En tidig morgon
Den här morgonen stannade tåget betydligt tidigare på perrongen och alla pendlare blev förvirrade. Alla börjar skynda sig mot tåget och den där dörren, de alltid tar. Då börjar tåget rulla långsamt framåt och alla pendlare följer efter. Ett muttrande börjar sprida sig. Till slut stannar tåget och alla kan kliva på, lite förvirrade och lite irriterade över att morgonrutinen stördes.
Så här tror jag det lät i förarhytten:
- Fan, Nicke, jag är så trött på att köra pendeltåg. Vi måste alltid stanna för de snabbare tågen. Jag är så less, nu hittar vi på nåt.
- Vad kan vi hitta på? Vi kör ju pendeltåg. Vi kan inte dra på lite för fort, vi måste ju stanna hela j-la tiden och släppa på sura pendlare som gnäller för allt!
- Vi skojar med dem lite!
- Vad tänker du på?
- Vänta så får du se...
- Men vad fan gör du nu, Tobbe. Stannar du tåget med halva perrongen kvar! Så kan man ju inte göra.
- Jo, men kolla på dem. De springer mot oss med panik i ögonen. Hahaha, kolla in detta.
- Vad gör du nu? Öppnar du inte dörrarna?
- Nej, du sa ju att man inte fick stanna här. Vi måste rulla fram. Lite irriterande långsamt. Hahahaha, kolla de går i samma fart som vi kör.
- Du är ju inte klok, Tobbe! Hahahaha, men nu måste du stanna och öppna. Annars får Västtrafik ta emot alldeles för många klagomål.
Typ så hände häromdagen, på en vanlig pendelperrong utanför Göteborg. Själv stod jag och fnissade åt alla pendlare som lägger sin kraft på att bli irriterade på morgonen. Jag fnissade hela vägen till jobbet och faktiskt fortfarande. Och jag önskar så att det var tågföraren som hade en rolig dag på jobbet.
