0 Läs mer >>

Så här de sista timmarna på semestern är det lätt att tänka på vad man inte vill hem till. 


Jag vill inte hem till:
- kyla, regn och rusk
- tjocka kläder och gummistövlar
- jobb (sorry chefen)
- vardagen med hämtningar, lämningar och träningar
- Nikelodeon på TV

Så då kan man ju tänka på vad jag inte kommer att sakna från den här grekiska ön:
- alldeles för tjocka gubbar i för små badbyxor som snyter sig i havet (höll på att spy när jag såg det från min simtur i plurret, önskade högt att nån unge precis hade kissat där han stod och tvättade näsan)
- alldeles för tjocka gubbar från Bulgarien som sitter i alldeles för små badbyxor på restauranger (en var insmord med ett tjockt lager solkräm och den andre flådde så mysigt på ryggen). Är en tröja för mycket begärt???
- alldeles för små badbyxor på gubbar över huvudtaget
- alla getingar som surrar runt en. De är inte alls aggresiva men väldigt störande
- hettan vid poolen
- trängseln på stranden

Och man kan ju tänka på vad man längtar hem till:
- min säng och kudde
- ett eget täcke och inte dela ett stort med två varmblodiga människor. Ett täcke som jag kan ha för mej själv skall bli skönt
- min älskade vattenkokare! Åh, vad jag längtar efter flera kannor av gott te
- min soffa och TV som inte visar: BBC nyheter, polska, rumänska och bulgariska kanaler. Lite brittisk TV eller nån kul sit-com blir härligt.

Men mest kommer jag att sakna:
- värmen, hade glömt hur varmt det kan vara
-lugnet
- friheten att göra vad man vill
- glädjen hos kidsen när de badar mest hela tiden
- hur snabbt de somnar på kvällarna
- att sitta ute hela tiden

I morgon kl 07.00 kommer bussen och hämtar oss och jag vill helst stanna kvar....

Snart på väg

0 Läs mer >>

Har inte jag... 


Att sitta i en solstol och spana på mina kids, som 80% av tiden är under vattnet har satt sina spår. Det är vita steck överallt, där kroppen tycker att det skall veckas. Och sen är det vitt där det hänger ner lite.... 

Lägg till att knäppgöken är en väldigt kramig och gosig unge, som antingen skall sitta tätt intill eller helst ligga på mej. Ja, då förstår vem som helst att jag inte ser klok ut. 

Sen tror jag att mitt pigment är lite tvärtom mot normalt. Känner mej blekare och blekare efter varje dag på stranden.

Den snyggaste brännan

1 Läs mer >>

Likt Adonis klev han upp ur havet. Vattnet från hans långa lockiga hår, droppade ner över axlarna och ner över den håriga bringan. Han kände att de supertihgta speedosarna satt som en smäck. Kolla in mej ladies, tänkte han, kolla in Ivan från Volga, Ivan den förskräcklige.


Nej, det är inte Mr P jag skriver om utan man jag såg på stranden i går. Nu vet jag ju inte alls om han är från Volga eller om han heter Ivan, men det kändes lämpligt. Oddsen är dock låga på att han kommer från Ryssland, det är många ryssar här och jag hör hotellpersonalen prata ryska. Han kan ju ha varit från Serbien, Bulgarien eller Rumänien också, många bilar kommer därifrån.

Jag har nog aldrig sett så många gubbar och män i alldeles för tighta badbyxor. Och många gubbar med enorma magar till det. Det är något jag inte kommer sakna. 

Jag kommer inte heller att sakna alla getingar. Det flyger 4-5 runt oss hela tiden när vi äter. Nu stod det i beskrivningen av ön att det var besvärande många bin, det är här som en stor mängd av all honung i Grekland produceras. Man blir lite blasé, viftar bort dem bara. Även några i vårt sällskap som är superrädda hemma.


Avslutar med en kattbild som knäppgöken tog. Katter finns det gott om här. Överallt. Men inga lösa hundar, och det är himla skönt. 

Rapport från stranden

0 Läs mer >>

Så är då en semestervecka avklarad och vad har vi då gjort? Vilat? Nej, inte Familjen Rastlös. 


Vi har varit några dagar på Tjörn och målat hus, hunnit med strandhäng i både Askim och Falkenberg. Firat en 20-åring, lunchat hos vänner i Frillesås och några av familjen var på Ullevi och såg IFK Göteborg spela oavgjort mot Örebro.

Jag har scrappat några sidor och funderat på desto fler. Vi hann en sväng till bygghandeln och köpt virke till sommarens byggprojekt. 

Vi har faktiskt vilat lite också, när kidsen var och lekte hos kompisar låg vi lite i soffan och läste.

Vädret är inte mycket att klaga på. Inga långbyxor på hela veckan, kidsen har badat varje dag och bara en dag med lite regn. 

Nu laddar vi för vecka två och ännu en fullspäckad semester, precis som jag vill ha det.

Första semesterveckan

0 Läs mer >>
Jag älskar Hemnet, som så många andra. Klicka runt på olika områden och drömma sig bort. Kanske få lite inspriation ibland. Det är så skönt och avkopplande. 
 
Som idag, har olika Excel-listor som skall jämföras och prioriteras och jag vet inte ens vart jag skall börja. Och när det är dags för att vila hjärnan, kollar jag lite på Hemnet. 
 
Under ganska lång tid har jag haft ett drömhus på Klädesholmen på Tjörn, som jag har drömt om. Karga klippor och milsvidd utsikt, ända bort till Marstrand. Så jäkla underbart. Jag har inrett och tänkt, men inte kommit på något bra scrapställe. Men ändå. Så jäkla vackert det är med hav och klippor. 
 
Jag älskar de vita husen och den klassiska skärgårdsmiljön. Kanske lite nära grannarna men ändå. Så vackert. 
 
 
Alltså kolla in utsikten. Jag kan känna vindarna på vintrarna slå mot rutorna. Som jag älskar vindarna från havet. Året om. 
 
 
Tänk att äta frukost här, eller middag, eller fika. Eller bara sitta här och njuta. 
 
 
Som sagt, detta hus har varit mitt drömhus i månader. Tills idag, när jag såg HUSET. Det ligger i Skåpesund, ett stenkast från pappas ö. Otaliga gånger har jag åkt genom Skåpesund, på väg ut med båten till någon av våra badöar i Stigfjorden. Och varje gång man åker till pappa, passerar man sundet och varje gång kastar jag längtande blickar åt husen som ligger där. Så området är inte något okänt för mej, tvärt om. 
 
Fatta att bo så här!
 
 
Utsikten, sundet, havet där borta, bron och båtarna. Strax bortanför bron är målgången för Tjörn runt, bara en sån sak.  
 
 
Åt andra hållet ser man Askeröfjorden och där har jag seglat runt i vår lilla örnjolle. Och åkt med våra båtar till småöar som ligger närmare hem. Och om man fortsätter en bit bort åt detta håll, kommer man till Tjörnbron. Och där har vi fiskat vitling mängder av gånger. 
 
 
Kolla in huset från vattnet. Utsikt men ändå insynsskyddat. Så perfekt att jag nästan mår illa. Och ser ni den lilla fina röda sjöboden, den hör till huset! En sjöbod! Det har jag aldrig i min vildaste fantasi drömt om, men en sjöbod och egen badbrygga. Jag smäller av, så fantastiskt. 
 
 
Ser ni övervåningen på sjöboden, ett rum! Genast började min skadade scraphjärna fundera på om det kunde vara något rum för scrap. Tänk att sitta där och skapa och höra vågorna skvalpa nedanför. Hur underbart är inte det!
 
 
Men sen såg jag detta rum. Det ultimata scraprummet i det ultimata drömhuset. Ever! Här vill jag sitta och scrappa. Och kanske skriva den där boken, som jag vill skriva. Eller bara sitta här och njuta och sippa på lite bubbel. 
 
 
Förstår ni hur gärna jag vill bo här! Inte permanent, men som fritidshus. Ett ställe att åka till på somrar, lov och helger. När man behöver åka bort. Och det ligger ju så nära pappa, så då har jag ju någon som kan se till det när vi inte är där, någon som vattnar blommor och skottar när det är vinter och tänder i kaminen (jag såg i och för sig ingen kamin på bilderna, men det kan man ju lätt sätta in) tills vi kommer. Här vill jag fira jul och nyår. Här vill jag vara all min lediga tid. Jag bortser till och med från att det ligger på Orust och då är det verkligen ett drömhus (en Tjörnbo kan ju inte tänka sig att bo på Orust, det är ju sen gammalt ;-)). 
 
Så nu kvarstår bara ett problem, pengarna. Hur vi än sparar och snålar kommer vi ju aldrig att få ihop 9,5 miljoner till nästa vecka. Inte ens till semestern, hur gärna vi än vill. Om jag inte vinner på Lotto, förstås. Jackpotten kanske räcker till det. Och annars kanske jag kan vinna på Eurojackpot. Bäst att börja spela, för jag vill så hemskt gärna ha detta hus. 
 
 

Ultimata drömhuset

0 Läs mer >>

När vi var små lekte vi popband på bergen här ute på ön. Vi hette Hemlisarna och nästan alla ungar i området var med. Jag var yngst och var doa.


Det är nåt konstigt med de där bergen, för våra kids står nu och underhåller omgivningarna på berget. Tyvärr finns det nästan inga andra barn i området, men våra låter som ett helt kompani. Hoppas att alla grannar uppskattar underhållningen. 

Precis som förr

1 Läs mer >>

Med kidsen hos farmor och farfar tog vi pendeln in till stan. Bokmässan here we come, liksom. Jag hade två klara mål med dagen, att lyssna på Malin Wollin och få böcker signerade till kidsen av favoriterna Anders och Sören (Bert och Sunes författare ni vet).

Vi såg kändisar till höger och vänster, spännande små förlag här och där, hörde folk bli intervjuade högt och lågt, och vi kollade böcker. Förstås. Det är ju bokmässan. Knasbollen fick äventyrsböcker (nån signerad, om nu författaren sitter där får man ju passa på) och knäppisen fick (förstås) en Frost-bok.

Vi gick runt där med en blick på klockan, fick ju inte missa våra (läs mina) mål. Mr P:s mål med dagen var att köpa böcker, främst deckare, så han stannade i typ varje monter och köpte nåt.

12.45 fick vi plats vid den lilla scenen i Piratförlagets monter. Fredrik Belfrage presenterade Malin Wollin och intervjuandet kunde börja. Jäklar, vad hon är rolig, den där Malin. Den där kvarten gick alltför fort. Vi hade kunnat lyssna mer, även Mr P faktiskt. Signeringsdags och jag skyndade mej att ställa mej i kön. I mitt huvud hade jag tänkt ut en massa saker att säga, bäst att vara förberedd. Men när det blev min tur blev jag alldeles starstrucked. Fick knappt fram mitt namn.

Så jag fick inte fram att jag beundrar hennes sätt att skriva. Humorn är fantastisk. Att jag börjar varje morgon på jobbet med att läsa hennes blogg. Att jag vill bli som hon (alltså hennes karriär, inte så där "Ensam kvinna söker"-aktigt och jag vet ju att jag inte kan bli så där lång och smal). Att hon är en inspiration alltså. Allt det här skulle jag sagt men fick knappt fram mitt namn. Men jag fick boken signerad och det är alltid något.

Som en extra bonus fick jag också Martina Haags bok signerad. Tänk vad glad man blir av vissa personer, bara man ser dem. Martina är en sån. Jag blir bara glad av henne.

Signeringen till kidsen gick smidigt. Trodde nog att kön till Anders och Sören skulle vara längre. Knasbollen fick en alldeles unik signering. Hoppas han tycker om den. Knäppisen fick också en. Förstås. Annars hade det nog tagit hus i h-te här hemma. Varje gång jag ser de killarna blir jag lika glatt överraskad hur trevliga de är. Inspirerande det också. Glada och trevliga människor gillar jag!

Efter allt detta starstruckande och köande och signerande var vi trötta. 2.5 timmes bokmässa var allt vi orkade med. Rätt dåligt, om man tänker efter. Och vi som skaffat barnvakt ända tills i morgon för detta. Aningens onödigt kanske. Vi hade ställt bilen nära thaien, så vi lätt skulle kunna ta med mat hem, när vi kom på kvällskvisten. Nu när klockan var halv tre, var det långt till bilen och för tidigt för thai, så vi åkte hem och åt godis. Sånt kan man göra när kidsen inte är hemma.

Får nog ta ett glas vin och kolla över inköpen. Vilka böcker som skall bli julklappar och vilken bok jag skall börja med. Och beundra min nya fina Filofax. För är man pappersnörd och scrapnörd, ligger det nära till hands att bli en plannernörd också.

Starstucked på bokmäs...

0 Läs mer >>

Helgen skulle, som vanligt ute hos papps, bestå av en massa jobb. Vi skulle flytta stenar och bygga en mur, vi skulle röja sly och börja med den där vedboden som vi tänkt på i ett år. Av allt detta blev det ingenting. Det var ju så underbart väder, så vi har promenerat massor, suttit i solen och fikat och papps och knasbollen tog årets kanske sista dopp i havet.

Brorsan har födelsedag idag och det började vi fira igår med kladdkaka och Christers äppelpaj (brorsans bästa kompis Christer introducerade detta recept för oss nån gång på 80-talet, därav namnet). Det är den absolut godaste paj jag vet.

Vi plockade sommarens sista blommor och åkte till graven. Det känns extra bra att sätta egna blommor på graven hos mamma och brorsan, som var såna trädgårdälskare.

 

Vi fortsatte den här fina höstdagen med att gå Sundsbyleden, som går på Mjörn vid Sundsby Säteri. Det är en oerhört vacker (och rätt jobbig) vandring på ca 5 km, genom en underbar skog. Kidsen gick hela vandringen utan att klaga och det är så mysigt att göra sånt tillsammans.

På säteriet var det höstmarknad. Jag älskar såna marknader. Provsmaka havtornsmarmelad och honung, bröd och köttbullar. Och allt är lokalt producerat. Och de allra flesta säljare tog swish (vad gjorde man innan swish? Den bästa uppfinningen på länge!), så vi fick köpt lite smått och gott. Kidsen red på ponny och åsna.

 

Totalt blev det 7 härliga kilometer i dag, härligt när jag nu inte kunde gå och träna. Det var mysigt att göra något av den här annars så sorgliga dagen. Ibland måste man ersätta sorgliga minnen med glada, och det gjorde vi idag. Skönt att ha en sån dag för jag vet att tisdagen blir väldigt sorglig och jobbig.

Firande och marknad

0 Läs mer >>

Den här helgen kan det hända att vi prioriterade aningens fel. Kanske. Men det blev bra ändå.

Igår, på sommarens sista dag, tyckte vi att det var lämpligt att gå på bio. Resten av befolkningen hängde på uteserveringar, stranden eller Liseberg. Vi gick på bio kl 14.45. "Hitta Doris" såg vi, som var riktigt bra. Inte riktigt i klass med "Hitta Nemo", men uppföljare är sällan bra (Det är bara Terminator 2 med min husgud Arnold, som är en bra uppföljare).

Idag skulle vädret bli mulet, så då tänkte vi gå på Liseberg. Det hade vi planerat innan vi visste att det skulle komma oväder söderifrån, när det fortfarande skulle vara uppehåll. En koll på väderspparna (japp, jag har flera) och det stod bara att det kunde bli skurar, stod det även i morse. Regnjackor på, men bara långärmade t-shirtar under (alla vet ju hur varm man blir i regnkläder). Mr P tog en fleece också men jag skrattade åt honom, så här efteråt är det han som skrattar.

Vi var på Liseberg innan kl 11, så vi fick köa lite vid ingången till attraktionerna. Jag och Knasbollen sprang upp till Helix och Mr P och Knäppisen tog Lisebergsbanan (hon är för kort för Helix). Vi kom med det andra tåget. Härlig start på dagen. Sen fortsatte det med nån barngrej för kidsen, sen Balder för grabbarna och Jukebox för oss tjejer, två gånger till och med. Slänggungan, Flumride två gånger och sen Lisebergsbanan. Och det hade inte ens gått två timmar.

Nu började det dugga, så vi gick och åt lunch på Järnvägsrestaurangen. När vi kom ut var det ösregn. Vi kollade in Frölunda Indians, som hade fanday på Polketten. Jätteköer i ösregnet för att få spelarnas autografer, så det hoppade vi över. Kidsen fick posera med SM-bucklan istället.

Nu var vi så blöta, att det inte längre var nån idé att torka sitsarna på attraktionerna eller att stå under tak. Men inga köer alls, vi fick åkt ännu mer. Fast trots att vi fick åka massor, började det bli kallt. Knäppisen huttrade och skakade tänder och jag själv frös riktigt mycket. Nu ångrade jag att vi inte tog fleece på oss.

Vi avslutade med lite spel på godishjulen. En stjärnvinst Geisha och en liten vinst på Centerhjulet fick det bli innan vi huttrande åkte hem. Elementen och värmefläkten fick sättas igång. Och vi sitter med våra onepiecar (inte Mr P) och äter godis. Är Geisha godkänd middagsmat?

Sista helgen i august...

0 Läs mer >>

Min kusin och jag tog kidsen och drog till metropolen Sollebrunn. Närmare bestämt till en skog där vi tillbringat våra barndoms somrar (i alla fall jag när vi inte var på Tjörn) och där min mammas släkt förr bodde i nästan varje liten stuga. Min mormor bodde i en stuga, som min morbror har idag, och på andra sidan en liten bergsknalle, bodde mormors bror, Gunnar, på den stora gården (som togs över av hans barn). När man gick till morbror Gunnar sa vi alltid att "vi går fram" och så säger vi fortfarande.

Skogen är stor och gränsar till Kobergs ägor och deras hjortar strövar på våra föräldrars kusiners marker. Där får de ströva bäst de vill och vara lyckliga.

Här finns de bästa svampskogarna. Ibland i alla fall. Kanske inte idag men vi fick lite i korgen i alla fall. Mammas kusin hade tydligen häromdagen plockat 17 liter med kantareller, så han kanske tog de flesta.

Men vilken härlig dag vi fick. Solen sken och kidsen höll sams. Vi åt vår medhavda matsäck, min kusin hade gjort fantastiska wraps som vi åt i skogsbrynet på en sten. Att gå i denna skog, som är så full med minnen och som tidigare var så vacker (innan de började avverka) ger så mycket energi och jag blir så lycklig.

När man är i dessa skogar måste man "gå fram" till gården och hälsa på och få smaka på mammas kusins fantastiska fika. Det är det enda ställe jag vet där inget ändras, man får sju sorters hembak (fast i dag var det bara sex) och hemgjord saft, som man får blanda till själv vid bordet. Precis som det alltid varit.

Varje gång jag är där tänker jag att jag måste dit oftare. Gå i skogen och plocka svamp. Hälsa på "där framme", innan det är för sent. Så kanske tar jag mej en tur dit senare i höst.

Mysdag med kusinhäng

0 Läs mer >>

En solig dag för 12 år sen var vi på Öland, jag och Mr P. Närmare bestämt i Ekerums golfby, där vi genom vårt jobb hyrde en jättefin stuga. Stuga var väl en underdrift. Vår Renault, som då var ny, kändes lite fel där bland alla Mercerdersar och Audisar och andra dyrare bilar.

Vi hade en gammal karta över ön, som min mamma sparat sen långt tillbaka. På kartan var varenda sevärdhet utmarkerad, varenda liten runsten och ruin. Så vi följde kartan och bockade av sevärdhet efter sevärdhet, "ok, en gammal runsten i en fårhage - check!", upp på Allvaret "check!". Så höll vi på. Öland är ju inte större än man hinner med det på några dagar. De övriga dagarna hängde vi på nån strand vid Ekerum eller på Böda Camping.

Och idag, då för 12 år sen, förlovade vi oss på Ekerums golfkrog. Inte någon spontan förlovning, vi är ju inte vidare spontana eller wild'n'crazy. Vi beställde ringarna och fick dem ingraverade med den förbestämda datumen, veckor innan vi åkte till Öland och annonsen i GP beställdes i god tid.

Grattis Mr P och tack för du stått ut med mej i alla dessa år (hela 17 år nu). Tack för du orkar med min snurrighet och virrighet och mina infall.

Jag älskar dej för att du drar ner mej på jorden när jag fladdrar iväg. Jag älskar dej för att du är så lugn och stabil när jag inte är det (det är bara två gånger jag behållt lugnet och du blivit snurrig och det var när vattnet gick och kidsen skulle komma). Jag älskar dej för att du står ut med mina scrapsaker som är överallt och för att du tänker i uppslag när du fotar, mitt scrappande blir ju så mycket roligare då.

Grattis älskling!!! Nu satsar vi på 12 till.

Grattis för oss!

0 Läs mer >>

Idag har vi firat pappsen. Han fyllde i maj och i år fick han en middag på mysiga Åstols rökeri. Då, i maj, tänkte vi oss en solig dag. En dag då man kan strosa runt hamnen och gränderna. Se alla fina hus och njuta av havet. Vi bokade in idag som en lämplig dag.

Åstol är en underbar ö, som alla borde besöka minst en gång i livet. Oavsett väder är det underbart vackert.

När vi planerade den här dagen hade vi inte tänkt att hamna i en tidig höststorm. Jäklar vilket väder! Spöregn och blåst. Inte alls mysigt. Vi kämpade på i blåsten, regnet varierade i styrka. Efter en halvtimme, när vi var genomblöta och frusna, gav vi upp och gick till Rökeriet. Det var en halvtimme kvar tills vi hade vårt bord, men det var inga problem att komma in.

Rökeriet är supermysigt och maten är bra. Extra mysigt är det förstås att sitta på uteserveringen i hamnen. Men så blev det inte idag. Jäkla skitväder.

Inte heller på hemvägen var vädret bra. Regn och blåste så färjan gungade rejält. Men pappsen är nöjd om än väldigt blöt, som vi andra. Nu väntar en brasa och mys framför TV:n.

Sent födelsedagsfiran...