piaspraliner.blogg.se

Den lilla knäppgöken fyllde 6 år i mars, men eftersom påsk och en hemskans massa andra kalas kommer samtidigt, bestämde vi oss för att skjuta på barnkalaset. Knäppgöken kom då på att hon minsann ville ha disco och då helst en Mellofest. Så då fick det bli en Mellofest samma dag som Eurovision-finalen, som en liten förfest för de små kidsen (som troligen ändå skulle sova när finalen satt igång).

 

Knäppgöken började genast att skriva en lista över alla kompisar som skulle bjudas. Det blev en lång lista. 26 barn var önskelistan och för varje dag växte den. Förhandlingarna startade och till slut fick det bli 18 barn som skulle bjudas. Alla -09:or på dagisavdelningen, en och annan -10:a, några småsyskon till 09-orna, granntjejerna och två kompisar till knasbollen (den ena kompisen "för han är så snygg, mamma, han är snyggare än både Eric Saade och Måns Zelmerlöv" och den andra kompisen "han är den roligaste i hela världen, han måste komma!".).

 

Kalasplanerande går jag igång på. Jag älskar temafester och planerar hej vilt. Tur att Mr P lugnar ner mej.

- Vi måste ha en ljudanläggning och en ljusanläggning!

- Nej, sa Mr P, vi pratar om dagisungar på ett 2-timmarskalas.

- Ok, sa jag, men en rökmaskin bara måste vi ha! Det finns billiga på BR!

- Nej, sa Mr P.

- Men hallå! En bubbelmaskin är ju helt underbart. Och den kan vi ju ha nytta av även efter kalaset!

- Nej, sluta nu, sa Mr P.

- Så då får jag väl tänka om, muttrade jag lite surt.

 

Vi bestämde att själva discot skulle vara inne i knasbollens rum. Dels för att det är stort, det är svarta rullgardiner där och han behöver inte bekymra sig så mycket om att småkillarna pillar på alla hans saker. Smart tänkt där, kände jag. Jag lånade en discolampa av min kära kollega och köpte två billiga på rea. Tre discolampor i hans rum blev alldeles perfekt. Av en annan kollega lånade jag högtalare till surfplattan, så det blev lite tryck i musiken. Vi lånade också in Mr Ps syster, B-svägerskan, som fotograf och det är hon som tagit alla fotona här. Det är lite lyxigt och kul att ha en egen fotograf på kalaset.

 

En Mellofest måste ju köra hårt med Mellolåtarna. Så jag gjorde en lista över alla mellolåtar som är bra. Men när jag spelade upp listan för mina kids, fick jag radera alla godingar som Carola, Charlotte Perelli och andra låtar som vi tycker är Mellolåtar. Det fick bli kidsens favoriter från de tre senaste årens mello. Och Diggilo Diggiley, som knäppgöken älskar. Och eftersom Måns gick till final hade vi Måns-hattar och flaggor, som jag hittade hos Kreativa Karin.

 

 

Eftersom det bjöds en massa kids bestämde vi för att vi kör godis- och kakbuffé och ingen mat. Lite kontroversiellt kanske men ungarna älskar det. Och kalas är till för ungar och inte föräldrar tycker jag. Hade nån unge velat ha en korv, hade vi haft det också. Självservering av saft och små pappersskålar att ta godis i och vips hade vi en hel hög nöjda kids.

 

 

Glasstårta av den enklaste sorten fick det bli - två byttor glass trycktes ut i en form (som upp och ned blev som en kjol) ner med vår tårtdocka och på med strössel. Lite överbliven marsipan fick bli en topp till dockan och vips var den en tårta som såg mer avancerad ut än vad den var.

 

En av småkillarna vägrade äta glassen "För du förstår, att jag tycker verkligen inte om Barbie". "Fast, det är vanlig glass med en docka på bara", "Jaha, jo men då kan jag äta. "

 

 

Vädret var toppen och de flesta kidsen var ute under hela kalaset. Många tillbringade tiden i vårt klätterträd. Några dansade, några lekte och några satt i soffan intill godisbordet och åt godis hela tiden ("Va! Får man äta tills det tar slut??!). Kort sagt, ett lyckat kalas för kidsen. Och jag tror nog att den enda föräldern som behövde stanna också var lite nöjd. Vuxenfika vid köksbordet och obegränsat med chokladbollar, får väl vilken vuxen som helst att vara nöjd. Sen att hon fick vara safthjälpare, var nog inget betungande.

 

 

Jag gillar kalas där man faktiskt har fokus på att det är kidsen som skall ha kul, inte att föräldrarnas bild av ett lyckat kalas får råda. 6-åringar är fullständigt nöjda med godisbuffé (vi hade chips, popcorn, chokladbollar, kanelgifflar och kex), frilek och kanske lite disco i ett hörn. Mer behöver inte de för att det skall vara ett lyckat kalas. Man kan låna ihop prylar och man kan faktiskt stå ut med ett kaos i två timmar, och ha kalaset hemma. Sen behöver man inte bjuda 18 ungar, som vi gjorde, men varför inte, det är kul att träffa alla kompisar och att se alla ungar ha det kul. Och man behöver inte heller ha kalaset precis när barnet fyller år, vi väntade i nästan två månader för att ta kalaset på våren, så att man kunde vara ute. Knasbollens kalas hade vi drygt tre månader senare.

 

Det är så kul med barnkalas, att jag nog får ägna ett annat inlägg om alla mina idéer och kanske inspirerar det någon. Avdramatisera hela skiten, tänker jag. Kalas skall vara kul för alla!