Hund i en vecka

Det tog mig 12 år att stå emor men i måndags blev vi hundägare. Och fort gick det. Vi såg bilden på den lilla sötnöten på kvällen på långfredagen och på annandag påsk kom hom med oss hem. 

Egentligen skulle vi ha en cavapoo och köade på valpar som skulle vara klara för att hämtas i juli/augusti. Men det blev en liten maltipootjej som flyttade hem till oss. En liten Leia. 



När vi åkte ner till Skåne för att titta på henne fick vi låna koppel och transportväska, för vi hade inget. Det fick bli ett stopp på Dollarstore på vägen hem för inköp av leksaker och lite sånt. 

Resan hem gick bra, hon sov i sonens knä hela vägen hem. Vädligt mycket gnäll de första 10 min i bilen men sen gick det bra. 

Leia är en sjövild valp. Inte rädd för mycket. Hon jagar fötter och ben och attackerar gärna öron och näsor. Men hon kryper lika fort tätt intill oss och sover tryggt i flera timmar. 

Hon är pytteliten, lika stor som Dotterns leksakshundar hon hade när hon var liten. Och hennes skällande låter precis som en sån där leksakshund som skällde och gjorde volter. 





En vecka som hundägare men det känns som att hon varit en del av vår familj för alltid. Mer naturligt än jag trodde det skulle bli. Jag som inte ens gillar hundar. Fast det räcker att jag gillar en hund, vår lilla Leia. 

Leia har ett eget instakonto som heter prinsessanleia_maltipoo. Följ henne gärna!
Visa fler inlägg