Skolavslutning

 Igår hade vi skolavslutning i förorten. Skolavslutningar är ju förbaskat fint. Alla barn, stora som små, är fyllda av förväntan inför sommarlovet (alla längtar ju förstås inte men mina gör det). De allra flesta är finklädda, idrottsläraren hade kostym och alla kvinnliga lärare hade fina klänningar. 
 
Först hade vi lågstadieavslutning. Nu har jag ju inte varit på så många avslutningar i lågstadiet, inte sen jag själv gick där. Men lågstadiets avslutning är en riktig höjdare. 
 
Framför skolan finns en stor lång trappa. Där sitter alla barnen på rad, uppdelat klassvis. Framför står alla föräldrar på skolgården. Barnen tågar in till en sommarlåt (som jag inte minns vad den heter) och alla ser lyckliga, förväntansfulla och lite skrämda ut. Det är alltid tre 3:or som är konfrencierer, en från varje klass och de är alltid jätteduktiga. 
 
 
 
 
Varje årskurs sjunger en sång, som har med sommar att göra. Lite Den blomstertid som allsång hinns med och sen håller rektorn tal. Det finns nog ingen bättre rektor än vår Anna-Carin. Hon är alltid närvarande på skolan och det skulle inte förvåna mej om hon kan alla barns namn och jag vet inte hur många olika tekningar och presenter hon får av alla elever. Hennes tal är alltid roliga och medryckande och hon har alltid samma råd: Lek hela tiden, ät glass varje dag och bada mycket så ni kan simma bra. I år klämde hon i med ett till: läs böcker. 
 
När alla barn sjungit sina sånger är det dags för all personal på skolan att sjunga. Så trevligt att se all personal på en gång. I år sjöng de en egen text till Samir och Victors "Shuffla". Och de shufflade ordentligt. Alla barn skrattade så att de tjöt. Så härligt att de bjuder på sig själva. 
 
 
 
 
Slutligen tackar rektorn av alla treor med en blomma var och en kram. Ingen kommer undan och der ser ut som de allra flesta inte vill någon annat än att krama den bästa rektorn som finns. 
 
Vi avslutade skolavslutningen med en picknick på gården, hela klassen och kidsens pedagoger Rasmus och Emil. Det fikades och lärarna fick sina presenter. Och kramar förstås. Jag tror nog att fröken Emil var lite rörd, hans första klass som hjälplärare och sista på vår skola. Han skall på nya hockeyäventyr någon annanstans. Och fröken Rasmus andades nog ut lite, han kan bli tvåbarnspappa när som helst men klarade skolavslutningen. 
 
Sen hastade vi över till skolgården bredvid. För här var det avslutning för 4-9:orna. 9:orna tågade in på rad och här var det en massa elever som var konfrencierer. Olika musikgrupper spelade och sjöng. Och Knasbollen stod och sjöng minsann. Men att vara kort har sina nackdelar. Så här mycket såg jag på hela avslutningen.
 
 
 
 
När Knasbollen skulle sjunga gick jag fram och mellan två huvuden såg jag honom skymta fram. Fast jag fick stå på tå. Så jag sträckte upp kameran och tog några foton på måfå. Och visst kan man skymta honom där borta, i blå keps. Nästa år skall jag ställa mej längst fram tidigt. 
 
 
  
Så nu har de här ungarna sommarlov. Utan fritids. Undrar hur det skall gå och undrar hur många samtal per dag vi kommer att få.