Storkalas

Papps fyllde 80 år i maj men detta firade vi först i går.

Och jäklar vad det firades. Från klockan halv ett till halv elva på kvällen. 60 personer kom och gick. Det var hans syskon och kusiner.  Syskonbarn med respektive och syskonbarnbarn. Gamla grannar och grannar som flyttat. Mr Ps föräldrar och syster. Bästa Rs son och svärdotter och Rs bästa vän. Och en hel hög med vänner till papps och R.

Det åts och dracks och vännerna sjöng hyllningssång och höll tal. Och så åts det igen. Och stämningen var på topp och tacksamheten, över att papps klarade av den här jäkla vintern och våren, gick inte att ta miste på. Alla ville hylla den sega glada gubben som är min papps. Och alla var genuint glada över att få komma hit och fira.

Det serverades marinerad fläskytterfilé med potatissallad, grönsallad, couscous, melonsallad, oliver, bröd, ostar och vattenmelon. Rabarberkaka med vaniljsås till efterrätt. Och det blev över alldeles lagom mycket, lagom till lunch idag. Förutom köttet och grönsalladen, det får vi äta på lite längre. Tyvärr tog brödet slut. Det måste vara det godaste jag bakat. Tur att jag har jäst kvar hemma, för det skall bakas igen.

Mr P sprang runt och fotade, så jag hoppas att det blir några bra bilder. Han tog över 400 bilder, så några borde man ju kunna använda. Kidsen sprang runt och plockade undan. Knäppisen tog det hela ett steg längre, när vännerna kom. Hon sprang och hämtade vin och kaffe till tanterna och gubbarna. "Mamma, Anita behöver vin!".  Alla som hade mynt gav dem till henne (Knasbollen fick lite också men han tillbringade en stor del av kvällen i sängen och vilade). Nästan 100 kr fick ungen ihop, ibland bara av att visa sig. "JAG ÄLSKAR MITT JOBB" ropade hon glatt när hon kom in i köket. Sen slocknade hon, innan alla hade gått hem.

Så nu ligger jag här i sängen och fötterna värker fortfarande. Alla sover för det blev sent igår. Snart skall vi upp och plocka ihop bord och stolar. Tälten skall rivas och det sista skall städas bort. Sen kan jag verkligen börja min semester. 



Hurra!!

Vilken lyckodag jag hade i går! 

Först vann jag en robotdammsugare.


Sen på kvällen vann jag igen!


Fatta vilken tur jag hade! Nästan så man inte tror det är sant.

Idag hämtade jag ut min fina vinst. Lite jobbigt blev det eftersom det inte fanns en enda kund i butiken. Bara jag och fem som jobbar där. Som tur var hade jag Knäppisen med mig när jag fotades. 


Nu måste vi lära oss den, ladda ner appen (japp, den har en app!) och sätta igång. 

Själv skall jag äta praliner, det var ju min motivering när jag tävlade. Och hoppas att min tur håller i sig, jag vill verkligen ha en vinkyl. 

Halvårssammanfattning

Nu har ju nästan halva året gått av 2018. Så det är kanske dags för en liten sammanfattning av det första halvåret.
 
Året började skit, med en papps på sjukhus. Där låg han mer eller mindre i 4 månader på detta år. Jobbigt och oroligt förstås. Men i maj skrevs han ut och nu är han nästan som vanligt igen. Tunnare men kanske ännu mer enveten än tidigare. 
 
Annars har jag och Knäppisen varit på hundmässa:
 
 
Jag och Knasbollen var på Sci-Fi- mässan. 
 
Det var en lång och kall vinter. 
 
 
Knäppisen gjorde sin första gymnastiktävling och fick silver! Överlycklig tjej. 
 
 
Knäppisen fyllde 9 år och hade badkalas. Och hon hade en teateruppvisning, där hon spelade superhjälten Superfly. 
 
 
Vi var i Surahammar och firade traditionellt Valborgsfirande. Men Knäppisen tyckte det var otäckt med all eld, så vi promenerade hem tidigt. Höll på att gå vilse i Sura, men det blev bra till slut. 
 
 
Våren kom och det blev prinsbröllop i Storbritannien. 
 
 
 
Vi hade tjejhelg med Ullaredsbesök och scrapmara. Skolavslutningar och utflykter har avlöst varandra. Kalas och studentfirande har vi också hunnit med.
 
Och så var det konsert. Med Foo Fighters. Förra gången de var i stan ramlade Dave Grohl ner från scen och bröt benet. Jag tänkte inte vara sämre jag, en Foo Fighterskonsert utan en skadad fot, tänkte jag, så jag såg till att stuka min fot rejält. One for the team, liksom. På väg in till konserten såg jag inte ett litet mesigt trappsteg och vips låg jag på marken. Blev omlindad utanför Ullevi av två snälla sjukvårdare. Konserten var bra ändå och svärfar hämtade oss inne i stan. Tre veckor senare är det ok med foten, men ännu inte bra. 
 
 
Nu laddar vi för ett ännu bättre halvår, även om jag är aningens deppig över att vi nu går mot mörkare tider. Min favoritårstid är försommar, så när den är över blir jag lite låg. Men då får man göra roliga saker för att pigga upp sig. Det skall vara kalas på olika håll och kanter, fisketurer, semester på Öland och i Skåne, scraphelger och en massa annat kul. 
Visa fler inlägg