Björnbär, vilda kor och loppis

Vi åkte ut till papps på Tjörn, bäst att passa på när han inte är hemma. Igår åkte vi till Orust och åt lunch på Lyrön. 

Idag gav vi oss ut i skogen för att plocka björnbär, jag och den lilla knäppisen. Inte så många mogna men det fanns lite så vi började plocka. Till saken hör att i vår lilla skog finns det vilda kor. Ja, kanske inte vilda precis de ägs ju av bonden på ön. Men ändå, de känns rätt vilda för nån med koskräck. Och i varje ände av skogen finns det betesmarker där vilddjuren går emellan. 

Vi står där i godan ro, bland stickiga grenar och plockar, när Knäppisen säger: "Mamma, korna kommer". Hon har ju inte koskräck så hon var ju rätt lugn. Jag tittar upp och ser hela hjorden 10 meter från mig. Jag fick panik och vi började springa. Kor är jäkligt snabba och vi får liksom inget försprång. Vi möter en svampplockande granne som också vänder mot grinden. När vi springer i panik ser vi pappas grannar, som bor granne med skogen, skrattar så de nästan ramlar omkull när de ser oss komma springande och småskrikande. En jäkla tur att vi hade lock på hinkarna vi plockade i. Adrenalinpåslaget är högt, Korna är nu väldigt nära och vi kastar oss ut genom grinden. Grannarna skrattar fortfarande. Svampplockargrannen var inte så snabb men hon hann precis ut. 

Vi skyndade oss hem och fick vi sätta oss och vila lite samtidigt som vi hörde det vilda brölet från skogen. Tanken var att vi skulle fortsätta med plockandet men då tyckte vädret att nu skulle det bli regn, så vi fick låta bli. Kanske tar vi oss en tur nästa vecka. 


När vi åkte hem svängde vi in på en loppis utanför Stora Höga, Loppis Högaskog. Vilket mysigt ställe! Jag är ju ingen loppisperson, de loppisar jag varit på har varit röriga, stökiga och skitiga. Inte detta ställe. Ett litet torp fullt med fina saker. Om alla loppisar var som detta skulle jag lätt gå på många. Nu har de bara öppet en helg till i sommar men de har öppet två helger i december. Följ dem på Insta så ni inte missar.


Fyndade vi nåt? Jajamen, några fina mindre ugnsformar, Knäppisen ville absolut ha några dessertskålar och sen såg Mr P denna underbara kanna. En tomatkanna! En sån måste man ju ha. Knäppisen tyckte den var den fulaste hon sett och surade en lång stund. Men vi gillade den, så den fick följa med hem. 


Och bara för att reta henne står den nu i skåpet mitt framför soffan. 


Visa fler inlägg