Tack till världens bästa!

Eftersom jag är en väldigt blödig människa, tänkte jag redan nu passa på att hylla de som hyllas bör, och det med ett långt inlägg. Jag misstänker att jag under resten av veckan, mest kommer att gå och småsnyfta.

För nu har vi bara fyra dagar kvar med dagisbarn. Fyra dagar återstår av sammanlagt sju år med hämtningar och lämningar, med klädbyten och blöjpåfyllningar, med APT och föräldramöten, med väldigt lite tårar vid lämning och med mycket glädje. För våra kids har älskat sina dagis.

Under våra sju dagisår har vi hunnit med att testa på tre olika förskolor: ett stadsdagis, ett i utkanten av ett mindre samhälle och det vi har idag (som är en sammanslagning av dagis nr två och ett till). Och eftersom vi faktiskt har erfarenhet av några olika kan vi lätt säga att det sista dagiset har varit det klart bästa.

Stadsdagiset var helt okej, personalen vi hade fungerade jättebra med våra barn. Men miljön var inte speciellt kul. En innergård ibland hyreshus, som mest låg i skugga. Dagislokalerna var ombyggda lägenheter. Och den enda gröna oas som fanns, var på en närliggande kyrkogård. När Knasbollen kom hem och berättade att de varit i skogen, när de i själva verket hade varit i en dunge bakom vårt hus, ja då kände vi att det var läge att lämna stan. 

Valet av dagis nr två gick lätt, när vi sen skulle flytta. Det första dagiset vi besökte stannade vi på. Vi behövde inte leta mer, för där var hon. Den bästa förskolefröken man kunde få, härliga Kerstin. ”You had me at hello” säger man ju i sliskiga romcoms på bio, men här kan vi säga samma sak. Lokalerna var inget vidare, tillfälliga lokaler de senaste 7 åren (eller något sånt), en gård som var allt annat än bra och Kerstin berättade att man precis hade haft problem med magsjukeepidemi, men det avskräckte inte oss.  Den värme och förtroende som Kerstin utstrålade gjorde valet lätt.

På det här dagiset gjorde man utflykter, och då pratar jag inte till en gräsplätt på närmaste kyrkogård. Utan pedagogerna tog ungarna på utflykter till lekplatser, till ängar och skogen. Man var ute mycket mer än mina små stadskids var vana vid och de älskade varje sekund. Och sällan har jag sett smutsigare och lyckligare barn när jag hämtade dem. Precis som det skall vara!

Efter första året flyttade barnen in i ett nybyggt dagis, ett sprillans nytt och fräscht. Vi slogs samman med granndagiset och fick andra pedagoger som gjorde Knäppisens liv ännu bättre (Knasbollen hade nu börjat skolan). Härliga människor och underbara lokaler, Knäppisen sprang på ännu lättare fötter till sitt dagis varje morgon.

Frida, Rebecka och Jeanette. Vilket gäng vi fick, kunde inte ha fått några bättre. Sånt engagemang i våra barn, sån värme och trygghet ni utstrålar. Vilka saker ni hittar på med kidsen och alltid är ni positiva. Det som var ett problem för personalen inne i stan, gör ni så lätt som ingenting.

Den pedagog Knäppisen kommer sakna mest: Annette. Alltid leende och som fick alla föräldrar på ett föräldramöte att sjunga Hannibal Trana. Bara en sån sak.

Jag tänker inte heller glömma Tova. Alltid glad och som alltid har tid över att fråga Knasbollen hur hans dag varit, ett barn som inte hon varit pedagog för, då är man bra.

Så jag vill tacka alla er pedagoger (även vikarier som Mikaela och föräldralediga Anna och alla andra pedagoger som kommit och gått under åren) som gjort mina barns dagisår så fantastiska. Jag önskar att alla barn som går på dagis får uppleva den glädje, trygghet och värme som mina barn upplevt hos er. Lycka till med nya utmaningar, nya barn, egna små nya barn och allt annat ni tar er för. Ni är så förbaskat bra att orden inte räcker till!

Tack för dessa år! (sa mamman och fällde en och annan tår)

 
 
 

Min favoritplats

Det här är vår altan. På sommaren är det en av mina favoritplatser här hemma. Tre väggar och tak, vindskyddat och nästan insynsfritt. Svalt och skönt. Med ljusnät uppe året om gör det mysigt på sommarkvällarna. 

Nästan varje dag efter jobbet sitter jag där och andas lite. Så skönt! 


Seglarfest!

Vad mycket kul saker det händer i vår stad på sommaren. Det har varit West Pride och BBQ VM, Foofighters och 1D. Nu är det Kajfest i Masthugget och självklart Volvo Ocean Race-festen i Frihamnen. Det är så kul med allt som händer, önskar att jag kunde gå på allt. Men i går var vi i alla fall i Frihamnen och kollade på båtar. 
 
Kallt som attan och halv storm (eller i alla fall hemskt blåsigt) var det men kul ändå. Fördelen med vädret var att det inte alls var mycket folk. Massor av tält och företag som delade ut glassar till höger och vänster, kidsen njöt och frös om vartannat. 
 
Vårt främsta mål var att se Ostindiefararen Götheborg. Det är sista gången i Göteborgs hamn på länge, så bäst att passa på kände vi. Lagom med folk i kön, vilket kan bero på att varenda person var på skeppet. Myrsteg genom hela skeppet och kidsen fick inte mycket upplevelse. Bara en massa folk. Ibland var vi lite upproriska och bröt oss ur ledet och kollade på utsikten eller en tamp eller nåt annat. Det bästa för min del var ändå doften. Doften av tjära och hav är oslagbart. Har ni inte sett den, så ta chansen. Den åker upp till Vänern i juli, så passa på vettja!
 
 
  
 
  
 
 
Vän av ordning undrar kanske var Knasbollen är. Jo, han fotovägrar just nu. Man kan se hans kropp i vänstra hörnet på nedersta bilden. Annars får man inte ta kort på honom alls och verkligen inte lägga ut på nån blogg, Facebook eller Instagram. Så det är bara att gilla läget och bombardera med foton på en liten Knäppgök istället. 
 
Efter Ostindiefararbesök hamnade vi i barnområdet med parkour och hoppborgar. Barnen härjade och blev varma medans mamman huttrade och frös. Till slut ville vi gå hem och bestämde oss för att ta snabbfärjan. Och vem står där i kön till färjan om inte pappsen och R! Jag visste inte ens att de skulle gå. Så vi fick sällskap på färjan tillbaka till stan och bort till tåget. En himla trevlig eftermiddag, och lite extra trevligt att ta ledigt från fritids, dagis och jobb mitt i veckan. Lite vardagslyx!
 
Om ni är i stan tycker jag ni skall ta er till Frihamnen och uppleva allt kul som är där (och lukta på tjära och hav). Ni kanske springer på min kompis J som guidar med glatt humör (tror jag i alla fall) eller så springer ni på någon gammal arbetskamrat i ett tält (för det gjorde jag). Vädret skall ju bli bättre i helgen, så passa på. Och från Frihamnen går det en snabbfärja till Masthugget, så får ni vara med på en fest till. Inte illa. Själv börjar jag fundera på vad nästa evenemang blir för vår del. Partille Cup och Gothia Cup missar vi i år, tyvärr. Självklart blir det Kulturkalaset, men det är ju flera veckor tills dess! Någon liten festival måste det väl ändå finnas?
 
 
 
 
Visa fler inlägg