Lite nytt

Emellanåt blir jag rastlös och uttråkad, på det mesta faktiskt. När det blir för mycket vardag och när det inte händer något, när jag känner mej tråkig och otålig. Då kan det hända att jag klipper mej, läser nya kurser, hittar en ny hobby eller byter jobb. Och just nu är jag oerhört uttråkad, mycket på grund av årstiden men också av många andra orsaker. Höstens händelse och alla funderingar kring det, får mej att känna att det är dags för något nytt i livet. Livet är för kort för att ha det långtråkigt.
 
Och gissa om jag blev glad när jag såg en efterlysning på Facebook av min frisör.
 
 

Eftersom jag bestämt mej för att vara mer spontan och modig, så skickade jag över ett meddelande och fick chansen.
 
Så idag har jag varit färgmodell och fått en helt ny hårfärg. När jag kom satt vi tre på rad och väntade på att få sätta igång. Jag var hungrig och mest sur över att jag inte tagit med en bok att läsa, men det gick över. En banan i magen och lite Hänt Extra och sen gick det som en dans.
 

Väldigt spännande att bara sitta där och låta proffsen bestämma vilken färg jag skulle ha. Eftersom jag litar på min frisör var jag inte det minsta orolig. Men lite spännande var det ändå. Det är kul att sitta och lyssna på proffsen prata med varandra och jag inser att det inte bara är IT-språk som jag inte fattar, frisör-språk är också obegripligt för en oinsatt. Speciellt med alla färgkoder som de använder för alla nyanser. Hur kan man komma ihåg vad som är vad undrar jag.
 
Slutresultatet blev i alla fall rött. Kopparrött. Och det känns inte alls konstigt. Knäppgöken fick ännu mer fnatt än vanligt, när jag hämtade henne på dagis: "Titta, mamma har rött hår! RÖTT HÅR!!! RÖTT HÅR!!!" gastade hon glatt till alla föräldrar vi mötte. Jag såg på papporna att de funderade på hur jag såg ut innan, för de såg väldigt förbryllade ut.
 
Hur som helst blev resultatet så här. Tycker inte att bilderna visar färgen ordentligt, det är mer kopparfärg, mer mörkt.
 
 
 
När slutresultatet av oss modeller skulle utvärderas, och alla frisörerna gick runt och kollade in oss, var det nån som sa att när sommaren kommer jag att se ut som Nicole Kidman. Jag fattar att hon menade i håret men blev lite full i skratt, för det är inte mycket som är Nicole-Kidman-aktigt med mej, jag är varken lång eller sval utan snarare motsatsen till det. Och jag kan konstatera att jag har en lång väg kvar till jag blir lika bra på att ta selfies som Kim Kardashian....

Så fint att man smäller av!

Inte för att jag skall flytta från familjen eller flytta till Stockholm heller för den delen, men kolla in detta! Så fint att man smäller av. Och om jag hade varit utan familj och om jag hade tänkt flytta till Stockholm, och om jag hade hade en massa miljoner över till en liten etta, ja då hade jag nog velat bo här!
 
 
Kolla in alla fina bilder! Vilket underbart litet hus! http://bostad.erikolsson.se/pages/viewobject2.aspx?estate=55216

Paris och croissanter

Jag längtar till Paris. Det gör jag nästan alltid. Om jag skulle flytta till nån storstad ligger Paris nära till hands. 

Just längtar jag mest till färska, nygjorda croissanter. Precis just de som jag åt på det där flotta cafeet vid Eiffeltornet. Det är de godaste jag nånsin ätit. 

Jakten på goda croissanter har nu pågått i flera år. Jag vet att jag nog aldrig kommer att få smaka lika goda igen. Förutom i Paris då förstås. 

Häromdagen hittade jag frysta croissanter i affären. Bara att värma och äta. Av nån anledning köpte jag Pain au chocolate (typ chokladfyllda croissanter). Korkat när det nu är croissanter jag längtar efter, fast choklad är väl aldrig fel egentligen.


Kan meddela att det inte alls var nåt som liknar croissanter. Inte vidare gott heller. Chokladen ser ut som russin (eller muslortar). Jag offrar mej ändå och äter upp dem. Man slänger ju inte mat. Men jakten på den gudomliga croissanten fortsätter. Hittar jag nån som funkar lovar jag att meddela. 
Visa fler inlägg