0 Läs mer >>
Min absoluta favoritblomma så här i jultid är amaryllisen. När den blommar är den helt makalöst vacker. De senaste åren har jag köpt nya varje år. Olika sorter varje gång. Tyvärr glömmer jag alltid bort vilka sorter jag har, så varje år är det lite spännande. 
 
I år köpte jag fyra nya knölar och har kvar två som jag övervintrat från förra året. Tänken var att de skulle blomma samtidigt. Eftersom det tar ungefär sex veckor från det att man sätter knölen tills den blommar, måste man vara ute i god tid. Men även om man är det lyckas man inte alltid. En blommar redan och de andra är knappast på gång. Spännande att se om de andra blommar samtiidgt till jul. Det är två veckor kvar innan de skall blomma vackert i fönstren, så nu är det bara att hoppas. 
 
 

Amaryllistid

0 Läs mer >>
Jäklar vad tiden går fort. Trodde jag bloggat häromveckan, men inser att det nästan är en hel månad sen! Så kan man ju inte ha det, så jag lovar att skärpa mej (igen - har ni hört det förut?). 
 
Vad har hänt i livet då på en månad? Det har varit glöggfest på fritids, varit på hockey med febersjuka barn, har sett Anna Mannheimer och Peter Apelgren på Draken och innan dess åt vi en barnfri middag på finrestaurang (fin och fin, men barnfri och god mat med alkoholdrycker till), hängt på ett hysteriskt Backaplan mitt i julrusning, lönehelg och Black Friday. Vi har varit en helg ute hos papps och laddat batterierna, har haft en mysar-scrappardag med mina favoritnördar, varit på julmarknad och sett knäppisen varit en bedårande tärna och sett papps och hans fantastiska kör sjunga in julen. Därutöver har det jobbats och tränats för hela slanten. Inte konstigt att man är trött eller att jag inte har hunnit blogga. 
 
 
Och mitt i allt detta blev det december och då skulle man ju ha fixat en paketkalender också. Tur att kidsen är förtående och ser det roliga i att få öppna flera paket på en gång. Så det blev att beställa småprylar från Fyndiq, apoteket och sen godis. Det fattas bara 6 paket nu, och det får vi fixa på fredag när vi drar till Ullared.
 
 
 
Men nu går vi in i en mindre hysterisk tid fram till jul och nyår. Jobbet är ju lika hektiskt som vanligt, om inte värre, men på hemmaplan är det behagligare. Då får man fylla tiden med annat, som julbak och soffmys. Det skall bli härligt. 

Det går för fort

0 Läs mer >>
Jag tycker att Robbie Williams är en av de bästa artisterna som finns. Och de senaste dagarna har jag lyssnat på hans senaste skiva, som kom ut för en vecka sen. Jäklar vad bra den är. En av mina absoluta favoritlåtar är en låt som han skrivit till sina barn: "Love my life". Den är så bra att jag nog tänker lära mej den och sjunga den för mina barn varje dag. Kolla in videon med texten. 
 
 
Skit bara att han inte kommer till Ullevi i år. Hade varit så kul att se honom live igen. 

Ny favoritlåt

0 Läs mer >>
Halloween är över, Alla helgonahelgen står för dörren och vi är inne i november. Alltså finns det inte något längre som hindrar oss. Nu börjar juluppladdningen! Julmusiken spelar på Spotify och nästa vecka åker ljusstaken upp jobbet. Hemma får jag hejda mej lite, säger Mr P. Så hemma åker adventspyntet upp veckan innan 1:a advent. Vilken himla tur att advent är tidig i år!
 
Jag har fått ett nytt pepparkakerecept som skall testas i år. Och jag tänkte köra lite annat julgodis i år. De bästa traditionerna är ju de man kan ändra på, är min filosofi!
 
Men nu kör vi igång med uppladdningen med en ny favorit, både hos mej, Mr P och kidsen. 
 

Nu kör vi igång!

0 Läs mer >>

Vad är det med hösten och mat? Jag får ett sånt sug att laga husmanskost. Sån sug att jag kl halv sju på lördagskvällen sätter på en Sjömansbiff.... Hoppas att familjen ätit tillräckligt med godis att de inte är vrålhungriga, för middagen lär dröja.

Medans maten puttrar på spisen, bläddrar jag i Morberg lagar husmanskost samtidigt som jag smuttar på en kall Strongbow. Och nu har jag fått en idé. Om man skulle ha som mål att laga alla (nästan i alla fall) recepten i den här boken i vinter. Hmmm, det tål att tänka på.

Husmanskost-höst

0 Läs mer >>

Idag firar vi en 10-åring. Grattis älskade unge! För 10 år sen satt vi förvirrade i ett rum på specialist-BB och försökte förstå att du redan hade kommit ut. Några veckor för tidigt och väldigt liten. 2100 gram och 45 cm lång låg du där.

Du är snäll och omtänksam. Du älskar och tar hand om din syster, "min bebis" var det första du sa när hon kommit hem från BB. Du bryr dej om andra och vill att alla skall må bra. Och du är väldigt lik din morbror med det. Ni båda gillar också att bygga saker och ni båda skadar er ofta. Det där med att du vill bli snickare, känns lite oroligt för en mamma, med tanke på skadorna din morbror fick. Ni båda är spelleviker, fast du är aningens vigare än morbror var.

Så grattis älskade unge på din 10-årsdag. Släkten kommer i eftermiddag och då blir det gulaschsoppa, som du beställt. Pokemontårta och kladdkaka till efterrätt. Och några presenter till får du säkert. Knäppgöken har verkligen tänkt till.

Och ja, jag snart sluta kalla dej för min lille skurk. "Ja, jag vet att jag stal ditt hjärta när jag föddes", brukar du säga och se lite generad ut. Så snart skall jag sluta med det, eller kanske inte. Det är ju lite kul att retas.

Grattis min lille sku...

1 Läs mer >>

Jag har en kompis som tycker att jag ibland är lika klämkäck som Linda Bengtzing. Men nu när Wahlgrens värld går på TV, inser jag att Catharina har haft fel i alla dessa år. Det är ju Pernilla Wahlgren jag är lik!

Inte kunde jag tro att min igenkänningsfaktor kunde vara så hög, som den är när jag ser på Wahlgrens värld. Flera gånger under programmen säger jag högt: "Det där är ju jag!" och "Precis så gör ju jag!". Och Mr P håller med. Vi har konstaterat att det är tur att jag har mitt jobb, som tvingar mej att vara strukturerad, annars hade vi varit ännu mer lika, jag och Pernilla. Vi är lika med att vi inte gillar att träna, att vi är lite röriga, ja på så många olika sätt att det är riktigt kul.

Nu hör det ju till saken att jag faktiskt gillat Pernilla i alla år, så det är inte så illa att känna sig lik henne. Å andra sidan har jag också alltid gillat Linda, så det har gått bra det med (men hon är otroligt vältränad). Men kom ihåg, Catharina, att det är Pernilla Wahlgren jag är lik!

(Bilden är lånad från Pernilla Wahlgrens Instagram)

Wahlgrens värld

0 Läs mer >>

Som en del av er kanske kommer ihåg, bloggar jag i bland på uppdrag av Unicef. Just nu uppmärksammar Unicef barnkonventionen. 

Sverige ses ofta som ett föregångsland när det gäller barns rättig­heter. Men trots att vi var bland de första att skriva under barn­konven­tionen har barn i Sverige inte full­ständiga rättig­­heter. Barn i Sverige har idag ingen möjlighet att få upprättelse om deras rättig­heter kränks – ett viktigt tillägg till barn­konven­tionen som Sverige valt att inte anta.

Nu tar vi hjälp av barn i Costa Rica och uppmanar svenska folket: #WakeUpSuecos! Barn i Sverige har rätt till en fullständig barnkonvention, precis som barnen i Costa Rica. Skriv under här. Jag har gjort det och jag hoppas att även du gör det. 

Tillsammans kan vi få fler att skriva under för att barn i Sverige ska få fullständiga rättigheter. Tack för att du är med!

För varenda unge

0 Läs mer >>
Idag fyller han år, mannen i mitt liv! Från och med idag kan han kalla sig 40+. 
 
 
Det skall ju firas i dagarna två. I kväll kommer kidsen att ge sina presenter. Oj, vad de tänker olika. En tänker praktiskt och en tänker bus. Spännande att se vad du tycker. 
 
Lite firande här på bloggen blir det också, förstås. Men en låt och video som känns så rätt :-). 
 
 
Grattis älskling!! Räkor och ostbågar blir det ikväll, precis som du önskade. 

Hipp hipp hurra!!!!!

1 Läs mer >>

Med kidsen hos farmor och farfar tog vi pendeln in till stan. Bokmässan here we come, liksom. Jag hade två klara mål med dagen, att lyssna på Malin Wollin och få böcker signerade till kidsen av favoriterna Anders och Sören (Bert och Sunes författare ni vet).

Vi såg kändisar till höger och vänster, spännande små förlag här och där, hörde folk bli intervjuade högt och lågt, och vi kollade böcker. Förstås. Det är ju bokmässan. Knasbollen fick äventyrsböcker (nån signerad, om nu författaren sitter där får man ju passa på) och knäppisen fick (förstås) en Frost-bok.

Vi gick runt där med en blick på klockan, fick ju inte missa våra (läs mina) mål. Mr P:s mål med dagen var att köpa böcker, främst deckare, så han stannade i typ varje monter och köpte nåt.

12.45 fick vi plats vid den lilla scenen i Piratförlagets monter. Fredrik Belfrage presenterade Malin Wollin och intervjuandet kunde börja. Jäklar, vad hon är rolig, den där Malin. Den där kvarten gick alltför fort. Vi hade kunnat lyssna mer, även Mr P faktiskt. Signeringsdags och jag skyndade mej att ställa mej i kön. I mitt huvud hade jag tänkt ut en massa saker att säga, bäst att vara förberedd. Men när det blev min tur blev jag alldeles starstrucked. Fick knappt fram mitt namn.

Så jag fick inte fram att jag beundrar hennes sätt att skriva. Humorn är fantastisk. Att jag börjar varje morgon på jobbet med att läsa hennes blogg. Att jag vill bli som hon (alltså hennes karriär, inte så där "Ensam kvinna söker"-aktigt och jag vet ju att jag inte kan bli så där lång och smal). Att hon är en inspiration alltså. Allt det här skulle jag sagt men fick knappt fram mitt namn. Men jag fick boken signerad och det är alltid något.

Som en extra bonus fick jag också Martina Haags bok signerad. Tänk vad glad man blir av vissa personer, bara man ser dem. Martina är en sån. Jag blir bara glad av henne.

Signeringen till kidsen gick smidigt. Trodde nog att kön till Anders och Sören skulle vara längre. Knasbollen fick en alldeles unik signering. Hoppas han tycker om den. Knäppisen fick också en. Förstås. Annars hade det nog tagit hus i h-te här hemma. Varje gång jag ser de killarna blir jag lika glatt överraskad hur trevliga de är. Inspirerande det också. Glada och trevliga människor gillar jag!

Efter allt detta starstruckande och köande och signerande var vi trötta. 2.5 timmes bokmässa var allt vi orkade med. Rätt dåligt, om man tänker efter. Och vi som skaffat barnvakt ända tills i morgon för detta. Aningens onödigt kanske. Vi hade ställt bilen nära thaien, så vi lätt skulle kunna ta med mat hem, när vi kom på kvällskvisten. Nu när klockan var halv tre, var det långt till bilen och för tidigt för thai, så vi åkte hem och åt godis. Sånt kan man göra när kidsen inte är hemma.

Får nog ta ett glas vin och kolla över inköpen. Vilka böcker som skall bli julklappar och vilken bok jag skall börja med. Och beundra min nya fina Filofax. För är man pappersnörd och scrapnörd, ligger det nära till hands att bli en plannernörd också.

Starstucked på bokmäs...

0 Läs mer >>
Ni som läst min blogg ett tag, vet att jag är tokig i att så fröer på våren. Och då främst tomater. Brorsan var förvisso ännu mer galen, han körde med närmare 10 sorter och ibland kunde det bli upp emot 100 plantor. Riktigt så galen är inte jag. Jag har i år haft 8 plantor, resten har jag gett bort. I våras skrev jag om årets frösådd här. 
 
Jag har inget växthus, så min skörd blir alltid lite sen. Men nu får jag massor. Vilken lyx det är att gå ut och plocka en skål med tomater varje dag och bara äta. Jag tar med mej till jobbet och äter på förmiddagen. Det är som nyttigt godis. 
 
 
Min absoluta favorit är de gula. En gul plommontomat som är otroligt söt och god. Den skall jag så massor av nästa år. Även den hjärtformade tomaten är god och den bruna. Jag har även en röd hängtomat som är god. Men jag tror att jag satsar på hjärttomat och gul plommontomat nästa år. I massor. Frågan är bara om jag kommer ihåg detta till januari nästa år, när tomatfröerna släpps. Minnet är ju rätt kort. Fast nu har jag ju skrivit om det här, så det kanske jag kommer ihåg. 

Älskar tomater!

0 Läs mer >>

Helgen skulle, som vanligt ute hos papps, bestå av en massa jobb. Vi skulle flytta stenar och bygga en mur, vi skulle röja sly och börja med den där vedboden som vi tänkt på i ett år. Av allt detta blev det ingenting. Det var ju så underbart väder, så vi har promenerat massor, suttit i solen och fikat och papps och knasbollen tog årets kanske sista dopp i havet.

Brorsan har födelsedag idag och det började vi fira igår med kladdkaka och Christers äppelpaj (brorsans bästa kompis Christer introducerade detta recept för oss nån gång på 80-talet, därav namnet). Det är den absolut godaste paj jag vet.

Vi plockade sommarens sista blommor och åkte till graven. Det känns extra bra att sätta egna blommor på graven hos mamma och brorsan, som var såna trädgårdälskare.

Vi fortsatte den här fina höstdagen med att gå Sundsbyleden, som går på Mjörn vid Sundsby Säteri. Det är en oerhört vacker (och rätt jobbig) vandring på ca 5 km, genom en underbar skog. Kidsen gick hela vandringen utan att klaga och det är så mysigt att göra sånt tillsammans.

På säteriet var det höstmarknad. Jag älskar såna marknader. Provsmaka havtornsmarmelad och honung, bröd och köttbullar. Och allt är lokalt producerat. Och de allra flesta säljare tog swish (vad gjorde man innan swish? Den bästa uppfinningen på länge!), så vi fick köpt lite smått och gott. Kidsen red på ponny och åsna.

Totalt blev det 7 härliga kilometer i dag, härligt när jag nu inte kunde gå och träna. Det var mysigt att göra något av den här annars så sorgliga dagen. Ibland måste man ersätta sorgliga minnen med glada, och det gjorde vi idag. Skönt att ha en sån dag för jag vet att tisdagen blir väldigt sorglig och jobbig.

Firande och marknad