Midsommar från förr

Igår promenerade vi över till grannön, för traditionellt firande med dans kring stången, i regi av den lokala hembygdsföreningen. En liten promenad på drygt 3 kilometer. Och när jag gick där, på vägar jag gått på sen 1974, kom jag att tänka på våra midsomrar på 70-talet i vårt område.

Då startade vi att vandra från vår väg, högst uppe på berget. Längst fram gick vår fina granne Eskil, med flaggan. Sen kom pappa med gitarren, och vi sjöng sånger hela vägen ner till fotbollsplanen. Längs vandringen slöt sig fler och fler till oss och det blev ett långt tåg av glada firare. 

Pappa var lekledare och höll i sångerna. Det var många lekar och danser. På kvällen var de vuxna på fest hos varandra uppe på vår väg (de nedanför backen höll sig där nere medan vi var här uppe). Vi barn lekte länge på kvällen och var med på festerna. Just de midsomrarna är ett varmt minne hos mej. Jag bjussar på några foton från 1979, där jag i vit klänning som mamma sytt, kände mej så himla fin i. 




Vi var ett stort gäng barn här uppe, det var barn i i stort sett varje hus och vi lekte hela tiden. Min stora idol och bästa vän (från mitt lilla håll i alla fall) var vår granne Vicke. Några år äldre och påhittig som få. I mina barnminnen var hon lite som Pippi Långstrump. Hon hittade på äventyr, lekar och utflykter. 

Avslutar med en bild på några av gänget, sittandes på vår altan (innan vi byggde stora huset) och fikar, från 1977. Jag är minstingen till höger och brorsan näst längst till vänster. Vad kul vi hade! Och vilka härliga minnen.