Enhetsmöte och Partypaddan

Vi på Göteborgskontoret fick i uppdrag att fixa till vårens enhetsmöte. Vi är tre kontor som turas om: Göteborg, Borås och Vänersborg. 

Jag skall väl inte påstå att man jublar, när man får uppdraget. Och vi i Göteborg är bara tre personer (snart fyra), så det är inte någon som kommer undan. Men jag tycker att vi fick till en bra dag med varierat innehåll. 

Seriösa punkter blandades med en del, där vi ställde våra chefer mot väggen. Frågor som plockades från min kompis Caths Corners blogg. Hon gillar listor av typen "Det visste du inte om mej". Och cheferna bjöd härligt på sig själva. Några frågor hanns inte med. Jag är fortfarande nyfiken på antalet tatueringar på högste chefen och hur många slagsmål min chef varit i och vad hon gjorde i baksätet på en polisbil. 

Efter några timmars möte på ett hotell i stan, var det dags för aktiviteten, Partypaddan. En Paddanbåt med sköna soffor, stolar och bord. Perfekt för party eller förfest. Vi körde dock "Partypaddan the offentlig sektor way", med kaffe och kaka. Fast inte heller det, när jag tänker efter, för vi åt upp fikat medan vi väntade på båten. Så det blev Partypaddan med vatten. 

Men vad det var mysigt. Solen gassade och alla var glada. Guiden var jättebra och det dåliga Göteborgsvitsarna haglade. Fördelen med Partypaddan är att vi kunde påverka hur mycket guidning vi skulle få (jag valde mycket för jag älskar sånt och det var flera kollegor som aldrig åkt Paddan innan). Rutten anpassades lite efter humöret på han som körde, så vi fick en liten extra tur till Ostindiefararen. 

Jag rekommenderar verkligen Partypaddan. För alla. För jobbet, kompisarna eller släktträffen. Bara att få sitta skönt med gott om plats när man åker runt, var värt det. 






Skolavslutning

 Igår hade vi skolavslutning i förorten. Skolavslutningar är ju förbaskat fint. Alla barn, stora som små, är fyllda av förväntan inför sommarlovet (alla längtar ju förstås inte men mina gör det). De allra flesta är finklädda, idrottsläraren hade kostym och alla kvinnliga lärare hade fina klänningar. 
 
Först hade vi lågstadieavslutning. Nu har jag ju inte varit på så många avslutningar i lågstadiet, inte sen jag själv gick där. Men lågstadiets avslutning är en riktig höjdare. 
 
Framför skolan finns en stor lång trappa. Där sitter alla barnen på rad, uppdelat klassvis. Framför står alla föräldrar på skolgården. Barnen tågar in till en sommarlåt (som jag inte minns vad den heter) och alla ser lyckliga, förväntansfulla och lite skrämda ut. Det är alltid tre 3:or som är konfrencierer, en från varje klass och de är alltid jätteduktiga. 
 
 
 
 
Varje årskurs sjunger en sång, som har med sommar att göra. Lite Den blomstertid som allsång hinns med och sen håller rektorn tal. Det finns nog ingen bättre rektor än vår Anna-Carin. Hon är alltid närvarande på skolan och det skulle inte förvåna mej om hon kan alla barns namn och jag vet inte hur många olika tekningar och presenter hon får av alla elever. Hennes tal är alltid roliga och medryckande och hon har alltid samma råd: Lek hela tiden, ät glass varje dag och bada mycket så ni kan simma bra. I år klämde hon i med ett till: läs böcker. 
 
När alla barn sjungit sina sånger är det dags för all personal på skolan att sjunga. Så trevligt att se all personal på en gång. I år sjöng de en egen text till Samir och Victors "Shuffla". Och de shufflade ordentligt. Alla barn skrattade så att de tjöt. Så härligt att de bjuder på sig själva. 
 
 
 
 
Slutligen tackar rektorn av alla treor med en blomma var och en kram. Ingen kommer undan och der ser ut som de allra flesta inte vill någon annat än att krama den bästa rektorn som finns. 
 
Vi avslutade skolavslutningen med en picknick på gården, hela klassen och kidsens pedagoger Rasmus och Emil. Det fikades och lärarna fick sina presenter. Och kramar förstås. Jag tror nog att fröken Emil var lite rörd, hans första klass som hjälplärare och sista på vår skola. Han skall på nya hockeyäventyr någon annanstans. Och fröken Rasmus andades nog ut lite, han kan bli tvåbarnspappa när som helst men klarade skolavslutningen. 
 
Sen hastade vi över till skolgården bredvid. För här var det avslutning för 4-9:orna. 9:orna tågade in på rad och här var det en massa elever som var konfrencierer. Olika musikgrupper spelade och sjöng. Och Knasbollen stod och sjöng minsann. Men att vara kort har sina nackdelar. Så här mycket såg jag på hela avslutningen.
 
 
 
 
När Knasbollen skulle sjunga gick jag fram och mellan två huvuden såg jag honom skymta fram. Fast jag fick stå på tå. Så jag sträckte upp kameran och tog några foton på måfå. Och visst kan man skymta honom där borta, i blå keps. Nästa år skall jag ställa mej längst fram tidigt. 
 
 
  
Så nu har de här ungarna sommarlov. Utan fritids. Undrar hur det skall gå och undrar hur många samtal per dag vi kommer att få. 
 
 
 
 
 
 
 

Lite blah och bläh

Ibland blir jag bara less. Less på det mesta. Inget är kul och jag har ingen inspiration till något. Så är det nu. Inget är kul. Bara blah och bläh. Vill bara sitta på en strand i solen och läsa. Och inte göra något mer.

Jag blir ju lätt uttråkad och just nu är jag det. 7 år i samma hus, det är nästan rekord (om man bortser från när jag växte upp). Nej, jag kommer inte flytta i det närmaste. Men ändå. Och lägg på snart 7 år på samma jobb. Okej, jag har ju inte jobbat med samma saker i 7 år och många kollegor har bytts ut. Men ändå. 

Jag ser kompisar på Fejjan som flyttar och byter jobb. Som gör förändringar i sitt liv. En del har fått bebisar (nej, nej, inget sånt här!). Jag vill göra nåt. Nåt nytt.

Och lägg till att jag i helgen streckläst en bok om en tjej som gör just det, nåt helt nytt. Det gör att suget blir större. Nåt måste jag göra. Och när jag känner att jag måste göra nåt nytt, och jag inte kan flytta eller säga upp mej, ja då ligger det nära till hands att göra nåt med håret. Nån ny färg eller så. Eller kanske klippa av det (säg inget till Mr P, han orkar inte med mina hårförändringar längre. Och min frisör är inte så pigg på det heller, kanske skall passa på när hon är på semester?)

Vet inte vad annat jag kan göra. För uttråkad är jag och inget hjälper. Jag vet att detta är lyxproblem men ändå. Uttråkad är det värsta jag vet. För när jag är uttråkad tappar jag också inspirationen. Trädgårdsfix är bläh och scrappingen känns blah. Och jag blir det som jag avskyr mest, en gnällig människa. 

Och om nån då säger åt mej att gör nåt åt saken, kan jag tala om att jag gör det också. Var på intervju för ett jobb i förra veckan men det var inte rätt för mej. Snarare blev det värre, för nu vet jag inte längre vad jag vill bli, när jag blir stor. 

Jag kanske skall stå ut ett tag till med blahet och sätta mej i solen med en ny bok. Den jag läste i helgen var en riktigt feel-goodbok och såna är ju bra när livet är blah och bläh. Så detta gnällinlägg avslutas med ett boktips. Läs den här boken, jag flyttade till Skottland i fantasin och där var det förbaskat trevligt. Skall köpa fler böcker av författaren, så kanske jag blir på ett trevligare humör. 

Visa fler inlägg