Skolavslutning
Manuset var lagom svårt.
Rekorn höll tal, som precis som vanligt var superbra. De vanliga råden är att leka mycket, bada och lära sig simma, läs mycket och kräv att få åtminstone en glass per dag. Jag kommer sakna den rektorn.
När barnen sjöng Lalehs Goliat, kom tårarna. Det är nåt när barn sjunger den.
På vår skola får treorna av ros av rektorn men i år tänkte hon nytt. Alla fick var sin freesbie med en hälsning i. Kul med nytt.
I klassrummet tackade fröken Rasmus för dessa tre åren, han blev så tagen av allvaret att rösten stockade sig. Och han gav var och ett av barnen en personlig hälsning, som han läste upp. Tårarna på barnen rann och alla mammor snyftade i kapp. Så fint och så jobbigt. Oj, vad vi kommer sakna Rasmus.
Sen gick vi till nästa skolgård där Knasbollen hade sin avslutning. Här fälldes inga tårar, men lite känslosamt ändå, hans klass kommer splittras och några klasskamrater kommer byta skola. Även han fick ett diplom från sin pedagog.
Morfar hängde med på avslutningarna och hade blommor med till kidsen. De var så glada över att han kom.
Så nu har vi verkligen inga småbarn längre, mellanstadiet och högstadiet väntar till hösten. Då kanske den här mamman inte snyftar på några år.