Pustar ut
Allt började också enligt plan. De satt så tysta och såg på filmen. I en timme. Sen blev det vild lek i en timme. Så vild att den lilla Knäppgöken suckade: "Jag står inte ut en minut till med detta oväsen". Så vi hängde lite för oss själva i sovrummet ibland.
Nu är min kalas-filosofi att de roligaste kalasen är de med massor av godis och så mycket fri lek som det bara går. Minns känslan när man var hemma hos kompisar och fick leka med alla deras saker. Så vad gör det att ljudvolymen är hög så länge ungarna har kul. Vi pratar ju bara om några timmar av ens liv.
Visst, vi var strategiskt utplacerade i huset, jag och Mr P. En uppe och en på nedervåningen. För vilda lekar kan ju ibland bli lite väl vilda. Och ibland fick vi säga ifrån. Men 9-åriga grabbar skall låta och springa runt, så det fick Knäppgöken lära sig i kväll.
Nu vet jag ju inte hur alla världens 9-åriga grabbar är, men detta gäng grabbar är fantastiskt fina. Mot varandra och mot Knäppgöken. Visst går det vilt till men om nån blir ledsen stannar leken upp, och alla försöker trösta.
De allra flesta ville ha med Knäppgöken på grabbkvällen, som om det vore det mest självklara i världen. Några ville att hon skulle sitta i soffan bland dem. En utsåg sig till hennes försvarare mot de vilda grabbarna. Några busar alltid med henne och får henne att känna sig speciell. Aldrig några kommentarer att hon inte får vara med, varken på kalaset eller när de leker efter skolan.
Så nu har jag två små kids utslagna i soffan bredvid mej. Knasbollen tyckte att det nog var den bästa dagen hittils i livet, så vad gör det om det inte blev den planerade filmkvällen, så länge som huvudpersonen somnade nöjd.