0 Läs mer >>
- den där IT-attacken för någon månad sen, den som var så farlig att en hel kommuns datorer slogs ut? Den har man inte hört något mer om.....
 
- min första pojkvän, skolans snygging, nyinflyttad och lite spännande? Och jag som var totalt ointresserad men när han frågade: "Är vi bara kompisar eller ihop?", tänkte jag kalkylerande "Om jag säger att jag är kompis med honom blir jag aldrig av med honom, är vi ihop kan jag göra slut". Undrar vad som hände med honom. Jag raderade ut honom från min hjärna, tror jag.
 
- juni? Månaden som bara försvann. Alla jag pratar med undrar: Vart tog juni vägen??? Någon som har sett en bortkommen sommarmånad? Jag behöver juni för att hinna med allt som jag tänkt göra i sommar. 
 
- sommarvärmen? Den här veckan blev vi lovade medelhavsvärme. Och det kanske vi fick, medelhavsvärme som den är där på vintern. För någon sommarhetta är det ju inte.
 
- mitt shoppingsug? Jag längtar efter att gå bort till butiken där hemma och shoppa, men jag kommer på ursäkter hela tiden. Idag är min ursäkt att jag skall träna! Vad hände där, kan man undra?
 
- långledigheten? Den där som man har haft sen kidsen föddes, på den gamla goda tiden när det fanns föräldradagar att ta ut på sommaren. Nu blir det bara några få veckor, hur skall jag hinna med allt. Speciellt nu som juni försvunnit. 
 
- alla 80-talsfavoriterna som Limahl,  ödlorna i V och systrarna i Trance Dance? Jo, jag vet att man kan Googla fram dem, men ibland vill man bara undra lite allmänt. 
 
- alla foton från jag var liten. Jag kollade på dem i höstas och sen har min briljanta pappa lagt dem på ett superbra ställe. Så superbra att vi inte hittar dem längre. Sommarens aktivitet får blir att leta vidare. 
 
När man sitter och gör riskanalyser tar hjärnan många olika vändor... Snart får jag ta lite bubbel och fundera vidare. 
 

Vad hände med....

0 Läs mer >>

Det här är min farmor och jag, taget runt 1972-73 på Aröd på Västkusten. 


Idag skulle hon fyllt 109 år. Det hade varit coolt om hon hade fått uppleva det. 

När jag ser fotot inser jag att min farmor såg likadan ut 1972 som 1990. 

Jag har ju en tendens att bli lite nostalgisk, så jag tror att jag i ett annat inlägg skall berätta lite mer om min fina farmor, som hette så vackert som Sonja Aurora. Bara en sån sak!

Hurra för farmor!

0 Läs mer >>
Jag älskar Hemnet, som så många andra. Klicka runt på olika områden och drömma sig bort. Kanske få lite inspriation ibland. Det är så skönt och avkopplande. 
 
Som idag, har olika Excel-listor som skall jämföras och prioriteras och jag vet inte ens vart jag skall börja. Och när det är dags för att vila hjärnan, kollar jag lite på Hemnet. 
 
Under ganska lång tid har jag haft ett drömhus på Klädesholmen på Tjörn, som jag har drömt om. Karga klippor och milsvidd utsikt, ända bort till Marstrand. Så jäkla underbart. Jag har inrett och tänkt, men inte kommit på något bra scrapställe. Men ändå. Så jäkla vackert det är med hav och klippor. 
 
Jag älskar de vita husen och den klassiska skärgårdsmiljön. Kanske lite nära grannarna men ändå. Så vackert. 
 
 
Alltså kolla in utsikten. Jag kan känna vindarna på vintrarna slå mot rutorna. Som jag älskar vindarna från havet. Året om. 
 
 
Tänk att äta frukost här, eller middag, eller fika. Eller bara sitta här och njuta. 
 
 
Som sagt, detta hus har varit mitt drömhus i månader. Tills idag, när jag såg HUSET. Det ligger i Skåpesund, ett stenkast från pappas ö. Otaliga gånger har jag åkt genom Skåpesund, på väg ut med båten till någon av våra badöar i Stigfjorden. Och varje gång man åker till pappa, passerar man sundet och varje gång kastar jag längtande blickar åt husen som ligger där. Så området är inte något okänt för mej, tvärt om. 
 
Fatta att bo så här!
 
 
Utsikten, sundet, havet där borta, bron och båtarna. Strax bortanför bron är målgången för Tjörn runt, bara en sån sak.  
 
 
Åt andra hållet ser man Askeröfjorden och där har jag seglat runt i vår lilla örnjolle. Och åkt med våra båtar till småöar som ligger närmare hem. Och om man fortsätter en bit bort åt detta håll, kommer man till Tjörnbron. Och där har vi fiskat vitling mängder av gånger. 
 
 
Kolla in huset från vattnet. Utsikt men ändå insynsskyddat. Så perfekt att jag nästan mår illa. Och ser ni den lilla fina röda sjöboden, den hör till huset! En sjöbod! Det har jag aldrig i min vildaste fantasi drömt om, men en sjöbod och egen badbrygga. Jag smäller av, så fantastiskt. 
 
 
Ser ni övervåningen på sjöboden, ett rum! Genast började min skadade scraphjärna fundera på om det kunde vara något rum för scrap. Tänk att sitta där och skapa och höra vågorna skvalpa nedanför. Hur underbart är inte det!
 
 
Men sen såg jag detta rum. Det ultimata scraprummet i det ultimata drömhuset. Ever! Här vill jag sitta och scrappa. Och kanske skriva den där boken, som jag vill skriva. Eller bara sitta här och njuta och sippa på lite bubbel. 
 
 
Förstår ni hur gärna jag vill bo här! Inte permanent, men som fritidshus. Ett ställe att åka till på somrar, lov och helger. När man behöver åka bort. Och det ligger ju så nära pappa, så då har jag ju någon som kan se till det när vi inte är där, någon som vattnar blommor och skottar när det är vinter och tänder i kaminen (jag såg i och för sig ingen kamin på bilderna, men det kan man ju lätt sätta in) tills vi kommer. Här vill jag fira jul och nyår. Här vill jag vara all min lediga tid. Jag bortser till och med från att det ligger på Orust och då är det verkligen ett drömhus (en Tjörnbo kan ju inte tänka sig att bo på Orust, det är ju sen gammalt ;-)). 
 
Så nu kvarstår bara ett problem, pengarna. Hur vi än sparar och snålar kommer vi ju aldrig att få ihop 9,5 miljoner till nästa vecka. Inte ens till semestern, hur gärna vi än vill. Om jag inte vinner på Lotto, förstås. Jackpotten kanske räcker till det. Och annars kanske jag kan vinna på Eurojackpot. Bäst att börja spela, för jag vill så hemskt gärna ha detta hus. 
 
 

Ultimata drömhuset

0 Läs mer >>
Jag tänker alltid att jag är ny på jobbet, det är ju smidigt att ha en ursäkt. Tänker ibland, när folk inte riktigt vet vem jag är och vad jag gör, att jag har ju inte jobbat så länge här. Insåg att jag, i augusti, jobbat på avdelningen i 6 år... Inte så nyanställd längre. Och om inte folk vet vem jag är, beror det nog på något annat. 
 
Säger ju också ofta att jag är småbarnsförälder. Insåg att inte heller det är sant. Med en 8-åring och en snart 11-åring har jag ju lämnat småbarnsstadiet för rätt länge sen. Identitetskris nästa. 
 
Och vi tänker ofta att vi är närapå nyinflyttade i radhuset i förorten. Fast även här är det 6 år nu. Hur kunde det gå så fort? Vi har fortfarande ouppackade flyttlådor på vinden! 
 
När jag tänker efter har jag och Mr P varit tillsammans sedan 1999. Det är ju för fasen sedan förra seklet! Så länge känns det ju inte. 
 
Det finns risk för att jag är en sån som, när jag är 65 kommer säga att jag är 40. 
 
Till råga på allt har jag hela dagen trott att det är fredag. Det blir en lång vecka.
 
 
 
 

Tidsförvirrad

0 Läs mer >>
Jag har via Smartson fått möjlighet att testa SF Kids Play i sommar. Gratis! Och det kan du också få göra. I två månader kan du få använda tjänsten gratis. Smart, eller hur! Vill du inte fortsätta efter dessa två månader, går du bara in på ditt konto den sista gratismånaden och avslutar ditt konto. 
 
  • Gå till: https://sfkids.com/sv/Registration
  • Skriv in namn, e-mail och välj ett lösenord. Tryck på "Skapa konto"
  • På nästa sida anger du dina kortuppgifter samt fyller i din unika kod: SMARTSON2017 i fältet "Ange rabattkod" och tryck validera kod 
  • Tryck på "Beställ SF Kids Play"
  • Gå sen till App Store (iOS) eller Google Play (Android) och ladda ner appen
 
Om du vill kan du dela dina upplevelser på sociala medier och använda taggarna #smartson #sfkidsplay.
 
 
 
 

Gratis barnfilm i ...

0 Läs mer >>
I förrgår blev himlen en ängel rikare. Mr P:s mormor somnade in efter att ha funnits bland oss i snart 95 år. Det känns lite konstigt, hon var liksom odödlig. Hon var en krutgumma, som fram till för några månader sedan bodde ensam i huset där uppe i norr. 
 
Långt uppe i norr levde hon sitt liv, närmare bestämt i Vettasjärvi som ligger ca 6 mil norr om Gällivare. Så vi pratar om väldigt, väldigt långt norröver. En dotter och tre söner fick hon. Och det är från henne som mina barns sameblod kommer. 
 
Hemma har vi alltid kallat henne för mormor eller gammelmormor, för vi har aldrig liksom kommit på vad man kallar farmors mamma. Gammelfarmor kändes ju fel, eftersom det är Mr P:s mormor. Så det fick bli mormor, rätt och slätt. Mormor i Norrland. 
 
Första gången jag träffade mormor kan jag erkänna att jag var lite nervös, jag hade hört många historier från mr P om hans mormor. För mormor var inte som andras mormödrar (egentligen vet jag inte riktigt hur en mormor skall vara, om jag tänker efter. Min gick bort när jag var 6 år, så jag har inga tydliga referenser). Den här mormodern svor som en borstbindare och rökte som en skorsten. Och jag kan säga att jag faktiskt var lite rädd för henne efter första mötet där i svärmors kök, nångång i början av 2000-talet. 
 
En påsk åkte vi upp till Norrland med tåg, hela klanen med svärföräldrar, svägerskor, svåger och barn. Och Mr P och jag. 18 timmar med tåg tar det till Gällivare om någon undrar. En härlig liten tripp och där fick jag uppleva mormor på hemmaplan och det var inte alls något att vara nervös för. Hon svor och rökade lika mycket och struttande omkring i långkalsonger.    
 
Eftersom det är så långa avstånd, och att mormor faktiskt började bli till åren, träffades vi bara några få gånger till här nere. Kidsen och Mr P flög upp med svärföräldrarna när mormor fyllde 90, så de fick träffa henne för första gången då. Och de tyckte inte alls att hon var skrämmande, bara snäll och lite spännande.
 
Sommaren 2015, då vi åkte upp till Norrland på semester. Då bodde vi hos mormor, till och från i 10 dagar (Läs om den resan med början här eller sök upp inläggen från juli 2015). Jag är så glad att vi gjorde en resan och spenderade så mycket tid med mormor och även morbror Tommy, som sorgligt nog gick bort förra året. Det känns gott i själen att ha umgåtts med dem såpass mycket som vi gjorde. 
 
 
 
Så tack fina Edit, för att vi fick lära känna dej. Strutta omkring i Nangiljala med långkalsonger och svär lite, så ses vi nångång i framtiden. 
 

Vi ses i Nangijala