Ingenting

Jag står vid spisen med en klump i magen. En klump som brukar komma när sorgen efter brorsan och mamma slår till. Men idag är det inte sorgen efter mina kära som gör sig påmind. Idag är det bilderna från Aleppo som jag får ont i magen av. 


Bilderna sköljer över oss och det går inte att värja sig. Jag försöker bläddra förbi, för jag orkar inte ta till mej det hemska som sker. Just nu. Hela tiden.

Jag tänker på alla stackars barn som förtvivlat försöker att ta sig ut från helvetet. Eller på de barn som gett upp och som bara väntar på att dö. Ett barn skall vara fullt med glädje och liv, inte vänta på döden.

Idag kände jag att jag måste göra något. Jag köpte Ingenting på Rädda Barnen. Ett sovpaket, så att några barn på flykt kan få sova, och att matpaket till en familj som inte har något. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Nu önskar jag bara att alla som klagade högt förra året, när flyktingvågen var som störst, gör något. Ni som inte tyckte att vi kunde eller skulle ta emot flyktingar hit till Sverige utan att vi skulle hjälpa på plats. Nu har ni chansen. Hjälp barnen i Aleppo nu! Kom igen! Eller var det bara tomma ord?


Gå in på UNICEF, UNHCR, Rädda barnen, Läkare utan gränser eller Warchild. Gör något nu! Som sagt: ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Kommentera här: