Det närmar sig...

Antagligen är det för att jag själv närmar mig det stadiet, men överallt ser jag dem. Klimakterietanterna. De går på bussar och tåg och slänger av sig jackor och koftor. Rödmosiga i ansiktet flämtar de. 

Och jag tänker att det nog är som innan man fick barn, att man då vet bäst. Folk tänker att de får väl anpassa kläderna efter vädret bättre. Som om en 55-årig kvinna inte lärt sig det, liksom. 

Jag som alltid fryser tänker att det kanske blir bra för mig, att jag blir mer normal. Men en del säger att man ändå blir hemsk varma. Ändå längtar jag ändå efter det. Man ska tydligen må jättebra när man är klar med den fasen. Och nya faser är ju bra, tycker jag, den där äckligt positiva människa som jag är. 

Klimakterietanter, snart blir jag en av er! 




↑