1 Läs mer >>
När jag sitter på tåget och bussen till och från jobbet, ser jag dem. Alla som har gett upp. Alla som jag gett upp mot vintern. I början av vintern anstränger man sig, man tycker det är lite kul att klä sig i sina (nya) vinterkläder och till skillnad mot sommaren, ha flera lager kläder på. Höst och vintermodet är ju så snyggt. I september och oktober. Nu i januari blickar alla framåt och det är fler än jag som längtar till dagen som man inte behöver ha lager på lager på sig. Den dagen när man kan skippa tjock-jackan och ha en tunnare. Den dagen när man blir lite varm på perrongen i väntan på tåget och man kanske till och med knäpper upp jackan någon centimeter eller två. Och allt eftersom vårkläderna kommer in i butikerna och i katalogerna i brevlådan blir längtan allt svårare.
 
Själv går jag klädd i samma kläder varje dag.... Nästan i allla fall. Mina boyfriend-jeans används nästan dagligen, de är perfekta att ha långkalsonger under utan att man känner sig som en korv. T-shirt och någon stickad tröja och inte att förglömma, fulskorna! Fulskorna har hängt i många år och varje år tänker jag att jag skall köpa nya. Fast på rean då tänker jag, men när rean väl kommer vill jag ju inte köpa tjocka fula vinterskor utan fina tunna skor med hög klack. Och på hösten kostar ju fulskor så himla mycket att jag blir snål.
 
I alla fall ser man alla människor som också gett upp. Som också har långkalsonger under jeansen (eller en del har visst termokjol utanpå) och som har fulskorna på. Alla ser lika trista ut som jag känner mej och alla längtar framåt i tiden. Bara solen kommer lite så.....
 
Men för att jag inte skall dyka för lång in i mörkret (som kallas för vinter.....) och för att liva upp mej lite har jag faktiskt en knallrosa tröja idag. Och fulskorna står och väntar på att få gå hem, på fötterna har jag ett par lånade innetofflor (och upptäckte att jag råkat ta olika strumpor på mej också). I öronen spelas Soundgarden så högt jag bara kan - måste ju höra om telefonen ringer eller om någon vill prata med mej. Och nu är det ju en dag närmare vår.....
 
  
 
 
 
 
 

När man gett upp.....