1 Läs mer >>

Med kidsen hos farmor och farfar tog vi pendeln in till stan. Bokmässan here we come, liksom. Jag hade två klara mål med dagen, att lyssna på Malin Wollin och få böcker signerade till kidsen av favoriterna Anders och Sören (Bert och Sunes författare ni vet).

Vi såg kändisar till höger och vänster, spännande små förlag här och där, hörde folk bli intervjuade högt och lågt, och vi kollade böcker. Förstås. Det är ju bokmässan. Knasbollen fick äventyrsböcker (nån signerad, om nu författaren sitter där får man ju passa på) och knäppisen fick (förstås) en Frost-bok.

Vi gick runt där med en blick på klockan, fick ju inte missa våra (läs mina) mål. Mr P:s mål med dagen var att köpa böcker, främst deckare, så han stannade i typ varje monter och köpte nåt.

12.45 fick vi plats vid den lilla scenen i Piratförlagets monter. Fredrik Belfrage presenterade Malin Wollin och intervjuandet kunde börja. Jäklar, vad hon är rolig, den där Malin. Den där kvarten gick alltför fort. Vi hade kunnat lyssna mer, även Mr P faktiskt. Signeringsdags och jag skyndade mej att ställa mej i kön. I mitt huvud hade jag tänkt ut en massa saker att säga, bäst att vara förberedd. Men när det blev min tur blev jag alldeles starstrucked. Fick knappt fram mitt namn.

Så jag fick inte fram att jag beundrar hennes sätt att skriva. Humorn är fantastisk. Att jag börjar varje morgon på jobbet med att läsa hennes blogg. Att jag vill bli som hon (alltså hennes karriär, inte så där "Ensam kvinna söker"-aktigt och jag vet ju att jag inte kan bli så där lång och smal). Att hon är en inspiration alltså. Allt det här skulle jag sagt men fick knappt fram mitt namn. Men jag fick boken signerad och det är alltid något.

Som en extra bonus fick jag också Martina Haags bok signerad. Tänk vad glad man blir av vissa personer, bara man ser dem. Martina är en sån. Jag blir bara glad av henne.

Signeringen till kidsen gick smidigt. Trodde nog att kön till Anders och Sören skulle vara längre. Knasbollen fick en alldeles unik signering. Hoppas han tycker om den. Knäppisen fick också en. Förstås. Annars hade det nog tagit hus i h-te här hemma. Varje gång jag ser de killarna blir jag lika glatt överraskad hur trevliga de är. Inspirerande det också. Glada och trevliga människor gillar jag!

Efter allt detta starstruckande och köande och signerande var vi trötta. 2.5 timmes bokmässa var allt vi orkade med. Rätt dåligt, om man tänker efter. Och vi som skaffat barnvakt ända tills i morgon för detta. Aningens onödigt kanske. Vi hade ställt bilen nära thaien, så vi lätt skulle kunna ta med mat hem, när vi kom på kvällskvisten. Nu när klockan var halv tre, var det långt till bilen och för tidigt för thai, så vi åkte hem och åt godis. Sånt kan man göra när kidsen inte är hemma.

Får nog ta ett glas vin och kolla över inköpen. Vilka böcker som skall bli julklappar och vilken bok jag skall börja med. Och beundra min nya fina Filofax. För är man pappersnörd och scrapnörd, ligger det nära till hands att bli en plannernörd också.

Starstucked på bokmäs...

0 Läs mer >>
Ni som läst min blogg ett tag, vet att jag är tokig i att så fröer på våren. Och då främst tomater. Brorsan var förvisso ännu mer galen, han körde med närmare 10 sorter och ibland kunde det bli upp emot 100 plantor. Riktigt så galen är inte jag. Jag har i år haft 8 plantor, resten har jag gett bort. I våras skrev jag om årets frösådd här. 
 
Jag har inget växthus, så min skörd blir alltid lite sen. Men nu får jag massor. Vilken lyx det är att gå ut och plocka en skål med tomater varje dag och bara äta. Jag tar med mej till jobbet och äter på förmiddagen. Det är som nyttigt godis. 
 
 
Min absoluta favorit är de gula. En gul plommontomat som är otroligt söt och god. Den skall jag så massor av nästa år. Även den hjärtformade tomaten är god och den bruna. Jag har även en röd hängtomat som är god. Men jag tror att jag satsar på hjärttomat och gul plommontomat nästa år. I massor. Frågan är bara om jag kommer ihåg detta till januari nästa år, när tomatfröerna släpps. Minnet är ju rätt kort. Fast nu har jag ju skrivit om det här, så det kanske jag kommer ihåg. 

Älskar tomater!

0 Läs mer >>

Helgen skulle, som vanligt ute hos papps, bestå av en massa jobb. Vi skulle flytta stenar och bygga en mur, vi skulle röja sly och börja med den där vedboden som vi tänkt på i ett år. Av allt detta blev det ingenting. Det var ju så underbart väder, så vi har promenerat massor, suttit i solen och fikat och papps och knasbollen tog årets kanske sista dopp i havet.

Brorsan har födelsedag idag och det började vi fira igår med kladdkaka och Christers äppelpaj (brorsans bästa kompis Christer introducerade detta recept för oss nån gång på 80-talet, därav namnet). Det är den absolut godaste paj jag vet.

Vi plockade sommarens sista blommor och åkte till graven. Det känns extra bra att sätta egna blommor på graven hos mamma och brorsan, som var såna trädgårdälskare.

Vi fortsatte den här fina höstdagen med att gå Sundsbyleden, som går på Mjörn vid Sundsby Säteri. Det är en oerhört vacker (och rätt jobbig) vandring på ca 5 km, genom en underbar skog. Kidsen gick hela vandringen utan att klaga och det är så mysigt att göra sånt tillsammans.

På säteriet var det höstmarknad. Jag älskar såna marknader. Provsmaka havtornsmarmelad och honung, bröd och köttbullar. Och allt är lokalt producerat. Och de allra flesta säljare tog swish (vad gjorde man innan swish? Den bästa uppfinningen på länge!), så vi fick köpt lite smått och gott. Kidsen red på ponny och åsna.

Totalt blev det 7 härliga kilometer i dag, härligt när jag nu inte kunde gå och träna. Det var mysigt att göra något av den här annars så sorgliga dagen. Ibland måste man ersätta sorgliga minnen med glada, och det gjorde vi idag. Skönt att ha en sån dag för jag vet att tisdagen blir väldigt sorglig och jobbig.

Firande och marknad

0 Läs mer >>
Jag måste köpa nya skor. Och det är ett problem, för jag har så svårt att bestämma mej. Helst vill jag köpa alla skor med snygga klackar, men jag skadade min fot i våras och sen dess har jag ont när jag går för mycket i klackar. Så jag måste helt enkelt köpa platta skor. Problemet är att jag inte tycker att platta skor är snyggt. Jag vill ha såna här: 
 
 
Men behöver köpa mer såna här: 
 
 
Eller skall jag köpa fodrade?
 
 
Men, som sagt, allra helst vill jag ha såna här:
Dagens i-landsproblem. 
 

I-landsproblem

0 Läs mer >>
Vissa dagar är man mer värd en Magnum Pink än andra. Dagar när man känner att man varit med som saker, då man är värd en glass efter lunchen. Och vissa dagar är just Magnum Pink mer rätt än andra dagar. Idag är det en sån dag.
 
 
 
 
 
Alla kvinnor över 40 förstår vad jag menar - jag har varit på mammografi! Missförstå mej inte, jag tycker att det är suveränt att vi i Sverige får göra detta regelbundet. Men den som uppfunnit den röntgenmaskinen måste ha varit en manlig sadist som gillar hängade bröst i form av taxöron, för ingen som själv blir utsatt för detta skulle uppfunnit en sån maskin. 
 
Så här går det till. Man får ta av sig på överkroppen (någon rock som på bilden får man inte där jag går i alla fall), men smycken får vara kvar (tack för det). Sen står man öga mot öga med en stor jäkla maskin, som någon fiffig människa (säkert en man) har tyckt skall vara rosa:  "Vi måste göra den stora jäkla maskinen lite mer kvinnligt tilltalande. Jag vet! Vi målar den rosa, för då mjuknar ju alla kvinnor och tycker den är söt". Sen tar sköterskan tag i bröstet och drar in det så långt det går: "du måste in lite till". Man står i en konstig vinkel när pressandet börjar. Tänk dej två glasskivor som pressar ihop det stackars bröstet så det blir nån centimeter tjock, pressandet börjar ända från halsen. Det gör väldigt ont och här skall du stå still i 20-30 sekunder, vilket känns som en längre evighet. Samma sak med nästa bröst. Och tro nu inte att det är allt. Nej, nu snurrar man maskinjäkeln och pressar lodrätt. Har man tur nu är man klar, men inte jag idag. Nej, det var tydligen inte tillräckligt långt in i bilden, så jag fick göra om det. Efteråt känner man sig som om man har två tomma kaviartuber som hänger, i form av taxöron.
 
Nu hade jag tur att jag fick en sköterska som var väldigt trevlig och varsam. Min kollega fick en sköterska häromveckan som nog hade en dålig dag, för kollegan pressades sammans så hårt att hon knappt kunde andas. 
 
 
 
Ni män som har chips-tuttar kan väl testa lite själva. Be någon klämma ihop era tuttar mellan två skärbrädor eller nåt. Och när ni känner att nu räcker det, så klämmer personen lite till. Bara så ni får en känsla, liksom. 
 
Så därför var jag värd en Magnun Pink idag.
 
En annan undersökning som vi kvinnor går på regelbundet är att ta cellprover för livmoderhalscancer. Men den undersökningen tänker jag inte berätta om. Skönt att den finns men ännu skönare när det är över. 

För det är jag värd!

0 Läs mer >>
Eller kanske sommarens favoriter. Musik som gör mej glad just nu i alla fall. 
 
Justin Timberlake "Can't stop the feeling!" kan man ju inte bli annat än glad av. Jag sitter och smådansar på kontoret eller tåget och får bita mej i tungan för att inte sjunga högt. På jobbet kan det hända att jag råkar sjunga lite. Som avslutning på sommarens spinning/styrka-pass hade vi denna som avslutning där vi dansade till. Annorlunda och kul avslutning. 
 
 
DNCE "Cake by the ocean", jäklar vilken bra låt. Svårt att sitta still och inte sjunga med. Så oftast skiter jag i det och dansar med. 
 
 
Olly Murs, söta Olly, man blir så glad av Olly. "Wrapped up", "Did you miss me?", "Stick with me", "Sacrifice", listan med Olly-låtar jag blir av glad kan göras lång. Jag kollar mycket på BBC och där finns det en talk show som heter The Graham Norton show och när Olly är gäst där vet man att det blir många skratt. 
 
 
 
I sommar har jag också återupptäckt Scissor Sisters. "I don't fel like dancin' " är lika bra som när den kom. 
 
Tja, det är lite av mina sommarfavoriter i år. Har ni haft några sommarfavoriter?

Veckans favoriter

0 Läs mer >>

Den här helgen kan det hända att vi prioriterade aningens fel. Kanske. Men det blev bra ändå.

Igår, på sommarens sista dag, tyckte vi att det var lämpligt att gå på bio. Resten av befolkningen hängde på uteserveringar, stranden eller Liseberg. Vi gick på bio kl 14.45. "Hitta Doris" såg vi, som var riktigt bra. Inte riktigt i klass med "Hitta Nemo", men uppföljare är sällan bra (Det är bara Terminator 2 med min husgud Arnold, som är en bra uppföljare).

Idag skulle vädret bli mulet, så då tänkte vi gå på Liseberg. Det hade vi planerat innan vi visste att det skulle komma oväder söderifrån, när det fortfarande skulle vara uppehåll. En koll på väderspparna (japp, jag har flera) och det stod bara att det kunde bli skurar, stod det även i morse. Regnjackor på, men bara långärmade t-shirtar under (alla vet ju hur varm man blir i regnkläder). Mr P tog en fleece också men jag skrattade åt honom, så här efteråt är det han som skrattar.

Vi var på Liseberg innan kl 11, så vi fick köa lite vid ingången till attraktionerna. Jag och Knasbollen sprang upp till Helix och Mr P och Knäppisen tog Lisebergsbanan (hon är för kort för Helix). Vi kom med det andra tåget. Härlig start på dagen. Sen fortsatte det med nån barngrej för kidsen, sen Balder för grabbarna och Jukebox för oss tjejer, två gånger till och med. Slänggungan, Flumride två gånger och sen Lisebergsbanan. Och det hade inte ens gått två timmar.

Nu började det dugga, så vi gick och åt lunch på Järnvägsrestaurangen. När vi kom ut var det ösregn. Vi kollade in Frölunda Indians, som hade fanday på Polketten. Jätteköer i ösregnet för att få spelarnas autografer, så det hoppade vi över. Kidsen fick posera med SM-bucklan istället.

Nu var vi så blöta, att det inte längre var nån idé att torka sitsarna på attraktionerna eller att stå under tak. Men inga köer alls, vi fick åkt ännu mer. Fast trots att vi fick åka massor, började det bli kallt. Knäppisen huttrade och skakade tänder och jag själv frös riktigt mycket. Nu ångrade jag att vi inte tog fleece på oss.

Vi avslutade med lite spel på godishjulen. En stjärnvinst Geisha och en liten vinst på Centerhjulet fick det bli innan vi huttrande åkte hem. Elementen och värmefläkten fick sättas igång. Och vi sitter med våra onepiecar (inte Mr P) och äter godis. Är Geisha godkänd middagsmat?

Sista helgen i august...

0 Läs mer >>
Jag pratar sällan om mitt jobb och särskilt här på bloggen. Mitt jobb är mitt jobb och detta är mitt privatliv (hur nu en blogg kan vara privat). Men idag tänkte jag göra ett undantag. 
 
I ett tidigare uppdrag var mitt jobb, lite kort, att vara länken mellan verksamheten och IT, när verksamheten behövde nya IT-lösningar eller förändringar i befintliga. I detta uppdrag fick jag för 1,5 år sen ett uppdrag att arbeta fram ett nytt bokningssystem till en kommande konferensanläggning som VGR planerade (VGR är Västra Götalandsregionen om ni inte visste det och min arbetsgivare sen 5 år tillbaka). Nu gjorde jag ju inte det själv utan vi är ett team med IT-projektledare, upphandlare, verksamheten själva och förstås min bästa samarbetspartner ever Marie. Marie är den av oss två som tänker och analyserar när jag är helt tvärt om och bara är lite flummig och pratar på. För er som gjort en personlighetsanalys (DISC-analys) förstår om jag säger att jag är en väldigt gul personlighet och Marie är en väldigt blå, vi är varandras motsatser och därför jobbar vi så förbaskat bra ihop.
 
 
 
 
 
 
Nu skulle ju inte detta inlägg handla om förträffliga Marie, utan om mitt jobb. Att skaffa fram ett bokningssystem (eller vad sjutton som helst annat man kan behöva) inom den offentliga världen är inte bara att göra. Vi har otaliga lagar och regler att förhålla oss till, så det ta lite tid.  
 
Men idag, efter att jag arbetat med detta i 1.5 år (jag har förstås gjort andra uppdrag samtidigt) var det idag dags för invigning. Invigningen av VGR Campus Nya Varvet. En fantastisk anläggning, den största konferensanläggningen i Göteborg faktiskt. Och den är bara för oss VGR-anställda att använda. Vilket ställe! . Och vilken bra tanke att vi inte skall lägga dyra skattepengar på att hyra in oss i lokaler runt om på stan utan istället förvalta våra pengar internt. 
 
Man har renoverat upp den gamla relgementesbyggnaden (Nordiska Hälsovårdshögskolan låg också där förr) och gjort en modern anläggning med fokus på klimatsmart och ekologiskt, men bevarat den gamla känslan . Tänk att konferera vid havet i fina lokaler. Vilken atmosfär. Ja, ni märker att jag är rätt såld på stället. Tyvärr var jag fullt upptagen med att mingla, träffa gamla bekanta, äta nyttiga kakor på svarta bönor och gå tipspromenad, så jag missade helt att ta foton inne i huset. Så ni som är VGR-anställda får helt enkelt boka in en konferens där och se själva. Men det var jättefint kan jag lova. 
 
   
  
    
 
Projektledare Yvonne talade, Regiondirektör Ann-Sofie talade och Politker Gunilla talade (minns tyvärr inte var hon var med i för nämnd men hon var politiker i alla fall). Band klipptes och fanfar trumpetades. Band spelade från scen och nyttigheter serverades. Och solen sken.
 
Nu kanske någon tror att jag inte gör annat än att springa på invigningar titt som tätt. Men så är det inte alls, detta var min första invigning och troligen min sista. Mina andra uppdrag har t ex handlat om spårbarhetssystem för inkommande gods eller uppdateringar i måltidsplaneringssystemet. Inte alls lika invigningsvänliga, om man säger så. Och, nu har jag lämnat den sortens uppdrag helt och hållet, så nu kommer det garanterat inte fler invigningar av det slaget. 

En ovanlig dag på job...

0 Läs mer >>
Jag är inte skapt för att jobba. Mitt kall i livet är nog att åka och kolla på saker, shoppa lite, fika en del, baka och laga god mat, göra roliga saker och ta det lugnt. Inte att gå upp 5.20 för att åka till jobbet. Nej, mitt kall är nog att bli rik. För hemmafru vill jag inte vara, det är inget för en gammal försäkringstjänsteman, då får jag ju inga pengar i pension eftersom jag inte får någon lön. 
 
Jag har jobbat en halv dag och är redan less. Telefonmöte direkt på morgonen, som jag tydligen skulle hålla i. Hade noll koll. Mötet gick rätt bra ändå. Nu sitter jag och stirrar på skärmen och mina långa listor "Att göra efter semestern" och vet inte vad jag menar. Eller vad jag skall börja med....
 
Vilken tur att jag är ledig i morgon! Det är alldeles lagom att jobba en dag och vara ledig en dag, sen en jobbdag innan helg. 
 
 
Om min chef läser detta: Jag älskar mitt jobb och är full av energi inför en underbar höst som är full med härliga nya utmaningar!!!
 

En lång dag

0 Läs mer >>

Min kusin och jag tog kidsen och drog till metropolen Sollebrunn. Närmare bestämt till en skog där vi tillbringat våra barndoms somrar (i alla fall jag när vi inte var på Tjörn) och där min mammas släkt förr bodde i nästan varje liten stuga. Min mormor bodde i en stuga, som min morbror har idag, och på andra sidan en liten bergsknalle, bodde mormors bror, Gunnar, på den stora gården (som togs över av hans barn). När man gick till morbror Gunnar sa vi alltid att "vi går fram" och så säger vi fortfarande.

Skogen är stor och gränsar till Kobergs ägor och deras hjortar strövar på våra föräldrars kusiners marker. Där får de ströva bäst de vill och vara lyckliga.

Här finns de bästa svampskogarna. Ibland i alla fall. Kanske inte idag men vi fick lite i korgen i alla fall. Mammas kusin hade tydligen häromdagen plockat 17 liter med kantareller, så han kanske tog de flesta.

Men vilken härlig dag vi fick. Solen sken och kidsen höll sams. Vi åt vår medhavda matsäck, min kusin hade gjort fantastiska wraps som vi åt i skogsbrynet på en sten. Att gå i denna skog, som är så full med minnen och som tidigare var så vacker (innan de började avverka) ger så mycket energi och jag blir så lycklig.

När man är i dessa skogar måste man "gå fram" till gården och hälsa på och få smaka på mammas kusins fantastiska fika. Det är det enda ställe jag vet där inget ändras, man får sju sorters hembak (fast i dag var det bara sex) och hemgjord saft, som man får blanda till själv vid bordet. Precis som det alltid varit.

Varje gång jag är där tänker jag att jag måste dit oftare. Gå i skogen och plocka svamp. Hälsa på "där framme", innan det är för sent. Så kanske tar jag mej en tur dit senare i höst.

Mysdag med kusinhäng

0 Läs mer >>

En solig dag för 12 år sen var vi på Öland, jag och Mr P. Närmare bestämt i Ekerums golfby, där vi genom vårt jobb hyrde en jättefin stuga. Stuga var väl en underdrift. Vår Renault, som då var ny, kändes lite fel där bland alla Mercerdersar och Audisar och andra dyrare bilar.

Vi hade en gammal karta över ön, som min mamma sparat sen långt tillbaka. På kartan var varenda sevärdhet utmarkerad, varenda liten runsten och ruin. Så vi följde kartan och bockade av sevärdhet efter sevärdhet, "ok, en gammal runsten i en fårhage - check!", upp på Allvaret "check!". Så höll vi på. Öland är ju inte större än man hinner med det på några dagar. De övriga dagarna hängde vi på nån strand vid Ekerum eller på Böda Camping.

Och idag, då för 12 år sen, förlovade vi oss på Ekerums golfkrog. Inte någon spontan förlovning, vi är ju inte vidare spontana eller wild'n'crazy. Vi beställde ringarna och fick dem ingraverade med den förbestämda datumen, veckor innan vi åkte till Öland och annonsen i GP beställdes i god tid.

Grattis Mr P och tack för du stått ut med mej i alla dessa år (hela 17 år nu). Tack för du orkar med min snurrighet och virrighet och mina infall.

Jag älskar dej för att du drar ner mej på jorden när jag fladdrar iväg. Jag älskar dej för att du är så lugn och stabil när jag inte är det (det är bara två gånger jag behållt lugnet och du blivit snurrig och det var när vattnet gick och kidsen skulle komma). Jag älskar dej för att du står ut med mina scrapsaker som är överallt och för att du tänker i uppslag när du fotar, mitt scrappande blir ju så mycket roligare då.

Grattis älskling!!! Nu satsar vi på 12 till.

Grattis för oss!

0 Läs mer >>

Min fina kusin fyller 50 i morgon. Och det skall ju firas. Han bjuder till fest i sin härliga trädgård. Det var länge sen jag var på en sån fest. Typ 10 år sen när han fyllde 40, men då var jag gravid med knasbollen, så jag räknar inte det.

Det är som sagt inte ofta jag får gå på fest numera, så tidigt bokades barnvakt (svärföräldrarna), för trots att kidsen var medbjudna bestämde jag att de inte fick följa med. Föräldrarna skall vara barnfria, så det så! Pappsen och R kommer hit i morgon och så åker vi kollektivt till festen, så alla kan ha kul.

Kidsen åkte redan i dag till barnvakterna, så Mr P och jag är barnlediga redan i kväll. Lite förfest på altanen kör vi med, för jag fixar inte förfest och fest samma dag längre.

Risken är dock att det blir som bilden, festovan som man är. Gå förresten in och kolla på fantastiska Ett päron till morsa, som sammanfattar allt om livet som småbarnsförälder. http://blogg.loppi.se/ettparontillmorsa/

I morgon är det fest