Om min mamma

Min mamma var en tuff kvinna. Så tuff att min pappa en gång sa "Stackars den fan som blir gift med dej!". Det var innan de blev tillsammans. Som många andra träffades de på jobbet och det är tack vare jobbet de förlovade sig. För på den tiden och på en specifik fest, var man tvungen att förlova sig för att få komma. Så det gjorde mina föräldrar. Nu hade de förlovat sig ändå, förr eller senare, men det är en rolig historia. 
 
Hon hade filosofin att man är aldrig för gammal för att lära sig nya saker. Hon började läsa vidare när jag var liten, hon läste in högskolekompetens på folkhögskola. Och när jag började i tredje klass flyttade hon för att plugga på universitetet. Det var inte lätt att flytta till Göteborg och bo borta på veckorna när hon hade barn och man hemma. Men hon fixade det. Och hon hade inte fixat det utan min fantastiska pappas stöd. På veckorna var det han, jag och brorsan. Mamma kom hem en natt mitt i veckan, om hon kunde, och på helgerna. Pappa roddade allt hemma förutom att han också var tränare i ortens simklubb, med fem pass i veckan. Tillsammans var de ett superteam, som har gjort mej till den jag är idag. Mamma slutade aldrig plugga. Hon läste på masternivå när hon var 60 och hoppade på många andra kurser även utanför jobbet. Det är kul att lära sig nytt, har jag lärt mej av henne. 
 
Från mamma har jag med mej att min familj och släkt är det viktigaste man har. Mamma var den som höll samman familj och släkt i mångt och mycket och det har jag lärt mig sen barnsben. Jag har hängt med på gamla mostrar och fastrars firande eller bara för att säga hej. Mamma och jag åkte hem till min moster och hennes sambo i stort sett varje vecka och åt middag. För min moster och hennes sambo var lite annorlunda och ensamna. Därför tvingar jag med mina barn för att träffa släktingar, när andras barn får stanna hemma. Släkten är grunden till varför vi är här och för mig är det viktigt att barnen känner att de är en del av något större än bara vår lilla familj. Och att alla är lika mycket värda, oavsett hur man är och om man råkar vara lite annorlunda. I en familj tar man hand om varandra och stöttar varandra, så enkelt är det tycker jag. 
 
Mamma var också väldigt omhändertagande och omtänksam. Under några år arbetade hon som socialsekreterare. Otaliga var morgnarna när jag vaknade och det låg någon tonåring på soffan och sov. Någon som behövde hjälp och stöd. Mamma var väldigt bra på att ge stöd. Hon var också övervakare åt killar som hamnat lite snett och fallit in i kriminalitet. Snälla killar som också behövde stöttning i livet. Det fick de av mamma. Och tack vare mamma har jag varit på olika fängelser och hälsat på killarna.
 
Mamma var också väldigt social och tyckte om att ha roligt. Tillsammans med pappa var det mycket fester och tillställningar. Och på det glada sjuttiotalet fick även barnen hänga med. Så jag har varit på vädigt många fester och jag har minnesbilder av många män med skägg och kvinnor i fina långklänningar. Jag sa ju att det var sjuttiotalet.
 
Från mamma har jag lärt mej att laga mat från grunden. Mamma hade en dröm, att om hon fick börja om skulle hon bli bambakock. Mormor jobbade i köket på Östra sjukhuset, så det kanske kommer därifrån. Hon lagade gärna mat, testade nytt och lagade mycket mat åt gången. Det var ju bra när hon pluggade borta, så pappa kunde bara ta fram mat ur frysen som redan var klar. Både jag och min bror har fått med oss matglädjen från mamma. 
 
Min mamma var också min bästa vän och vi hittade på en massa saker. Hon och pappa hade filosofin att de som föräldrar bestämde vad som var bäst för mej och min bror, så hon tog med oss på filmer som inte var barntillåtna (lugn alla moralpoliser där ute, det var James Bond och Superman, inga hemska skräckfilmer). Och mamma kunde ibland begära ledigt för mig i skolan och så åkte vi på Nossebro marknad eller något annat äventyr. När jag sen började plugga i Göteborg började hon och jag åka till Danmark. En dagstur då och då, bara mamma och jag. Och vi shoppade lite på förmiddagen och vid lunch var det dags för mat och vin. Sen tog vi det lugnt tills det var dags att åka hem. Och ofta stod pappa där och väntade på oss, när vi kom fullastade med dryck och annat vi shoppat. Jag pratade med min mamma minst varje dag och det kan jag sakna enormt mycket. Så mycket att jag ibland ringer min pappa och pratar med honom två gånger per dag. Som kompensation liksom. 
 
Vi firade aldrig Mors dag speciellt mycket, när min mamma levde. Hon tyckte det var ett komersiellt hittepå och ville hellre ha uppskattning när som helst. Lite sån är jag också, det räcker om jag får en extra kram, behöver inte få presenter. Så här blir min uppskattning till min mamma. Hoppas du har en fin dag, mamma. Älskar dej och saknar dej nu och för alltid. 
 
 
 
 

Kommentera här: