Jodelai-ti-ho

Jag sitter förkyld hemma i soffan och tycker lite synd om mej själv. Lite ostbågar till lunch var ingen hit och snart ropar excel-arken på mej igen. Så vad kan man då göra, för att pigga upp sig lite i det här löjligt trista vädret. Jo, jag kollar web-kameror från alptoppar nere i Frankrike, där Mr P glider likt ett spjut nedför backarna. Kanske kan man få sig en glimt av mannen och polaren. Tänkte jag. För den ene har knallgula byxor och den andre har orangea. Easy-peasy, tänkte jag. Och tji fick jag! För tydligen är just dessa färger väldigt inne där nere i Val d'Isaire. På varenda bild finns det minst en med gula eller orangea brallor. 
 
Det skulle kunna vara Mr P på den här bilden, glidande som en gasell på skridskor. Han där i mitten, i orangea brallor. Men lite fantasi kan man tänka att polaren kommer glidande strax bakom. 
 
 
Fast här skulle det kunna vara polaren som glider fram, likt en kanot i vassen, där i sina knalliga gula bralls. Och då börjar jag ju fundera på var Mr P tagit vägen. Har polaren dumpat mannen som inte har något lokalsinne?? Borta i pisterna, irrar han likt en förvirrad ål och hamnar i Italien?
 
 
Men på den här bilden skulle jag kunna ha hittat rätt. Ser ni där i mitten, ett par orangea och gula brallor, tillsammans!! Kan det vara mannen och polaren? Är det så, är ju inte mannen borttappad på en alptopp och det vore ju skönt. Han som inte övat på sin joddling. Det hade ju varit bra att kunna, när man tappas bort där borta. 
 
 
Webb-kameror är ju förbaskat kul, tror jag stänger av TV:n och ser på detta istället, under resten av min lunch. 

Jag är inte skapt för det här!!!

Jag stod ut nästan hela januari, innan jag började klaga på vintern, men nu går det inte längre. Jag är inte skapt för det här vädret!
 
Jag fryser hela tiden. Oavsett om det är +6 eller -10. Och, håll i er nu, jag vill ha SNÖ!!! Livet blir lite ljusare och barnen blir gladare. Det här gråa och trista kan lika gärna kvitta, om ni frågar mej. Det är bara rått och kallt. 
 
Ni som följer mej på Instagram, såg en bild på ett underbart äldre par som jag bara blev förälskad i. Jag vill också var så där elegant och stylish (bilden är från Instagramkontot @thestreetvibe). Tänk när jag och Mr P är pensionärer, då bor vi sannerligen inte här i det kalla vädret på vintern. Då bor vi nere på Franska rivieran (eller i Spanien, Portugal eller Italien, jag är inte så petig) och är så där underbart stylish. Jag tror att många nog trodde jag skojade när jag la ut den här bilden, men jag är helt allvarlig. Sån här vill jag bli!!
 
 
 
Men om man ser mej, speciellt nu på vintern, är jag så långt från stylish som man bara kan vara. Uggs (vad gjorde jag innan jag skaffade dessa underbara skor, jag är alltid varm om fötterna!), trista jeans, varmfodrade tumvantar och den varmaste jackan jag har, varm men inte så vidare chic, med huva som gör att man går med konstant tunnelseende - varmfodrad förstås. Under har jag alltid t-shirt och tjocka tröjor. 
 
 
Jag är ju inte vidare stylish annars heller, men med 20 år kvar till pensionen kanske det är dags att börja. 

En magisk man!

December 2017 var en riktig pissmånad. I slutet av november skulle min pappa opereras, ett rätt enkelt rutiningrepp, men något gick fel och han fick akutopereras efter två dagar. Därefter låg han på IVA och bokstavligen svävade mellan liv och död i två veckor. Vi hade dagliga samtal med läkarna som sa att vi fick ta utveckligen från timme till timme. En läkare berättade om den smala vägen tillbaka, som pappa var tvungen att ta sig igenom för att klara av det kritiska läget. I min hjärna såg pappas väg till att bli frisk ut precis som i Sagan om ringen, när Frodo och Sam leddes genom de döda träsken av Gollum. Minsta felsteg och det var slut. Behöver jag säga att ångest och panikångest blandades med förtvivlan under dessa veckor. Precis som för Frodo och Sam. 
 
 
 
Men nu skall inte detta inlägg handla om min pappa, även om han är förbaskat magisk han också. Detta inlägg skall handla om en annan man, som jag nog tror har magiska förmågor. Jag pratar om Niklas Strömstedt. Denna man som verkar så trevlig och rolig, och som har en väldigt rolig Insta, hur kan han vara magisk? Vad sjutton har han med min pappa att göra? Nu tänker ni nog att jag fått mej en knäpp, men häng med här så förstår ni. 
 
Nästan varje gång jag satte mej i bilen för att åka till pappa på sjukhuset, eller därifrån, så spelades det antingen Tänd ett ljus eller Ett ljus i mörkret på radion, med just Niklas Strömstedt. Nästan varenda gång. Antingen när jag åkte dit eller hem så spelades Niklas Strömstedt när jag började köra. Som jag har gråtit och varit förtvivlad till Niklas Strömstedt denna december. Och ändå så fick jag rätt myckt tröst där i Tänd ett ljus. Texten passade så bra in på hur jag kände det. Och Ett ljus i mörkret vad ju precis vad jag behövde. För de gånger hans låtar inte spelades, då var läget för pappa lite sämre men när de spelades, ja då var det bättre. Fattar ni? Niklas Strömstedt är ju magisk!
 
Så därför tänker jag att det är läge att hylla denna magiska man. För om han kan fixa min pappa så kan han ju fixa allt annat elände i världen tänker jag. Visst håller han på helt fel lag i fotboll, men även en magisk man kan ju ha sina brister. Så jag tänker att om alla spelar Niklas Strömstedt-låtar på samma gång, kanske det händer stora magiska saker. En hjälte skall ju hyllas. Så in och lyssna på Niklas Strömstedt. Låtar som Sista morgonen och Förlorad igen kanske vi skall låta bli, men vi kan ju lyssna på Oslagbara eller När vi gräver guld i USA om inte jullåtarna passar. Och så kan vi ju skriva om låten Varför är du i Göteborg? till Varför är du inte i Göteborg?, för här vill ju alla vara, eller hur!
 
 
Visa fler inlägg