Hundar över allt!
I julklapp fick Knäppgöken en biljett till My Dog, den stora hundmässan här i stan. Hon var ju förstås överlycklig och Knasbollen var lite lätt besviken. Nu fick ju han gå på hockey med sin kusin (och Mr P och en svägerska), men båda grabbarna var lite sugna på att byta ut sin hockeybiljett mot en hundbiljett.
Problemet är ju att jag är hundrädd och lite allergisk mot dessa djur. Och jag gillar ju inte heller hundar speciellt mycket, De skäller, hoppar, luktar äckligt och är allmänt jobbiga. Skall jag då gå med henne själv på detta hemska ställe, tänkte jag. Nej, det går ju inte, så jag frågade min andra svägerska (hon som inte skulle gå på hockey med grabbarna) som gärna följde oss. Och hon älskar hundar, vilket passade mej alldeles perfekt. Även stora-kusinen hängde på.
Laddad med allergitabletter tog vi tåget in till stan och redan här började hundspanandet,ör det var många hundar på tåget. Man får ju ta med sig sina egna hundar på mässan, så bara på tåget var det 7 hundar. Hade man sen inte vetat vart mässan låg, var det bara att följa efter alla hundar så kom man rätt. Jag har aldrig sett så många hundar på samma gång. Och vi hade inte ens kommit innanför dörrarna!
Inne var det kaos, hundar överallt. Men den hundrädda människa jag nu är, var inte alls rädd. Här var det ju ingen hund som hade tid att attackera mej, de hade fullt upp med att undersöka allt annat. Det var tävlingar på många olika banor och uppvisningar och vad nu allt heter. Det stod pudlar på podier som stylades av sina mattar och hussar, ibland var människorna mer stylade än sina hundar. Och många gånger blev jag full i skratt eftersom det man säger om att hundarna liknar sina mattar och hussar (eller om det är tvärt om) stämmer, man kunde i många fall precis se vem som var matte/husse till hunden. Sen fanns det i och för sig biffiga gubbar med små pyttehundar. Väldigt underhållandet var det i alla fall.
Jag fick veta att jag hade en barndomskamrat som ställde ut sina hundar och kan ni tänka er, mitt i allt kaos stod han där. Nu har han ju inte en liten knähund, utan en irländsk varghund (tror jag det är) så hunden syntes ju rätt tydligt. Väldigt trevligt att ses så där mitt bland folk och hundar.
Svägerskan var en van hundmässebesökare och styrde oss mot de olika rasbåsen, där alla raser visade upp sig och där det var fritt fram för att klappa. Här stanande vi större delen av tiden. Knäppgöken klappade och klappade. Och blev ren i ansikte och öron av alla glada hundar som pussade henne. Och hon sken som en sol hela tiden. Men efter två timmar hade till och med hon fått nog (jag hade ledsnat efter en halvtimme), så då åkte vi äntligen hem. Med en nöjd och lycklig liten tjej, som nu längtar ännu mer efter en egen hund. Vilken tur, tänker jag, att jag är allergisk så det inte blir aktuellt här. Nästa år får familjen gå igen, för grabbarna här hemma blev lite sugna, och då stannar jag nog hemma. Nu har jag ju gjort det och överlevde.
