piaspraliner.blogg.se

När man vaknar och benen ömmar, då vet man att dagen blir tung. Vi hade tänkt vara super-turistiga idag men kände snabbt att det funkar inte med kidsen, så vi tänkte att vi bara kör på London Eye (med tanke på att det kostar en förmögenhet för fyra pers att åka det där hjulet, var det lika bra det).

Vi åkte tunnelbana (japp, vi börjar bli riktigt bra på det nu) till Westminister och knasbollen blev överlycklig när den första byggnaden vi såg var Big Ben. Han har längtat efter att se den i evigheter, så redan här var hans lycka gjord.

Vi vandrade över till andra sidan Themsen för att åka det där hjulet. Ett tips är att gå dit före kl 11, för sen växer köerna. Vi var där strax innan och det gick riktigt smidigt. Själva hjulet var större och stabilare än det hemska Lisebergshjulet, som jag fick panik i förra året. Man kunde gå runt och se ordentligt. Familjer fotograferade varandra, på ett riktigt turistigt vis. Men emellanåt var det riktigt jobbigt, då fick jag sätta mej ner lite och andas.

Vandringen längs Themsen fortsatte. Vi gick tills vi kom till Golden Jubilee Bridges (och den där järnvägsbron mellan dem som jag inte minns namnet på). Nu var vi hungriga och här under bron fanns ett litet hamburgerställe. Så coolt och mysigt. Ur högtalarna dunkade det hiphop-musik och burgarna var de godaste vi ätit, om inte nånsin så i alla fall ligger de i topp. McD släng dej i väggen!

Laddade med ny energi fortsatte vi vår vandring längs floden (som för övrigt är väldigt smutsig). För er som nu förfasas över att vi tvingar med barnen på långa promenader, kan jag lugna er med att det är gott om lekplatser längs vägen. Vi tar många pauser, både med fika och bara vila för att se på folk. Det är en anledning en tre kilometers vandring tar sex timmar.

Vid en av lekstoppen ramlade knäppisen och skrapade upp sitt knä, samma knä hon skrapade upp dagarna innan vi åkte. Blodet ran och tårarna med. Men självklart hade vi varken näsduk eller plåster. Det enda som fanns var trosskydd, så det fick funka. Nej, jag klistrade inte fast trosskyddet på ungens knä, torkade bara blod med det (vad trodde du?).

Efter sex broar var vi framme vid Tower Bridge. Nu var alla trötta och det kom lite regnstänk, så det var dags för en vätskepaus igen (vi har också väldigt varmt här, ovanligt varm sa en man i dag). Och här fanns en oas, en tropisk bar där 60-talsmusiken (den med lite bosanova och annan 60-talspop som är härlig) dånade från högtalarna. Allt var pastelligt och man kunde ta sin vätskepaus i solstolar. Underbart. Det är sånt här som är kul, att hitta lite annorlunda ställen.

Efter en promenad över Tower Bridge tog vi tunnelbanan till Tottenham Court Road. Här råkade knasbollen smutsa ner händerna och vad gör man? Jo, man tar fram ett nytt trosskydd och vatten och tvättar hans händer. Trosskydd är väldigt bra på resor. Målet med trippen hit var ett besök i paradiset för en pappersnörd: Paperchase. Tre våningar med papper och pennor. Kidsen gick bananas och jag höll igen, hade jag varit ensam där kunde jag köpt hur mycket som helst.

Slutligen tog vi tunnelbanan "hem", för nu var klockan sju. Trodde vi, klockan var åtta! Inte konstigt att knäppisen var trött, hon brukar ju somna då. På vår gata finns det två grekrestauranger, den ena var full och den andra tom, och dit ville vi ju inte gå. Så vi fick ta oss till huvudgatan igen, men nu svängde vi höger istället för vänster. Lite uppgivna, för en fredagskväll här är samma som hemma, det är smockfullt överallt. Trötta, hungriga men väldigt tåliga barn knatade på. Till slut kom vi till en indisk restaurang som vi gick in på. Och vilken god mat! Knasbollen njöt högljutt och krävde ett återbesök innan vi åker hem.

Efter kl tio på kvällen på vi till hotellet, trötta och utmattade. Kidsen orkade lyssan på saga innan de somnade på tre sekunder. Själv ligger jag i sängen och orkar inte röra mej. Fattar inte hur vi skall orka göra Notting Hill i morgon.

Dagens steg: 26 084! (Stackars lilla kmäppisen har väl gått runt 30 000 med sina korta ben. Och hon har skuttat och dansat nästan hela tiden)