Vissa dagar...

(Varning för en sur och besk pralin.)

Ibland blir man bara less. Så är jag nu. Less på det mesta. Känner mig sur och grinig. Inget är kul, sover kasst och är bara på dåligt humör.


Vädret är kasst, här är det så mycket vatten att vi snart kan dyka från balkongen. Förra veckan var baksidan full av glada barn som åkte pulka men nu är det inget kul alls.

Kommentarer från en del personer på sociala medier, chattar eller mail (man träffar ju ingen i irl nu) gör mig arg och ledsen. Förhoppningsvis var inte kommentarerna menade så, men när man är less tolkas det bara negativt. Så jag går och muttrar svar för mig själv. Tänker att det kanske är så Trumpen gör nu när han inte kan Twittra. 

Träna går inte, bara pissiga rehabövningar för min pissiga rygg som bara bråkar. Jag längtar efter att spela padel och bara kunna gå ut andra rundor än runt ån här hemma. Mina padelpolare har säkert hittat någon ersättare som är frisk i sin rygg. 

Igår blev jag så less på barn och hem att jag rymde lite. Ok, jag tog med mig P och åkte och handlade mat. I mitt sura tillstånd struntade jag i covidregeln att bara vara en person från hushållet. Tänker att jag gör ändå allt som man ska, så det fick vara ok och det var nästan ingen där ändå. Kanske inte det bästa sättet att rymma på, men det finns ju inget annat att göra. Och inte var det nåt barn som saknat mig heller, så min rymning var rätt meningslös. 

Visserligen gillar jag skarpt att jobba hemifrån men eftersom vi bodde på övervåningen halva 2019 och nu är vi tre personer som jobbar hemifrån (sonen har distansundervisning) börjar det kännas trångt. 

Inte nog med detta så är mina linser försenade pga Brexit och jag har bara två par kvar. Och eftersom de är sena pga Brexit innebär det ju att ingen annan optiker kan beställa dem heller. Jag som hatar glasögon.

Idag åkte jag och köpte nya gröna växter men det blev inte bra, vi har för stora fönster. Men det blir fint med några till. Nästan lite positivt ändå.



Eftersom jag sover kasst blir jag inte bara sur utan också gråtig för allt. Som nu när det var en lyckad auktion på TV i Antique Roadtrip. Ni fattar, jag är nog inte rolig att vara runt. 

Men jag vet också att mitt kassa humör försvinner om nån dag eller två, så det ska nog gå bra denna gång med. Våren är ju också på väg och vaccinet på gång. Så snart kan man umgås, göra saker och kanske ryggen är så bra att jag kan spela padel igen. 

Tänk på att det är kramens dag idag, så krama de ni kan krama ordentligt. Nästa kramens dag kan vi nog krama betydligt fler.