Doftminnen
Doften av gummi och däck. Pappa jobbade i alla år hos en däcktillverkare och doften av gummi var förstås alltid där. Han satt på kontoret och det som var det mest spännande var när jag fick gå ut i fabriken. Det var stort, bullrigt och lite farligt. Så spännande. Jag fick aldrig gå ut dit själv och det hade jag nog aldrig vågat heller. Där jobbade det bara gubbar och såna gillade inte jag när jag var liten.
Jag har ett annat starkt doftminne: simhallar och klor. Pappa var tränare och jag simmade flera gånger i veckan fram tills jag började på gymnasiet. Varje gång jag känner klordoften känner jag mig hemma.
Har du nåt doftminne?
Mitt starkaste doftminne från barndomen som jag kommer på just nu i alla fall är doften av Björnklister. Du vet den där gröna lilla burken med vitt lim som också innehöll en röd liten spatel. Luktade så galet gott och gör fortfarande. Fast det finns nog inte nu för tiden men likören Amaretto/ Disaronno luktar i princip likadant och det är en likör vi avnjuter lite då och då. Oj, vad jag sitter där och doftar mellan zipparna då, mmm ;) Nu blev det visst ett inlägg om detta även i min skalle. Återstår att se om det kommer ut och ner på pränt eller ej.