0 Läs mer >>
Jag är inte skapt för att jobba. Mitt kall i livet är nog att åka och kolla på saker, shoppa lite, fika en del, baka och laga god mat, göra roliga saker och ta det lugnt. Inte att gå upp 5.20 för att åka till jobbet. Nej, mitt kall är nog att bli rik. För hemmafru vill jag inte vara, det är inget för en gammal försäkringstjänsteman, då får jag ju inga pengar i pension eftersom jag inte får någon lön. 
 
Jag har jobbat en halv dag och är redan less. Telefonmöte direkt på morgonen, som jag tydligen skulle hålla i. Hade noll koll. Mötet gick rätt bra ändå. Nu sitter jag och stirrar på skärmen och mina långa listor "Att göra efter semestern" och vet inte vad jag menar. Eller vad jag skall börja med....
 
Vilken tur att jag är ledig i morgon! Det är alldeles lagom att jobba en dag och vara ledig en dag, sen en jobbdag innan helg. 
 
 
Om min chef läser detta: Jag älskar mitt jobb och är full av energi inför en underbar höst som är full med härliga nya utmaningar!!!
 

En lång dag

0 Läs mer >>

Min kusin och jag tog kidsen och drog till metropolen Sollebrunn. Närmare bestämt till en skog där vi tillbringat våra barndoms somrar (i alla fall jag när vi inte var på Tjörn) och där min mammas släkt förr bodde i nästan varje liten stuga. Min mormor bodde i en stuga, som min morbror har idag, och på andra sidan en liten bergsknalle, bodde mormors bror, Gunnar, på den stora gården (som togs över av hans barn). När man gick till morbror Gunnar sa vi alltid att "vi går fram" och så säger vi fortfarande.

Skogen är stor och gränsar till Kobergs ägor och deras hjortar strövar på våra föräldrars kusiners marker. Där får de ströva bäst de vill och vara lyckliga.

Här finns de bästa svampskogarna. Ibland i alla fall. Kanske inte idag men vi fick lite i korgen i alla fall. Mammas kusin hade tydligen häromdagen plockat 17 liter med kantareller, så han kanske tog de flesta.

Men vilken härlig dag vi fick. Solen sken och kidsen höll sams. Vi åt vår medhavda matsäck, min kusin hade gjort fantastiska wraps som vi åt i skogsbrynet på en sten. Att gå i denna skog, som är så full med minnen och som tidigare var så vacker (innan de började avverka) ger så mycket energi och jag blir så lycklig.

När man är i dessa skogar måste man "gå fram" till gården och hälsa på och få smaka på mammas kusins fantastiska fika. Det är det enda ställe jag vet där inget ändras, man får sju sorters hembak (fast i dag var det bara sex) och hemgjord saft, som man får blanda till själv vid bordet. Precis som det alltid varit.

Varje gång jag är där tänker jag att jag måste dit oftare. Gå i skogen och plocka svamp. Hälsa på "där framme", innan det är för sent. Så kanske tar jag mej en tur dit senare i höst.

Mysdag med kusinhäng

0 Läs mer >>

En solig dag för 12 år sen var vi på Öland, jag och Mr P. Närmare bestämt i Ekerums golfby, där vi genom vårt jobb hyrde en jättefin stuga. Stuga var väl en underdrift. Vår Renault, som då var ny, kändes lite fel där bland alla Mercerdersar och Audisar och andra dyrare bilar.

Vi hade en gammal karta över ön, som min mamma sparat sen långt tillbaka. På kartan var varenda sevärdhet utmarkerad, varenda liten runsten och ruin. Så vi följde kartan och bockade av sevärdhet efter sevärdhet, "ok, en gammal runsten i en fårhage - check!", upp på Allvaret "check!". Så höll vi på. Öland är ju inte större än man hinner med det på några dagar. De övriga dagarna hängde vi på nån strand vid Ekerum eller på Böda Camping.

Och idag, då för 12 år sen, förlovade vi oss på Ekerums golfkrog. Inte någon spontan förlovning, vi är ju inte vidare spontana eller wild'n'crazy. Vi beställde ringarna och fick dem ingraverade med den förbestämda datumen, veckor innan vi åkte till Öland och annonsen i GP beställdes i god tid.

Grattis Mr P och tack för du stått ut med mej i alla dessa år (hela 17 år nu). Tack för du orkar med min snurrighet och virrighet och mina infall.

Jag älskar dej för att du drar ner mej på jorden när jag fladdrar iväg. Jag älskar dej för att du är så lugn och stabil när jag inte är det (det är bara två gånger jag behållt lugnet och du blivit snurrig och det var när vattnet gick och kidsen skulle komma). Jag älskar dej för att du står ut med mina scrapsaker som är överallt och för att du tänker i uppslag när du fotar, mitt scrappande blir ju så mycket roligare då.

Grattis älskling!!! Nu satsar vi på 12 till.

Grattis för oss!

0 Läs mer >>

Min fina kusin fyller 50 i morgon. Och det skall ju firas. Han bjuder till fest i sin härliga trädgård. Det var länge sen jag var på en sån fest. Typ 10 år sen när han fyllde 40, men då var jag gravid med knasbollen, så jag räknar inte det.

Det är som sagt inte ofta jag får gå på fest numera, så tidigt bokades barnvakt (svärföräldrarna), för trots att kidsen var medbjudna bestämde jag att de inte fick följa med. Föräldrarna skall vara barnfria, så det så! Pappsen och R kommer hit i morgon och så åker vi kollektivt till festen, så alla kan ha kul.

Kidsen åkte redan i dag till barnvakterna, så Mr P och jag är barnlediga redan i kväll. Lite förfest på altanen kör vi med, för jag fixar inte förfest och fest samma dag längre.

Risken är dock att det blir som bilden, festovan som man är. Gå förresten in och kolla på fantastiska Ett päron till morsa, som sammanfattar allt om livet som småbarnsförälder. http://blogg.loppi.se/ettparontillmorsa/

I morgon är det fest

0 Läs mer >>

Idag har vi firat pappsen. Han fyllde i maj och i år fick han en middag på mysiga Åstols rökeri. Då, i maj, tänkte vi oss en solig dag. En dag då man kan strosa runt hamnen och gränderna. Se alla fina hus och njuta av havet. Vi bokade in idag som en lämplig dag.

Åstol är en underbar ö, som alla borde besöka minst en gång i livet. Oavsett väder är det underbart vackert.

När vi planerade den här dagen hade vi inte tänkt att hamna i en tidig höststorm. Jäklar vilket väder! Spöregn och blåst. Inte alls mysigt. Vi kämpade på i blåsten, regnet varierade i styrka. Efter en halvtimme, när vi var genomblöta och frusna, gav vi upp och gick till Rökeriet. Det var en halvtimme kvar tills vi hade vårt bord, men det var inga problem att komma in.

Rökeriet är supermysigt och maten är bra. Extra mysigt är det förstås att sitta på uteserveringen i hamnen. Men så blev det inte idag. Jäkla skitväder.

Inte heller på hemvägen var vädret bra. Regn och blåste så färjan gungade rejält. Men pappsen är nöjd om än väldigt blöt, som vi andra. Nu väntar en brasa och mys framför TV:n.

Sent födelsedagsfi...

0 Läs mer >>

Idag firar vi 5-årskalas. Svärföräldrarnas hundar fyller år idag. Så nu har vi fikat och grattat de små liven.

Innan vi åkte till kalaset hade vi en liten familjedrabbning i bowling. Mr P vann med över 100 poäng över tvåan. Men bland oss andra blev det jämnt. Blev lite sugen på att utmana nån annan familj. Bowling med efterföljande grill. Vi får se vem som blir utmanad.

Och idag har brorsan namnsdag också. Grattis brorsan! Hoppas du blir firad ordentligt. Vi har hurrat för dej idag. Vi saknar dej lika mycket idag som tidigare. Älskar dej för alltid.

Firande och bowling

0 Läs mer >>

Så var juli över och halva min semester. Om man bortser från de sista dagarna, när jag varit förkyld (och jag vet precis hur en man mår när han är förkyld, för i vår familj är det jag som får "mancold"), har det varit en bra ledighet. London toppar ju den och det lär den ju göra, för vi har inga andra planer.

Jag, och hela familjen faktiskt, är ju lite rastlösa, så idag åkte vi till Naturhistoriska Muséet och Slottskogen. Plikta (en stor lekplats om ni inte visste det, väl värt ett besök), sälarna och pingvinerna hör till. Jag och min förkylning satt på en bänk i solen. En trevlig dag. Sen somnade jag i soffan när vi kom hem.

Nu kollar vi på Wild Hogs och vips börjar tänka, som gubbarna i filmen: "Vad har jag gjort med mitt liv?" Fast sen blev jag trött och tänker att såna tankar orkar jag inte med nu. Två och en halv veckas ledighet kvar. Inte dåligt. Och jag skall njuta. Sen kan jag tänka över mitt liv och vad jag åstadkommit. Det kan man göra på hösten (på jobbet höll jag på att skriva, men det är ju lite tokigt om chefen läser detta). Nu skall jag ha roligt, mysigt, göra saker, träffa folk och fylla på med energi.

Semesterhalvtid

0 Läs mer >>

Varning, för här kommer ett gnällinlägg.

På semestern skall man göra saker. Ut och upptäcka världen. Njuta av solen. Umgås och ha trevligt. Vara hemma med ett korsord kan man ju vara resten av året.

Nu har vi varit hemma i fem (!) dagar och jag klättrar på väggarna. Familjen var iväg på fotboll men jag låg hemma med förkylning. Det enda jag gjort dessa dagar var en tur till ICA Maxi. Ni fattar hur trist det är.

Förkylningen är klart bättre men orken saknas för att börja med något. Kanske jag orkar mej ut på en träningsrunda i morgon. För nåt måste jag göra. Annars spricker jag nog.

Lite vin på kylning piggar väl upp lite, men rastlösheten kryper i kroppen. Måste göra nåt!! Men det enda är väl att fortsätta lösa det förbaskade korsordet och känna att jag kanske missar den sista soliga dagen...

Sååå trist

0 Läs mer >>

Åter till verkligheten efter underbara dagar i London. En verklighet, som när vi kom hem vid midnatt, kom hem till ett ekande tomt kylskåp. Fick fortsätta med den kontinentala frukosten en dag till, torrt bröd och te.

Londonresan kan sammanfattas i några punkter:
- Att semestra i en storstad under en värmebölja är svettigt men trevligt. Vi hade nog aldrig annars suttit i parker och bara kollat på folk annars.
- Mitt i sommaren är det löjligt många turister i London. Mest asiater, italienare (mängder av skolklasser med tonåringar överallt. Hånglande i köer, fnissande och så många av dem. Vi hamnade mitt en klump med 40-50 av dem och höll på att inte komma ut) och amerikaner, många många amerikaner.
- Av all personal på pubar och restauranger vi träffade var det bara en handfull som pratade brittisk engelska. Förvånandsvärt många amerikaner. Tur är kanske det för när vi var i Newcastle förstod man inget av den dialekten.
- I parkerna vimlar det av hundar och alla är lösa men inte en enda hund sprang från sin matte eller husse. Inga hundar skällde på varandra utan när de träffades så lekte de. Och inga hundar sprang fram till folk och hoppade eller så. Trevlig upplevelse tycker jag. Glada och trevliga hundar. Och om man inte plockar upp efter sin hund kostar det 60 pund, så det var väldigt rent. Sånt gillar jag.
- Våra kids har hängt på pubar (säkert 3-4 stycken... alltså inte så farligt om nån skulle oroa sig). Saknade det där hjärtliga bemötandet som man ser på brittiska serier, men det är väl mer sånt ute på landsbygden. Och kidsen har nog målat på de flesta ställena.
- Det finns många trevliga lekplatser till barnen. Sandlådor och en del vattenlek. En trevlig stad för barn tycker vi.
- Knasbollen blev utslängd från en bar, vilket han nu tycker är lite coolt, fast då var det lite jobbigt. Det var en stor brysk vakt och knasbollen förstod inte riktigt vad som hände.
- Kmäppisen är också lite stolt över att ha åkt fast i säkerthetskontrollen, så här efteråt. Inte alla som gjort det på Gatwick.
- Det är jäkligt dyrt att äta i London. Dyrare än här hemma ibland. Den billigaste maten åt vi på puben på Gatwick. Det säger ju lite om priserna. Men vi har ätit bra och god mat, inget att klaga på där inte.
- Det funkar alldeles utmärkt att traska runt i London med kids. När vi åkte sa folk att vi inte skulle klara oss med 40 pund på våra Oystercard (typ kontantladdning på lokaltrafiken här hemma). Vi använde inte ens upp 30 pund, och då åkte vi ändå rätt mycket. Kidsen åker gratis på kollektivtrafiken där men inte på tågen, men ändå.
- Det var inte så många pokemonjägare som vi trott. Bara en handfull i parken. Vad vi vet i alla fall.
- Väldigt många poliser överallt, vilket gjorde att det kändes tryggt och bra.
- Jag har gjort min debut som gatuartist men det är inget som kidsen lagt på minnet. När folk frågar dem vad som var roligast med London, svarar de "Att shoppa!". Hmmm, borde inte deras mammas uppträdande vara något de minns? Jag lär i alla fall aldrig glömma det.
- Att ha med knäppisen som smakråd när jag shoppar är ingen bra idé. Vi har inte riktigt samma smak. Hon tycker jag kan ha vad som helst "Du är ju fin i allt, mamma", trevligt att höra men när hon plockar fram midjetröjor i stl 32 blir det lite tokigt. Aldrig några kritiska eller konstruktiva kommentarer, men vad kan man förvänta sig av en sjuåring. Det kommer väl sen när hon blir tonåring.

Tja, det var väl allt om London för den är gången. Vem vet vad som händer mer den här semestern. För alla vet att den här rastlösa familjen har lite svårt att sitta still. Och det är tre veckor kvar på semestern. Mycket kan hända!

Det blir kul till vintern att scrappa alla fina bilder Mr P tagit. Alla lyktstolpar och tunnelbaneskyltar. Alla byggnader och statyer. Han vet vad jag gillar, min man.

 
 

London Baby! - The...

0 Läs mer >>
Sista dagen i London. Vi checkade ut tidigt och ställde in väskorna i hotellets bagagerum. Målet med dagen var att gå till Naturhistoriska muséet. Dinosaurieskelett och fjärilar lockade. Vi tog en promenad genom härliga Kensington Garden. Ett stort monument till minne av drottning Victorias make, i glimmande guld mötte oss på andra sidan (parken alltså, vi hade inte gått och dött). Enastående vackert, tycker jag som är skulpturälskare.
 
När vi närmade oss muséet fick vi lite panik. Vilka köer! Det var fler än vi som ville se skelett. Minst 45 minuters kö var inget vi orkade med. Lite tårar från några som sett fram emot detta men det var inget att göra åt. Vi fick tipset att komma efter lunch, så det får vi göra nästa gång. Så vi tänkte besöka Science muséet, som ligger bredvid. Men där ville de ha 20 pund för oss komma in, så det var vi för snåla för.
 
Vi kollade på kartan och insåg att Harrods låg i närheten. Så vi tillbringade 30 minuter i löjlig lyx innan vi letade upp en pub för lunch. 
 
 
Sen var det dags att gå tillbaka till hotellet, genom parken förstås. En halvtimme under ett träd, medan kidsen fick springa av sig lite, och sen till hotellet. Vi blev lite lata och tänkte ta taxi till flyget, men eftersom det skulle kosta 90 pund, tog snålheten över och vi tog tunnelbanan till Victoria station. Sen hoppade vi på ett lokaltåg till Garwick. Ett tåg som var smockfullt, men vi fick sittplatser i alla fall. 
 
Säkerhetskontrollerna var rigorösa (men ingenstans behövde vi visa upp våra pass förrän vid gaten). Jag och knäppgöken gick tillsammans men den stackars lilla knäppisen pep i metalldetektorn. Här på Gatwick fick hon, den lilla stackaren, ställa sig i en egen kö för att bli scannad. Hon stod där så ensam och liten utan att förstå vad som sas eller hände, med en mamma som (antagligen) ropade lite hysteriskt "Det går bra, älskling!", "Följ efter den där killen, gumman!" och "Jag är här!". Säkerhetspersonalen lät mej stå där och gasta, de kanske är vana vid hysteriska mammor. Men sen kom ju våra väskor ut från bandet och då fick jag ju ta dem. Med en barsk blick på Mr P kom han springande och fick ta väskorna. Under tiden hade den duktiga knäppisen tagit av sig skorna (de nya bootsen med nitar som gjorde att hon pep) och lagt den på ett band ("För det gjorde killen framför mej"). Sen fick hon gå in i en liten tub och ställde sig precis som killen framför gjort. De barska säkerhetsgubbarna berömde henne med ett leende, men hon var väldigt spak efteråt. Inte illa att ha en unge utslängd från en pub och en annan åkte dit i säkerhetskontroll på flygplatsen. På en och samma resa. 
 
Vi hann med en middag på puben på Gatwick, som faktiskt var den billigaste på hela resan. Men sen började en lång väntan. Förseningar, förstås. Runt en timme. Det är segt när ordinarie landningstid var 22.25. Just nu längtar jag efter att få ta av mej mina johgingskor, som jag gått i varje dag, i gassande värme, utan strumpor i sex dagar! Fast om jag gör det här och nu på planet, går väl nåt gaslarm och vi får nödlanda. Så jag får vänta till jag kommer hem. Då däckar resten av familjen snabbt. 
 
Dagens steg hittills: 25 550
 

London Baby! - dag 6

0 Läs mer >>

Söndag och vi tog lite sovmorgon. Lämnade hotellet vid 10-tiden och tog tunnelbanan från Bayswater till Tower Hill. Målet var att gå upp på Tower Bridge. Jag som är höjdrädd skulle upp 42 meter med bara ett glasgolv under mej.

Hela bron var en utställning om hur Tower Bridge byggdes och om hur broar i olika delar av världen ser ut. Och sen kom glasgolvet. Jag vågade gå ut på golvet och blev bara lite yr. Sen poserade kidsen på golvet, knäppisen som inte är rädd poserade glatt och villigt medan knasbollen, som är lite höjdrädd, poserade mer motvilligt. Därefter fick man gå och se på maskinrummet under bron. Rätt fascinerande att se att den gamla konstruktionen fortfarande fungerar.

Därefter letade vi upp en buss för att åka till Trafalgar Square och där byta till en annan, mot shoppingen. När vi väl var där, bestämde vi oss för att äta innan vi bytte buss. Och sen var det förstås fotoläge för fotogalningen. Mitt på Trafalgar Square pågick en festival för gatuartister. Kidsen har verkligen fått smak för gatuartister, de är ju överallt här och här var det en kille som var jätterolig och kidsen satte sig ner på marken och kollade. Tyvärr har jag inga foton på honom, för.....

Jag vände mej till P och sa: "Bäst vi backar, för han plockar upp folk". Och mer hann jag inte säga, förrän jag stod där, mitt på Trafalgar Square, med en låtsasbomb i ena handen och en tändare i andra. Jag hade blivit en del av showen! Mr P hade skrattande dragit sig bakåt med kameran i högsta hugg. Knäppisen fick vara min väskhållare och knasbollen höll på att skratta ihjäl sig. Jag var en del av avslutningsakten, jag skulle tända bomben och ge den till Mr TNT (som han kallade sig för) när han balanserade på ett torn av något slag. Så nu har jag gjort min gatuartistdebut.

Utmattad av chock tog vi tunnelbanan till Oxford Steet och lite shopping. Vi gick till en butik och shoppade en del, men sen tröttnade vi på alla turister och gick ner mot Soho istället. Slutligen hamnade vi på Carnaby Street och smet in på en pub. Där satt vi till vi kom på att vi kan äta på puben. Så kidsen har upplevt typiskt engelskt med publiv i några timmar.

Efter lite letande hittade vi en buss hem till Baydwater. Och på bussresan hem såg jag många butiker som jag missat, på vår korta shoppingrunda, så det får bli ett nytt shoppingbesök här om ett tag igen (när jag sparat ihop mer pengar förstås).

Väl på hotellet avslutade kidsen dagen med badkarsbad och Emil i Lönneberga. Mr P har också lagt sig i badet, med en öl och en bok, så honom lär jag inte se mer i kväll. I morgon är det sista dagen för oss här i London. Då skall vi se på dinosaurieskelett och hitta ut till tunnelbanan.

Dagens steg: 14 486

London Baby! - dag 5

0 Läs mer >>
Vi vaknade till en strålande morgon. En perfekt dag att traska bort till Notting Hill och besöka Portobello Market på Portobello Road. Tusentals människor i en allt mer tryckande värme. Atiktviteter och gamla saker i en salig blandning. Kul att uppleva men inte som jag trott. Jag var inställd på mer kläder och vintage men det var tydligen mer av sånt på fredagar. Det blev i alla fall ett nytt kuddfodral, lite lagom kitchigt och kul. Grösaksstånden var förstås mysiga och vi köpte lite jordgubbar längs vägen.
Vi såg den blå dörren och bokhandeln från filmen och det var lite av målet med utflykten också. Vi satte oss vid en var på ett litet torg, för lite vätskepaus och kidsen ritade lite. Nu var det varmt, säkert närmare 30 grader och bland alla människor och trånga gränder rann svetten längs ryggarna. Till slut gick vi tillbaka till Notting Hill Gate för att åka buss in till city. Som tur var för kidsen var platserna längst fram på andra våningen lediga, så de fick åka dubbeldäckare och gå bra sikt. 
 
Målet var att sätta oss i Hyde Park och vila i värmen. Hyde Park var rätt trist, inte lika lummig som Kensington Gardens. Vi åt luch på en liten restaurang innan vi vilade i skuggan någon timme. Det var väldigt skönt och vi hade med oss en filt (fick ju använda den vi släpat med oss den hit). Kidsen ritade förstås igen. 
 
Därefter tänkte vi hälsa på drottningen. På väg dit gick vi förbi olika krigsmonument och genom Green Park. Vi kan konstatera att namnen inte alltid är så kreativa. Green Park, The Round Pond (en rund damm i Kensington Gardens), och The Long Water (en avlång damm i samma park). Buckingham Palace var väl fint men det var finare utanför med statyer och monument.
 
 
Dags för vätskepaus igen. Vi smet in på en pub alldeles vid Victoria Station. Trevligt när man går på pubar i London och hittar Kopparbergs cider, många av de engelska är lite för snarlika öl och det gillar jag inte. Och även här ritade kidsen. De släpar med sina väskor med ritsaker överallt. 
 
Nu hade jag börjat få migrän, så vi tog tunnelbanan tillbaka till Bayswater. Här råkade vi kliva på fel tåg (vi tog grön istället för röd linje, de har samma slutstation så det blev lite tokigt). Men då fick vi ju se en annan station och det var ju lite trevligt det med. 
 
Efter lite vila gick vi till en pub som ligger en bit från hotellet, puben som ligger på samma gata var rätt tråkiga och vet inte vad service är, så de går vi inte till mer. På puben The Swan (typiskt namn, eller hur) testade jag en kycklingpaj, med sås och pommes till. I alla brittiska filmer äts det ju paj, så jag var tvungen att testa. Kan säga att jag är glad att jag gjorde det, jag blev mätt men kommer nog inte äta det igen.
 
 
Dagens steg: 24 326

London Baby! - dag 4