1 Läs mer >>
Emellanåt blir jag rastlös och uttråkad, på det mesta faktiskt. När det blir för mycket vardag och när det inte händer något, när jag känner mej tråkig och otålig. Då kan det hända att jag klipper mej, läser nya kurser, hittar en ny hobby eller byter jobb. Och just nu är jag oerhört uttråkad, mycket på grund av årstiden men också av många andra orsaker. Höstens händelse och alla funderingar kring det, får mej att känna att det är dags för något nytt i livet. Livet är för kort för att ha det långtråkigt.
 
Och gissa om jag blev glad när jag såg en efterlysning på Facebook av min frisör.
 
 

Eftersom jag bestämt mej för att vara mer spontan och modig, så skickade jag över ett meddelande och fick chansen.
 
Så idag har jag varit färgmodell och fått en helt ny hårfärg. När jag kom satt vi tre på rad och väntade på att få sätta igång. Jag var hungrig och mest sur över att jag inte tagit med en bok att läsa, men det gick över. En banan i magen och lite Hänt Extra och sen gick det som en dans.
 

Väldigt spännande att bara sitta där och låta proffsen bestämma vilken färg jag skulle ha. Eftersom jag litar på min frisör var jag inte det minsta orolig. Men lite spännande var det ändå. Det är kul att sitta och lyssna på proffsen prata med varandra och jag inser att det inte bara är IT-språk som jag inte fattar, frisör-språk är också obegripligt för en oinsatt. Speciellt med alla färgkoder som de använder för alla nyanser. Hur kan man komma ihåg vad som är vad undrar jag.
 
Slutresultatet blev i alla fall rött. Kopparrött. Och det känns inte alls konstigt. Knäppgöken fick ännu mer fnatt än vanligt, när jag hämtade henne på dagis: "Titta, mamma har rött hår! RÖTT HÅR!!! RÖTT HÅR!!!" gastade hon glatt till alla föräldrar vi mötte. Jag såg på papporna att de funderade på hur jag såg ut innan, för de såg väldigt förbryllade ut.
 
Hur som helst blev resultatet så här. Tycker inte att bilderna visar färgen ordentligt, det är mer kopparfärg, mer mörkt.
 
 
 
När slutresultatet av oss modeller skulle utvärderas, och alla frisörerna gick runt och kollade in oss, var det nån som sa att när sommaren kommer jag att se ut som Nicole Kidman. Jag fattar att hon menade i håret men blev lite full i skratt, för det är inte mycket som är Nicole-Kidman-aktigt med mej, jag är varken lång eller sval utan snarare motsatsen till det. Och jag kan konstatera att jag har en lång väg kvar till jag blir lika bra på att ta selfies som Kim Kardashian....

Lite nytt

0 Läs mer >>
Inte för att jag skall flytta från familjen eller flytta till Stockholm heller för den delen, men kolla in detta! Så fint att man smäller av. Och om jag hade varit utan familj och om jag hade tänkt flytta till Stockholm, och om jag hade hade en massa miljoner över till en liten etta, ja då hade jag nog velat bo här!
 
 
Kolla in alla fina bilder! Vilket underbart litet hus! http://bostad.erikolsson.se/pages/viewobject2.aspx?estate=55216

Så fint att man smäll...

0 Läs mer >>
Jag längtar till Paris. Det gör jag nästan alltid. Om jag skulle flytta till nån storstad ligger Paris nära till hands. 

Just längtar jag mest till färska, nygjorda croissanter. Precis just de som jag åt på det där flotta cafeet vid Eiffeltornet. Det är de godaste jag nånsin ätit. 

Jakten på goda croissanter har nu pågått i flera år. Jag vet att jag nog aldrig kommer att få smaka lika goda igen. Förutom i Paris då förstås. 

Häromdagen hittade jag frysta croissanter i affären. Bara att värma och äta. Av nån anledning köpte jag Pain au chocolate (typ chokladfyllda croissanter). Korkat när det nu är croissanter jag längtar efter, fast choklad är väl aldrig fel egentligen.


Kan meddela att det inte alls var nåt som liknar croissanter. Inte vidare gott heller. Chokladen ser ut som russin (eller muslortar). Jag offrar mej ändå och äter upp dem. Man slänger ju inte mat. Men jakten på den gudomliga croissanten fortsätter. Hittar jag nån som funkar lovar jag att meddela. 

Paris och croissanter

0 Läs mer >>
Ni vet när man har en låt i skallen, som inte vill försvinna. Ni vet hur irriterandet det är och ofta är det inte någon bra låt heller. Min kollega gick och sjöng på en trudelutt en hel dag innan vi kom på att det var telefonsignalen från en kollegas telefon.
 
I min hjärna just nu låter det just nu (och har gjort sen i går): "Kunskap, glädje..... och så lite tango". Minns ni? Från den tiden Lasse Berghagen ledde Allsång på Skansen. Om han inte sjöng den stumpen kunde liksom inte Allsången komma igång. Vi snackar 90-tal alltså.... Hur sjukt är detta? Nog för att jag har varit ett stort fan av Allsången och Lasse Berghagen var min första idol (jag var 6 år och sparade ihop till min allra första LP-skiva "Tacka vet jag logdans", som jag tvingade med mej pappa att köpa. Pappa försökta övertala mej att åtminstone köpa en ABBA-LP men icke, Lasse B var min första stora kärlek), men ändå.... Varifrån kommer den??? Och varför??
 
En annan goding som ofta dyker upp i skallen är denna:
 
 
Varför??? Jag är visserligen uppvuxen med Svensktoppen men denna är från 1975! Tror inte ens att min mamma spelade denna hemma.
 
Ibland får jag in denna:
 
 
Jag känner mej inte som mest vältränad när jag sjunger på denna, om jag säger så....
 
Minns ni Ally McBeal som gick på TV på 90-talet? När hon gick hos en terapeut fick hon rådet att ha en "theme-song" och sjunga på i huvudet när livet behövde det. Och min "theme-song" är denna (all övrig likhet med Ally McBeal kan bli ett annat inlägg, eller kanske flera...):
 
 
Min gladlåt, min räddare-i-nöden-låt, min bästa låt när jag behöver piggas upp eller när jag är på ett strålande humör. Men inte fasiken hjälper den mot "Kunskap, glädje..... och så lite tango"! 
 
 

I mitt huvud

1 Läs mer >>
I helgen har jag gjort något som mina scrap-kompisar alltid kommenterar. Jag har förberett vårens maror i butiken (Scrapbook etc på Danska Vägen i Göteborg, om någon undrar).
 
Jag har tagit mina foton, letat upp vilka papper jag skall ha. Jag har också skissat på hur uppslagen skall vara och letat fram de dekorationer jag vill ha. Ibland kan jag tycka att själva förberedandet är mer än halva nöjet. Att sitta och bläddra igenom alla mina fina papper och tänka ut och planera. Det är så underbart avkopplande, men det är nog bara en scrapnörd som riktigt kan förstå mej där. Och snart är jag klar med de uppslag jag tänker göra under våren. I alla fall de två första tillfällena, för ibland tröttnar jag på de foton jag har förberett och får ta några nya. Och ibland hinner jag faktiskt klart med allt jag förberett mej.
 
Det är så skönt att komma dit och faktiskt veta vad jag vill göra. Och inte att behöva släpa på allt, som jag annars släpar på. Visserligen kommer en del av uppslagen att ändra utseende när jag väl är i butiken. Alla nya fina papper brukar ställa till det för mej.
 
Sen är det ju skönt att använda upp mina papper, det gör ju ingen glad i lådan under trappan. Och om jag gör av med några kan jag alltid köpa nya. Det är ju så det funkar.
 
Snart har jag förberett 30 uppslag, det bör ju räcka 1 eller 2 maror framöver, eller vad tror ni?
 
 
 

Lite scrapnördigt

0 Läs mer >>
Jag har alltid varit den sämsta bowlaren genom tiderna. Så det var inte så piggt från min sida när vi skulle bowla med kidsen idag. 

Knasbollen har varit på bowlingkalas, så han visste vad som skulle hända. Knäppgöken visste inte nåt, men var glad o förväntansfull. 

Knasbollen började bra och den lilla knäppgöken var riktigt duktig. Hon kunde knappt bära klotet men tjongade iväg det och fick ner många käglor. När det var min tur visste jag ju vad som skulle hända, jag skulle ju missa. Men nåt hände. Jag lyckades få ner en hel hög med käglor. Vilket lyft! Jag började t o m gå ifrån Mr P (och lyftet hade verkligen inget med rännkuddarna att göra, verkligen inte.....). Första rundan vann jag klart över Mr P. Det är ju liksom hela syftet, att vinna över Mr P. 


Den andra rundan kom nerver in (eller var det kaxighet) och jag slarvade bort segern. Mr P vann med en ynka poäng. Fattar ni: en futtig liten poäng!!! Så irriterande. Knasbollen vann med matchens enda strike. Knäppgöken bröt ihop och fick mutas med glass.


Revanschen planeras. Snart kör vi familjebowling igen. Kidsen måste vara med som mina maskotar. Och då måste ju vi ha rännkuddar, för deras skull förstås. För jag behöver dem ju inte....

Familjebowling

0 Läs mer >>
Den här stackars bloggen är ju för sorglig! Inga inlägg på evigheter! Pinsamt! 
 
Det är ju inte så att jag inte tänkt skriva några inlägg. Jag vet inte hur många jag har haft på gång, men sen har det inte blivit något. Det har varit om snoppar och snippor och om hur löjligt känsliga en del människor är. Eller när man trampar på någons känsliga tå, med ett rätt roligt inlägg och hur folk då kontrar med någon oerhört lågt. Eller om den där Egon som kom och förstörde så mycket. Men inget av det kom in här. Och just Egon-inlägget var så bra! I mitt huvud.... Nästan så jag hoppas på en storm till, så jag kan använda min idé. 
 
Jag får vara glad att det är fredag och att jag faktiskt sett solen. Och (nu kommer det igen) jag skall bli bättre! Det är ju ingen mening med en blogg som inte uppdateras! 
 
Snart kommer sommaren!
 
 

För sorgligt!

0 Läs mer >>
Vi har tillbringat helgen ute hos pappa på den lilla ön vid Tjörn. Vi åker dit för att ladda batterierna och koppla av. För det gör man ute hos pappa, speciellt på vintern. Man sitter vid kaminen och eldar. Och läser böcker. Kidsen pysslar, leker och ser på film. Emellanåt går man ut på promenad ner till havet och andas frisk härlig luft och blir alldeles lugn. All stress försvinner. Lite obligatorisk stenkastning hör också till.
 
Och idag var det alldeles underbart. Lite kalla vindar men när det var lä kunde man ana våren. Solen värmde lite svagt och om man blundade kunde man nästan höra måsarna skrika.
 
 
  
 
 
 
Denna gång hade vi också sällskap av två små marsvin hos pappa. Bra som underhållning av kidsen emellanåt.
 

Efter dagens promenad, när jag var alldeles uppfylld av vårkänslor, fick jag inspiration att börja planera våra rabatter till sommaren. Tur att pappa har en massa trädgårdsböcker.
 
  

Så nu är batterierna laddade och våren kommer snart, bara några månader kvar. Och i morgon åker julen ut, då börjar vårpiffandet här hemma. I lovet it!
 
 

Ladda batterierna och...