0 Läs mer >>
Jag älskar Hemnet, som så många andra. Klicka runt på olika områden och drömma sig bort. Kanske få lite inspriation ibland. Det är så skönt och avkopplande. 
 
Som idag, har olika Excel-listor som skall jämföras och prioriteras och jag vet inte ens vart jag skall börja. Och när det är dags för att vila hjärnan, kollar jag lite på Hemnet. 
 
Under ganska lång tid har jag haft ett drömhus på Klädesholmen på Tjörn, som jag har drömt om. Karga klippor och milsvidd utsikt, ända bort till Marstrand. Så jäkla underbart. Jag har inrett och tänkt, men inte kommit på något bra scrapställe. Men ändå. Så jäkla vackert det är med hav och klippor. 
 
Jag älskar de vita husen och den klassiska skärgårdsmiljön. Kanske lite nära grannarna men ändå. Så vackert. 
 
 
Alltså kolla in utsikten. Jag kan känna vindarna på vintrarna slå mot rutorna. Som jag älskar vindarna från havet. Året om. 
 
 
Tänk att äta frukost här, eller middag, eller fika. Eller bara sitta här och njuta. 
 
 
Som sagt, detta hus har varit mitt drömhus i månader. Tills idag, när jag såg HUSET. Det ligger i Skåpesund, ett stenkast från pappas ö. Otaliga gånger har jag åkt genom Skåpesund, på väg ut med båten till någon av våra badöar i Stigfjorden. Och varje gång man åker till pappa, passerar man sundet och varje gång kastar jag längtande blickar åt husen som ligger där. Så området är inte något okänt för mej, tvärt om. 
 
Fatta att bo så här!
 
 
Utsikten, sundet, havet där borta, bron och båtarna. Strax bortanför bron är målgången för Tjörn runt, bara en sån sak.  
 
 
Åt andra hållet ser man Askeröfjorden och där har jag seglat runt i vår lilla örnjolle. Och åkt med våra båtar till småöar som ligger närmare hem. Och om man fortsätter en bit bort åt detta håll, kommer man till Tjörnbron. Och där har vi fiskat vitling mängder av gånger. 
 
 
Kolla in huset från vattnet. Utsikt men ändå insynsskyddat. Så perfekt att jag nästan mår illa. Och ser ni den lilla fina röda sjöboden, den hör till huset! En sjöbod! Det har jag aldrig i min vildaste fantasi drömt om, men en sjöbod och egen badbrygga. Jag smäller av, så fantastiskt. 
 
 
Ser ni övervåningen på sjöboden, ett rum! Genast började min skadade scraphjärna fundera på om det kunde vara något rum för scrap. Tänk att sitta där och skapa och höra vågorna skvalpa nedanför. Hur underbart är inte det!
 
 
Men sen såg jag detta rum. Det ultimata scraprummet i det ultimata drömhuset. Ever! Här vill jag sitta och scrappa. Och kanske skriva den där boken, som jag vill skriva. Eller bara sitta här och njuta och sippa på lite bubbel. 
 
 
Förstår ni hur gärna jag vill bo här! Inte permanent, men som fritidshus. Ett ställe att åka till på somrar, lov och helger. När man behöver åka bort. Och det ligger ju så nära pappa, så då har jag ju någon som kan se till det när vi inte är där, någon som vattnar blommor och skottar när det är vinter och tänder i kaminen (jag såg i och för sig ingen kamin på bilderna, men det kan man ju lätt sätta in) tills vi kommer. Här vill jag fira jul och nyår. Här vill jag vara all min lediga tid. Jag bortser till och med från att det ligger på Orust och då är det verkligen ett drömhus (en Tjörnbo kan ju inte tänka sig att bo på Orust, det är ju sen gammalt ;-)). 
 
Så nu kvarstår bara ett problem, pengarna. Hur vi än sparar och snålar kommer vi ju aldrig att få ihop 9,5 miljoner till nästa vecka. Inte ens till semestern, hur gärna vi än vill. Om jag inte vinner på Lotto, förstås. Jackpotten kanske räcker till det. Och annars kanske jag kan vinna på Eurojackpot. Bäst att börja spela, för jag vill så hemskt gärna ha detta hus. 
 
 

Ultimata drömhuset

0 Läs mer >>
Jag tänker alltid att jag är ny på jobbet, det är ju smidigt att ha en ursäkt. Tänker ibland, när folk inte riktigt vet vem jag är och vad jag gör, att jag har ju inte jobbat så länge här. Insåg att jag, i augusti, jobbat på avdelningen i 6 år... Inte så nyanställd längre. Och om inte folk vet vem jag är, beror det nog på något annat. 
 
Säger ju också ofta att jag är småbarnsförälder. Insåg att inte heller det är sant. Med en 8-åring och en snart 11-åring har jag ju lämnat småbarnsstadiet för rätt länge sen. Identitetskris nästa. 
 
Och vi tänker ofta att vi är närapå nyinflyttade i radhuset i förorten. Fast även här är det 6 år nu. Hur kunde det gå så fort? Vi har fortfarande ouppackade flyttlådor på vinden! 
 
När jag tänker efter har jag och Mr P varit tillsammans sedan 1999. Det är ju för fasen sedan förra seklet! Så länge känns det ju inte. 
 
Det finns risk för att jag är en sån som, när jag är 65 kommer säga att jag är 40. 
 
Till råga på allt har jag hela dagen trott att det är fredag. Det blir en lång vecka.
 
 
 
 

Tidsförvirrad

0 Läs mer >>
Jag har via Smartson fått möjlighet att testa SF Kids Play i sommar. Gratis! Och det kan du också få göra. I två månader kan du få använda tjänsten gratis. Smart, eller hur! Vill du inte fortsätta efter dessa två månader, går du bara in på ditt konto den sista gratismånaden och avslutar ditt konto. 
 
  • Gå till: https://sfkids.com/sv/Registration
  • Skriv in namn, e-mail och välj ett lösenord. Tryck på "Skapa konto"
  • På nästa sida anger du dina kortuppgifter samt fyller i din unika kod: SMARTSON2017 i fältet "Ange rabattkod" och tryck validera kod 
  • Tryck på "Beställ SF Kids Play"
  • Gå sen till App Store (iOS) eller Google Play (Android) och ladda ner appen
 
Om du vill kan du dela dina upplevelser på sociala medier och använda taggarna #smartson #sfkidsplay.
 
 
 
 

Gratis barnfilm i som...

0 Läs mer >>
I förrgår blev himlen en ängel rikare. Mr P:s mormor somnade in efter att ha funnits bland oss i snart 95 år. Det känns lite konstigt, hon var liksom odödlig. Hon var en krutgumma, som fram till för några månader sedan bodde ensam i huset där uppe i norr. 
 
Långt uppe i norr levde hon sitt liv, närmare bestämt i Vettasjärvi som ligger ca 6 mil norr om Gällivare. Så vi pratar om väldigt, väldigt långt norröver. En dotter och tre söner fick hon. Och det är från henne som mina barns sameblod kommer. 
 
Hemma har vi alltid kallat henne för mormor eller gammelmormor, för vi har aldrig liksom kommit på vad man kallar farmors mamma. Gammelfarmor kändes ju fel, eftersom det är Mr P:s mormor. Så det fick bli mormor, rätt och slätt. Mormor i Norrland. 
 
Första gången jag träffade mormor kan jag erkänna att jag var lite nervös, jag hade hört många historier från mr P om hans mormor. För mormor var inte som andras mormödrar (egentligen vet jag inte riktigt hur en mormor skall vara, om jag tänker efter. Min gick bort när jag var 6 år, så jag har inga tydliga referenser). Den här mormodern svor som en borstbindare och rökte som en skorsten. Och jag kan säga att jag faktiskt var lite rädd för henne efter första mötet där i svärmors kök, nångång i början av 2000-talet. 
 
En påsk åkte vi upp till Norrland med tåg, hela klanen med svärföräldrar, svägerskor, svåger och barn. Och Mr P och jag. 18 timmar med tåg tar det till Gällivare om någon undrar. En härlig liten tripp och där fick jag uppleva mormor på hemmaplan och det var inte alls något att vara nervös för. Hon svor och rökade lika mycket och struttande omkring i långkalsonger.    
 
Eftersom det är så långa avstånd, och att mormor faktiskt började bli till åren, träffades vi bara några få gånger till här nere. Kidsen och Mr P flög upp med svärföräldrarna när mormor fyllde 90, så de fick träffa henne för första gången då. Och de tyckte inte alls att hon var skrämmande, bara snäll och lite spännande.
 
Sommaren 2015, då vi åkte upp till Norrland på semester. Då bodde vi hos mormor, till och från i 10 dagar (Läs om den resan med början här eller sök upp inläggen från juli 2015). Jag är så glad att vi gjorde en resan och spenderade så mycket tid med mormor och även morbror Tommy, som sorgligt nog gick bort förra året. Det känns gott i själen att ha umgåtts med dem såpass mycket som vi gjorde. 
 
 
 
Så tack fina Edit, för att vi fick lära känna dej. Strutta omkring i Nangiljala med långkalsonger och svär lite, så ses vi nångång i framtiden. 
 

Vi ses i Nangijala

0 Läs mer >>

När jag satte igång Spotify i morse på väg till tåget kom detta upp.



Här förstår jag inget. Hur kan Spotify föreslå dansband baserat på mina lyssningar? 


Det närmaste jag har lyssnat på dansband är väl Gyllene Tider. Inte vidare dansbandigt, tycker i alla fall jag.

Annars har jag mest lyssnat på Beth Ditto och Gossip. Inte vidare dansbandigt där heller.

Och om man kollar på mina spellistor, ser de ut så här. Inte ett dansband så långt ögat kan se.

Så hur tänkte Spotify här, undrar jag?

Allvarligt Spotify!??...

0 Läs mer >>
Nej, vi börjar väl måndagen med lite Insta-bilder. Det har varit rätt mycket på Insta denna vecka, som alltid när jag är ledig och hittar på saker. På vardagarna händer det inte så mycket som är värt att föreviga. 
 
Förutom i onsdags. Möte på stan och min planerade lunchdate fick akut åka hem (vattenläcka och skolan fick stänga så hon fick åka hem). Så jag hängde med mina kollegor på lunch och vi hamnade på Gustav Adolfs torg och köpte mat från foodtrucks. Jag köpte från en vagn som sålde jamaicansk mat. Jäklar vad gott! Jerk Chicken Wrap i solen med skön musik i bakgrunden. Vad mer kan begära en onsdagslunch. 
 
 
Sen åkte vi ut till ön och papps, för en lång skön helg. Och hade en sån jäkla tur med vädret! 
 
Himlen var otroligt blå och den gamla eken på tomten hade skira gröna blad. Så vackert och intensivt att man nästan blev yr. 
 
 
Värmen var ju tryckande och underbar och då måste man ju bada. Att gå ner till havet var lite jobbigt så vi tog fram vår gamla plaskpool. Och då insåg vi att den var lite väl liten, kanske läge att skaffa en större. Men båda kidsen badade friskt i dagarna tre, i den minimala lilla poolen. Man behöver inte bada hela kroppen utan det viktigaste är ju att man håller huvudet kallt. Så de hade "doppa huvud-tävling" hela tiden. Och var glada och det är ju det viktigaste.
 
 
Lite svalkande dryck måste man ju ha när det är så varmt. Och speciellt när man sliter hårt med att gräva buskar i värmen. 
 
 
Utanför Stenungssund ligger en stor och härlig strand, med hopptorn och bryggor. Hawaii kallas den för i folkmun och är tydligen en av Bästkustens största stränder. Knasbollen hoppade från hopptornet och Mr P gick runt och fotade klippor och vatten. En härlig liten stund i solen. Sen köpte vi glass och åkte hem till övriga familjen. 
 
 
Lite svalkande dryck i skuggan behöver man ofta. Och korsord. Något av det skönaste jag vet. Som Knasbollen sa på onsdagen "Snart sitter du i solen och dricker vin och löser korsord, mamma. Precis det du längtat efter."
 
 
I går var det mors dag och då fick minsann min fina papps också vara med på bild. För visst är mamma viktig att firas men för mej är min pappa också viktig. De var ett jäkligt bra team, de två. 
 
 
 
 
 
 

Veckans Insta igen

0 Läs mer >>
Min mamma var en tuff kvinna. Så tuff att min pappa en gång sa "Stackars den fan som blir gift med dej!". Det var innan de blev tillsammans. Som många andra träffades de på jobbet och det är tack vare jobbet de förlovade sig. För på den tiden och på en specifik fest, var man tvungen att förlova sig för att få komma. Så det gjorde mina föräldrar. Nu hade de förlovat sig ändå, förr eller senare, men det är en rolig historia. 
 
Hon hade filosofin att man är aldrig för gammal för att lära sig nya saker. Hon började läsa vidare när jag var liten, hon läste in högskolekompetens på folkhögskola. Och när jag började i tredje klass flyttade hon för att plugga på universitetet. Det var inte lätt att flytta till Göteborg och bo borta på veckorna när hon hade barn och man hemma. Men hon fixade det. Och hon hade inte fixat det utan min fantastiska pappas stöd. På veckorna var det han, jag och brorsan. Mamma kom hem en natt mitt i veckan, om hon kunde, och på helgerna. Pappa roddade allt hemma förutom att han också var tränare i ortens simklubb, med fem pass i veckan. Tillsammans var de ett superteam, som har gjort mej till den jag är idag. Mamma slutade aldrig plugga. Hon läste på masternivå när hon var 60 och hoppade på många andra kurser även utanför jobbet. Det är kul att lära sig nytt, har jag lärt mej av henne. 
 
Från mamma har jag med mej att min familj och släkt är det viktigaste man har. Mamma var den som höll samman familj och släkt i mångt och mycket och det har jag lärt mig sen barnsben. Jag har hängt med på gamla mostrar och fastrars firande eller bara för att säga hej. Mamma och jag åkte hem till min moster och hennes sambo i stort sett varje vecka och åt middag. För min moster och hennes sambo var lite annorlunda och ensamna. Därför tvingar jag med mina barn för att träffa släktingar, när andras barn får stanna hemma. Släkten är grunden till varför vi är här och för mig är det viktigt att barnen känner att de är en del av något större än bara vår lilla familj. Och att alla är lika mycket värda, oavsett hur man är och om man råkar vara lite annorlunda. I en familj tar man hand om varandra och stöttar varandra, så enkelt är det tycker jag. 
 
Mamma var också väldigt omhändertagande och omtänksam. Under några år arbetade hon som socialsekreterare. Otaliga var morgnarna när jag vaknade och det låg någon tonåring på soffan och sov. Någon som behövde hjälp och stöd. Mamma var väldigt bra på att ge stöd. Hon var också övervakare åt killar som hamnat lite snett och fallit in i kriminalitet. Snälla killar som också behövde stöttning i livet. Det fick de av mamma. Och tack vare mamma har jag varit på olika fängelser och hälsat på killarna.
 
Mamma var också väldigt social och tyckte om att ha roligt. Tillsammans med pappa var det mycket fester och tillställningar. Och på det glada sjuttiotalet fick även barnen hänga med. Så jag har varit på vädigt många fester och jag har minnesbilder av många män med skägg och kvinnor i fina långklänningar. Jag sa ju att det var sjuttiotalet.
 
Från mamma har jag lärt mej att laga mat från grunden. Mamma hade en dröm, att om hon fick börja om skulle hon bli bambakock. Mormor jobbade i köket på Östra sjukhuset, så det kanske kommer därifrån. Hon lagade gärna mat, testade nytt och lagade mycket mat åt gången. Det var ju bra när hon pluggade borta, så pappa kunde bara ta fram mat ur frysen som redan var klar. Både jag och min bror har fått med oss matglädjen från mamma. 
 
Min mamma var också min bästa vän och vi hittade på en massa saker. Hon och pappa hade filosofin att de som föräldrar bestämde vad som var bäst för mej och min bror, så hon tog med oss på filmer som inte var barntillåtna (lugn alla moralpoliser där ute, det var James Bond och Superman, inga hemska skräckfilmer). Och mamma kunde ibland begära ledigt för mig i skolan och så åkte vi på Nossebro marknad eller något annat äventyr. När jag sen började plugga i Göteborg började hon och jag åka till Danmark. En dagstur då och då, bara mamma och jag. Och vi shoppade lite på förmiddagen och vid lunch var det dags för mat och vin. Sen tog vi det lugnt tills det var dags att åka hem. Och ofta stod pappa där och väntade på oss, när vi kom fullastade med dryck och annat vi shoppat. Jag pratade med min mamma minst varje dag och det kan jag sakna enormt mycket. Så mycket att jag ibland ringer min pappa och pratar med honom två gånger per dag. Som kompensation liksom. 
 
Vi firade aldrig Mors dag speciellt mycket, när min mamma levde. Hon tyckte det var ett komersiellt hittepå och ville hellre ha uppskattning när som helst. Lite sån är jag också, det räcker om jag får en extra kram, behöver inte få presenter. Så här blir min uppskattning till min mamma. Hoppas du har en fin dag, mamma. Älskar dej och saknar dej nu och för alltid. 
 
 
 
 

Om min mamma

0 Läs mer >>

När vi var små lekte vi popband på bergen här ute på ön. Vi hette Hemlisarna och nästan alla ungar i området var med. Jag var yngst och var doa.


Det är nåt konstigt med de där bergen, för våra kids står nu och underhåller omgivningarna på berget. Tyvärr finns det nästan inga andra barn i området, men våra låter som ett helt kompani. Hoppas att alla grannar uppskattar underhållningen. 

Precis som förr

0 Läs mer >>
För några veckor sen köpte jag en pelargon till min pappas kusin, som fyllde år. Pappa ville ha en likadan till sin samling, nu när han fyllde år. Så jag köpte en. 
 
 
 
Och när jag köpte den, var det varmt ute.
 
Sen kom frosten och jag glömde ta in den stackars blomman. 
 
 
Nu är den inte vacker längre. Tur då att pappa är pelargonkungen. Han kan fixa alla pelargoner. Så grattis på födelsedagen, då pappa.... Hoppas blomman överlever tills vi ses. 
 
 

Pelargonkungen

0 Läs mer >>
Varför inte dra igång den gamla godingen: Veckans Insta igen. Det var ett tag sen. Så tänkte jag glatt, tills jag såg förra veckans insta-inlägg. Ynka tre stycken! Men ni får hålla tillgodo med dem ändå. 
 
Jag åt jordgubbar, svenska växthusodlade (som inte smakade ett skit). Tröståt är väl mer rätt, om jag skall vara ärlig. Hade varit hos optikern och fått åldersbeskedet att det är dags för läsglasögon. Inte så jobbigt, kanske ni tycker, men jag som inte alls gillar glasögon är det jobbigt. Men eftersom jag inte ser när jag scrappar, har jag inte så mycket val längre. 
 
 
Jag åt en smarrig kycklingssallad till fredagsmys. Så där nyttigt och irriterande för andra, att slänga upp det på Instagram en fredagskväll. Vad inte bilden visar är ostbågeskålen som väntade i köket. 
 
 
Och vi har varit på fest. 50-årsfest minsann. Japp, nu börjar vännerna komma upp i åldrarna. Vi firande mannen till vänster, som så lämpligt tar sig en liten skål till sig själv. En trevlig och rolig fest, även om bilden inte visar det. Men här är det allvarliga instruktioner till tävlingen och då kan man inte tramsa. Fast vårt lag var helt överlägsna vann vi inte. Det viskades om att vi fuskade och det kan jag verkligen inte hålla med om. Men det var roligt att gå på fest. Det är sannerligen inte ofta det händer mej och Mr P. Undrar om det är något med våra personligheter (hahaha). Första festen på många år, där vi inte behövde köra, åka tåg eller taxi för att komma hem. Vi vandrade långsamt den dryga kilometern hem. Med en paus för att lätta på trycket efter några hundra meter. Ett högt vattenintag var orsaken till det, inget annat. För "det är ju en dag i morgon också" - jäklar vad torrt det lät, men så tänkte jag. 
 
 
Japp, det var min insta-vecka det. Slänger in några bilder från mitt andra insta-konto också, när jag ändå håller på. Där heter jag Fruhallonapelsin (och om ni vill veta varför jag heter så, kan läsa om det här). På det kontot hittar ni alla mina scrapuppslag som jag gör. Där kan ni följa min kamp för att nå årets utmaning: att klara av 100 uppslag (alltså två sidor som hänger ihop, som i en bok) i storleken 12"x12" och 100 i storleken 8"x8". Kan nämna att på våra scrapmaror är det normala snittet 4-5 kanske, så jag har att göra. 
 
Börjar med ett 12"x12", från i somras när vi var i London. En stekhet dag och kidsen hittade en fontän de lekte i rätt länge, medan jag och Mr P vilade i skuggan. Detta är uppslag 16 av 100. Vill ni se fler, får ni gå in på Instagram och kolla. 
 
Nu kommer två uppslag i storlek 8"x8". Jag går igenom alla foton från när jag och brorsan var små. Papps hade ordning med alla foton, ordentligt insatta i album. Men så skulle han ändra lite och genast låg alla foton i en låda (men i rätt kronologisk ordning i alla falll). Så nu har jag tagit tag i att scrappa alla foton från förr. Fotona nedan är från sommaren 1971 på Landet (som vi kallar det), Hjortås heter det och ligger utanför Sollebrunn. Huset ni ser på bild har min mammas morfar byggt och alla minnen jag har härifrån är bara ljusa och somriga. Precis som bilderna ser ut. Uppslag 6/100. 
 
 
Även dessa är från sommaren 1971. Brorsan står och leker affär eller något liknande på trappan till mormors hus (som hennes pappa byggde alltså). Och till höger ser ni min morbror Bo (eller Boan eller Bosse, beroende på vem av oss i släkten ni frågar). Stapla ved gjorde vi ofta hos mormor på Landet. Uppslag 7/100. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Veckans Insta

0 Läs mer >>
Denna veckan är det mina gamla idoler Bon Jovi som spelas i lurarna. Och jag kan konstatera att det är de äldre låtarna som är bäst. De senare låtarna är så jäkla trista. Typ gubbpop, vill inte ens kalla det för gubbrock, för inte är det nån rock inte. Och jag saknar Richie Samboras gitarr och stämsång. Men de gamla låtarna är lika bra som förr. 
 
Vi skall på 50-årsfest på lördag, och alla skall önska en favoritlåt innan. Det är svårt, kunde jag konstatera i går. Det finns så många bra låtar att välja mellan. Skall jag ta en Bon Jovi, kanske? Fast Queen är ju bra. Och Aerosmith.... Jag kan i alla fall lova att jag inte kommer välja "I'm so excited" med Pointer Sisters, även om den är bra. Vill hitta något bra och som inte är så vanligt, en gammal One hit wonder. Jag får dammsuga Spotify efter något kul. Svåra saker att fundera på en torsdag.
 
 

I lurarna idag

0 Läs mer >>
Långt uppehåll från bloggen. Egentligen vill jag skriva varje dag men just nu har jag drabbats av en kris. Skall bloggen leva kvar? Vad skall jag skriva om? Måste man inrikta sin blogg mot något speciellt område? Vem bryr sig egentligen? 
 
Ja, såna saker funderar jag på rätt mycket nu. 
 
Mendan jag funderar vidare slänger jag in bilder från lördagens kosläpp (lite suddiga dock, de togs med mobilen och solen gassade så att jag inte såg skärpan när jag tryckte av). Vi bor så jädra bra att vi bara har 1 km till närmsta bondgård, trots att vi bor ett stenkast från centrum, station och skolor. Rätt bra läge, faktiskt. Så vi tog en promenad i det underbara vädret. Och tur var ju det, det var kaos med alla bilar och parkeringar. Då hade man ändå gjort en stor åker till p-plats men det räckte inte. Runt hagen stod det människor i 5 rader, eller så. Vi kom rätt tidigt så vi fick en toppenbra plats, alldeles intill staketet. 
 
Jag gillar kosläpp. Så glada och ystra kossor. Fast när man stod där och väntade undrade jag lite om det inte är vi föräldrar som gillar det mer än barnen. 
 
 
 
 
 
 
 




 
 
 

 
     




 
 
 
 

En liten kris... och ...