela foten. Det tog också mycket fokus. Lägg till övningar, som jag har svårt att göra på platt mark, och så förstår alla att jag var helt borta. Det var häl i mattan, tå i mattan och ibland saxen. Allt på en matta som hela tiden studsade. Och hela tiden var jag livrädd för att ramla av mattan.  

 

När jag till slut ändå kände att nu jäklar, nu har jag kommit in i rytmen, tittade jag upp och såg mej i spegeln. Och där stod det en liten rektangulär tant som knappt lämnade mattan i upphoppen. Snacka om att bli nedtagen på jorden. Jag avskyr dessa speglar i träningslokaler, man ser ju inte klok ut någonstans. 

 

Så nu avslutar jag detta inlägg med en liten film om hur det ser ut när man är proffs på Jumping, så som jag i mitt huvud såg ut innan jag började. Innan jag upptäckte att jag var en liten rektangulär tant på en studsmatta.