Tidsförvirrad

Jag tänker alltid att jag är ny på jobbet, det är ju smidigt att ha en ursäkt. Tänker ibland, när folk inte riktigt vet vem jag är och vad jag gör, att jag har ju inte jobbat så länge här. Insåg att jag, i augusti, jobbat på avdelningen i 6 år... Inte så nyanställd längre. Och om inte folk vet vem jag är, beror det nog på något annat. 
 
Säger ju också ofta att jag är småbarnsförälder. Insåg att inte heller det är sant. Med en 8-åring och en snart 11-åring har jag ju lämnat småbarnsstadiet för rätt länge sen. Identitetskris nästa. 
 
Och vi tänker ofta att vi är närapå nyinflyttade i radhuset i förorten. Fast även här är det 6 år nu. Hur kunde det gå så fort? Vi har fortfarande ouppackade flyttlådor på vinden! 
 
När jag tänker efter har jag och Mr P varit tillsammans sedan 1999. Det är ju för fasen sedan förra seklet! Så länge känns det ju inte. 
 
Det finns risk för att jag är en sån som, när jag är 65 kommer säga att jag är 40. 
 
Till råga på allt har jag hela dagen trott att det är fredag. Det blir en lång vecka.