piaspraliner.blogg.se

Man kan ju tänka sig att jag då hade varit förutseende att planera klänningsinköpet, har ju ändå haft över två år på mig. Men så var det förstås inte. De senaste månaderna har jag letat på nätet efter den perfekta klänningen. Inte helt lätt när man är en liten kort tant som är lite för rund över magen. Om jag hade varit 1.75 och orund runt magen hade jag haft otaliga klänningar att välja på. 

I mitt letande har jag hittat många ofantligt roliga klänningar. Speciellt om man tänker sig en kort smårund tant i någon av dessa tre 🤣. 

Sen finns det dessa underbara klänningar som hade suttit perfekt på en långis. För mig är de ca 15 cm för långa. 

Denna hade varit underbar även på en kortis men det kändes inte rätt ändå. 

Så det slutade med denna. Är rätt nöjd och nu har jag ju redan använt den så det är lite för sent att ångra sig nu.

Utanför kyrkan var det torghandel och ett cykellopp men inne i kyrkan var bröllopet var vackert. Bruden strålade som den vackraste stjärnan, brudgummen var stilig som få och barnen så fina att hjärtat nästan stannade. Tonårspojkarna var så fina i grå kostymer med påtvingade slipsar och 4-åringen sken som solen i fin klänning och blommor i håret. Knäppisen satt hemma och fick löpande uppdateringar och skickade små frågor som "Grät du?", vilket jag självklart gjorde (hon känner sin moder väl, som gråter till alla bröllop oavsett om det är på TV, i Love Actually eller i verkligheten). 

Resten av bröllopet var en trevlig tillställning med bubbel, otaliga tal och god mat. Precis som det ska vara. Vi fick veta många saker som vi inte visste om brudparet, vissa saker var mer sanna än andra. Ser fortfarande brudgummen framför mig, springande med en trafikkon på huvudet genom Budapest eller om det var på Ibiza, sant eller inte så har den bilden fastnat i huvudet 🤣.

De allra flesta valde att bo kvar på hotellet men jag och Mr P hade bestämt oss för att åka hem. Så vi vandrade de 100 meterna från hotellet till p-huset, genom ett förvånadsvärt öde sommar-Varberg. Och längtan till bilen växte för varje steg, längtan att få ta av sig skorna. Då kan du förstå chocken av att se att p-huset var stängt och låst. 

Vi fattade inte ett smack och vi vände tillbaka till hotellet, lätt förvirrade och började att fundera på om vi skulle ringa svärfar mitt i natten. Han kunde ju hämta oss och köra oss hem. Eller skulle vi få bo kvar på hotellet? Så vi frågade receptionen hur vi skulle göra för att få ut bilen. Vi fick en kod till p-huset och därmed var problemet löst. När vi kom ut med bilen var vi lättade och åkte glatt hemåt. Till två kids som inte saknat oss vidare mycket men nog var lite glada över att vi kom hem ändå.