Att lära sig att säga nej
Jag har det senaste året övat mig på att säga nej oftare. Särskilt till saker jag känner att jag inte orkar med eller mår dåligt av. Annars är ju risken stor att hamna i utmattning igen. Det är himla svårt kan jag säga. Fördelen är att hjärnan är trög som sirap och då går det inte att göra vissa saker. På jobbet märker jag det mest, ofta undrar jag hur sjutton jag har kunnat vissa saker tidigare. Och blir förvånad när folk tror att jag är kapabel till en del saker. Själv är jag mest nöjd när jag kan säga nåt på möten som låter som att jag vet vad jag talar om och som inte är en fråga om vad fasen vi pratar om.
Så att säga nej till saker övar jag på. Och att säga ja till saker som ger mig energi. Jag har till exempel gått på fler teaterföreställningar under årets första månader än jag gjort på flera år. Och jag ska åka till min kusin och lära mig yoga, bara en sån sak.
Jag virkar som aldrig förr, har blivit lite besatt. Tänker på virkning nästan hela tiden. Jag scrappar också en hel del. Nästa helg åker vi på vår älskade scraphelg utanför Halmstad. Där är det återhämtning för hela slanten. Och jag har orkat läsa genom hela min utmattning.
Men idag har jag suttit i soffan och bara slappat efter mina 4 jobbtimmar. På måndag är det dags att öka till 75%, det känns rätt skrämmande kan jag säga. Men summan i lönekuvertet blir lite trevligare, så det får jag tänka på. Och att säga nej till saker när det blir för mycket. Det är det svåra. Sen får jag ta efter vår lilla fluff och bara lägga sig i vårsolen en stund.
