Livet går vidare
När jag skapade denna blogg bestämde jag mej för att det minsann inte skall vara någon depp-blogg, som den förra tenderade att bli. Och det tänker jag hålla, för hur sorgligt och förskräckligt livet är just nu, blir det ju inte bättre av att jag och alla andra bryter ihop.
Min bror hade gått ut i verkstaden och pillat med något, lagat någon pryl eller fixat i växthuset. Eller så hade han lagat något gott att äta. Och lyssnat på musik. Men han hade inte brutit ihop, det var inte sån han var. Och han hade inte heller velat att släkt och vänner skulle göra det heller. När jag gick igenom gamla chatt mellan oss hittade jag några tröstande ord, som han skrev till mej när vår morbror gick bort för några år sen.
Så ikväll tänker jag laga en fantastiskt god middag till familjen och minnas min bror som älskade god mat. Och jag vet att brorsan är med mej varje gång jag lagar mat (problemet är bara vem jag skall ringa nu när jag kör fast, när jag inte längre minns vad farmor hade i saltgurkorna eller hur tant Daisy gjorde sin smarriga fisk, det var han som hade recepten...).
Jag tänker lyssna på musik och försöka bli glad. Nu är jag ju inte någon större fan av Ozzy och den musik som brorsan gillade, så jag gör vad varje lillasyster hade gjort, jag sätter på det absolut värsta som han visste, bara för att retas (varje lillasysters skyldighet är att reta sin storebror). Frågan är bara om jag skall välja Christer Sandelin eller Håkan Hellström....
Och jag tänker minnas hans rocktid och spandexbrallor. Alla "rockfestivaler" med lokala band från Grästorp eller Skara, som jag fick hänga med på. Att som 14-åring se sin 19-åriga brorsa i tighta byxor springa runt på en scen och tramsa sig, var väldigt pinsamt kan väl vem som helst förstå, men det kunde ju finnas några snygga grabbar där så jag stod ut. Lite kul är att se gamla filmer från tidigt 1990-tal med den bästa av alla grupperna: Mazon. Lille W sitter helt uppslukad och tycker att hans morbror var coolast av alla, där hade nog Mazon haft ett stort fan om de hade återförenats, jag blir alldeles fnissig av tanken på brorsan (årgång 2014) i spandexbrallor... Vill man se gamla klipp från deras storhetstid kan man leta upp en grupp på Facebook "Vi som vill se Mazon återförenade..." och leta fram foton och filmer. Eller spana in detta klipp jag fått från et gammalt Mazonfan, för de hade några fan och spelade runt om i Västsverige minsann. Det finns fler klipp på Youtube för den som vill se. Och, ja, det är min bror i de randiga spandexbrallorna.
Jag tänker minnas alla galna saker min teaterapa till bror höll på med. Jag har med mej min brors smeknamn på mej, "Nia Pirving - vad var det jag ville", det är nog ingen annan som vet varför han kallade mej så och knappas jag själv heller (det kanske skall bli mitt nya alias på Instagram). Jag kommer att sakna någon som förstår min humor, det är inte många som gör det Men jag får väl kämpa på i motvind med detta och skratta åt mina egna skämt, det har jag ju gjort så ofta ändå.
Och bilden nedan är den bild jag tänker ha med mej som minne av hur han var, en galen och glad skit helt enkelt.
Så nu är det dags att ta sig ur den här hemska bubblan, att gå tillbaka till verkligheten, som hela tiden pågått därute. Lova mej, alla vänner där ute, att ni tar något gott att äta (varför inte grilla, det gjorde ju brorsan året om), kanske lite vin till och tänk glada tankar om brorsan. När ni hör Ozzy, Huey Lewis and the News, eller hans ultimata favvoband Thin Lizzy, tänk på min bror då. Och om ni ser gamla avsnitt av Galenskaparna, Stefan & Krister eller lyssnar på galna gubbar som Lars Vegas Trio, så skratta lite extra för brorsans skull. Han skulle uppskatta det. För vi skall minnas honom med glädje för den glada kille han var.
Jag vill också tacka för alla fina ord jag fått, och all uppskattning som visats brorsan, på Facebook, Instagram, blogg, chatt, SMS och i verkliga livet. Både jag och pappa tackar så väldigt mycket. Det värmer att så många tänker på oss när det är som jobbigast i livet.
Ut i verkligheten med er, tänk glada tankar på min bror och ta hand om varandra!