Augustivemod

Jag har alltid sett fram emot hösten. Mysiga kvällar med tända ljus. Varma kläder. Härliga färger på träden och frisk klar luft. Men i år känns det bara trist och vemodigt.

Denna makalösa sommar som varit, jag vill inte att den skall ta slut. Jag vill inte ha höst. Och nu tänker jag inte på jobbångesten, jag vet att jag har ett bra jobb men jag trivs bäst när jag är ledig, så är det bara. Jag vill ha kvar sommaren ett tag till. Är inte redo för att frysa än. 

Idag har jag en lyxig egendag hemma. Mr P började jobba idag (och det är också vemodigt, att inte hänga med min bästa vän dygnet runt på länge) och kidsen är hos kompisar. Så jag ligger på soffan på altanen och dammsuger (robotdammsugare is da shit!) och funderar på livet, hösten och allt. 

Jag kommer dock ingenstans med mina tankar. Kanske jag får vila lite på soffan. Och suga ut det sista av ledigheten, innan jobbet börjar på torsdag. 


↑