Mysdag med kusinhäng

Min kusin och jag tog kidsen och drog till metropolen Sollebrunn. Närmare bestämt till en skog där vi tillbringat våra barndoms somrar (i alla fall jag när vi inte var på Tjörn) och där min mammas släkt förr bodde i nästan varje liten stuga. Min mormor bodde i en stuga, som min morbror har idag, och på andra sidan en liten bergsknalle, bodde mormors bror, Gunnar, på den stora gården (som togs över av hans barn). När man gick till morbror Gunnar sa vi alltid att "vi går fram" och så säger vi fortfarande.

Skogen är stor och gränsar till Kobergs ägor och deras hjortar strövar på våra föräldrars kusiners marker. Där får de ströva bäst de vill och vara lyckliga.

Här finns de bästa svampskogarna. Ibland i alla fall. Kanske inte idag men vi fick lite i korgen i alla fall. Mammas kusin hade tydligen häromdagen plockat 17 liter med kantareller, så han kanske tog de flesta.

Men vilken härlig dag vi fick. Solen sken och kidsen höll sams. Vi åt vår medhavda matsäck, min kusin hade gjort fantastiska wraps som vi åt i skogsbrynet på en sten. Att gå i denna skog, som är så full med minnen och som tidigare var så vacker (innan de började avverka) ger så mycket energi och jag blir så lycklig.

När man är i dessa skogar måste man "gå fram" till gården och hälsa på och få smaka på mammas kusins fantastiska fika. Det är det enda ställe jag vet där inget ändras, man får sju sorters hembak (fast i dag var det bara sex) och hemgjord saft, som man får blanda till själv vid bordet. Precis som det alltid varit.

Varje gång jag är där tänker jag att jag måste dit oftare. Gå i skogen och plocka svamp. Hälsa på "där framme", innan det är för sent. Så kanske tar jag mej en tur dit senare i höst.

Kommentera här: