En kort promenad

Det var vad jag trodde att jag skulle gå idag. Ungdomarna var rastlösa så jag lämnade av dem på Rush tarmpolinpark i Hovås. Perfekt med 2 timmars aktivitet i en näst intill tom anläggning. 

Istället för att åka hem tänkte jag att jag tar en liten promenad ner till Amundön och har en skön stund i solen. Amundön är en jättefin ö precis vid Hovås med härliga klippor och badplatser, för er som inte känner till det. Det går rätt fort att köra från Hovås dit och kartan i Maps sa att det var 2.5 km. Lagom långt tänkte jag. 


När jag väl hittat ut från p-huset styrde jag kosan mot Amundön. Jag gick i lagom rask takt, lyssnade på en rolig podd och kollade på alla vackra hus (i Hovås/Brottkärr finns det många dyra och vackra hus). Efter ett tag kändes det som att jag gick och gick utan att komma fram. Hur långt kan det vara liksom? Kollade på kartan och det var 1,7 km kvar! Jäkligt långa 2,5 km. 

När jag kommit förbi parkeringen vid badet kom det ett litet regnmoln och jag fick stanna lite under ett tak. Och det blåste halv storm, pålandsvind förstås. Jag kollade på klockan och det hade gått 50 min! Skojar du med mig, höll jag på att ropa till klockan. Så mycket för en lugn och skön stund i solen. 

Jag hittade ett ställe med fin utsikt, inte lä men nu var jag för stressad för att tänka på sånt. Jag satte mig och slängde av mig koftan för att börja sola. Vinden var riktigt kall men det spelade ingen roll, här skulle solas. Jag åt min fantastiska medhavda matsäck, persika och vatten 😃. Delikat minsann. Eftersom jag planerat att måla lite så jag satte igång. Några streck här och där och sen var det dags att gå tillbaka.

Rask takt igen. Efter en stund kände jag lite skav under foten. Jag hade mina nya sköna, men fula, tantsandaler och en liten sten eller nåt hade kommit in under foten. När jag väl fick pillat bort den hade det redan börja bli skavsår. Men det var inte läge att stanna, nu skulle ju kidsen snart komma ut. Hörde nästan Gunde Svans röst i bakhuvudet "Skynda, skynda, 7 nycklar". 

17.02 hittade jag fram till bilen. Och jäklar vad foten gjorde ont nu. Även den andra ömmade. Jag hann vila lite innan kidsen kom och vi kunde åka hem. Med skoskavsblåsor under båda fötterna. Och stegräknaren visade något helt annat än 5 km. 


Så Maps var inte att lita på. Och för er som undrar så gick gångbanan precis bredvid bilvägen, så det var inte några omvägar jag gick. Men en rejäl promenad fick jag och lite sol och hav. 
Visa fler inlägg