Det roliga fortsätter...
Jag är nämligen urkass på att vara sjuk. Att bara ligga still är inte min grej. Så jag går och plockar och vilar om vartannat. Och är sur och grinig. Och värre lär det ju bli, eftersom jag inte får vara bland folk förrän 48 timmar efter jag är symptomfri. Stackars min familj, säger jag bara.
Nu har jag ju förmånen att jag faktiskt kan jobba hemifrån. När jag orkar och är frisk, förstås. Men det är en utmaning ändå. Och en extra utmaning är att vara sjuk och behöva sova när vi alla sover i samma rum.
I går kväll fick vi bädda kl 9 och sen la jag mej och sov med familjen runt mej i soffan. De ville ju inte släcka så tidigt en lördag. Vissa dagar längar man efter en egen säng och ett eget rum lite mer än andra.
Och för att göra det hela lite roligare så har Mr P åkt på ryggskott. Så här i radhuset är det muntert värre. Fast solen har lyst vackert idag och vi satt ute i lä och fikade, lite i vår ynklighet. Det var jäkligt gött. Och det ger hopp om vår och värme.
