0 Läs mer >>

Jag älskar sommaren och allt självplock som finns. Även plock som är gratis, typ svamp och björnbär. Aldrig känner jag mej så rik och nöjd som när jag stoppar frysen full med bär och annat gott. Det har jag efter min mamma, som också älskade självplock. Jag minns en gång vi plockade majskolvar och inte riktigt kunde sluta. Vi kom hem med 180 kolvar! Frysen blev full.


I år plockade vi 32 liter jordgubbar som vi stoppade i vår frysbox (japp vi har en stor box. När vi köpte den och fick den hemlevererad undrade de om vi var jägare. Tydligen är det bara såna som har så stora boxar. Och självplocks-hamstrare som jag).

Och idag var jag hos några vänner som har mängder av fina vildhallon på sin tomt. Drygt 2 liter fick vi ihop och det syntes inte på buskarna. In i frysen med det. 

Nu väntar jag bara på björnbären, äpplena och svampen kommer, så jag kan fylla frysen. Blåbär och lingon orkar jag inte plocka, det köper jag från Bärbilen (så lyxigt att en bil med bär kommer och säljer bär på pendelparkeringen varje vecka). 


Tyvärr blev skörden av röda vinbär förstörd i år, en jäkla råbock åt upp den. 

Vän av ordning undrar säkert om vi gör av med allt som åker in i frysen. Och visst gör vi det! Jordgubbarna blir sylt och kräm under hela året. Även björnbär, blåbär och lingon blir sylt och en och annan paj under vintern. Vinbär blir saft och kanske gelé. Och äpplemoset jag gjorde av äpplena jag fått från kollegor räckte precis fram till förra månaden

Jag gillar att göra saker från grunden, att veta vad jag lägger i maten och själv kan styra hur mycket socker som finns i det vi äter. Ibland tänker jag att det vore härligt att vara självförsörjande med det mesta, om det inte vore för att det är så förbaskat tråkigt att rensa ogräs. 

En självplockares bek...

0 Läs mer >>
På 5.57-tåget från Kungsbacka i morse, satt det en liten tant. En liten grå tant med grå kjol och svart jacka. Ingen noterade att hon satt där, inte ens tågpersonalen som skulle kolla biljetterna, han gick rakt förbi henne. Hon såg så trött och sliten ut där hon satt och tittade ut genom fönstret. Det enda som livade upp hennes yttre var hörlurarna i guld. 
 
När jag såg tanten tänkte jag för mej själv: "Ryck upp dej, lilla tant! Det är sommar och sol, ingen värme men ändå sol. Köp lite nya färgglada kläder och känn att livet är bra skönt ändå, trots att du sitter på pendeln okristligt tidigt". 
 
Tanten tänkte: "Fan, vilka trista kläder jag har. Den här sommaren har jag för fasen bara haft grått, vitt och svart. Och en gång hade jag en rosa tröja! Fast jag har ju guldiga hörlurar i alla fall. Men jag måste verkligen ha nya kläder. Och åka till Aruba, där finns det massor av härliga färger. Fast något Aruba blir det inte i år, men Tjörn och det är inte illa det. Och kanske blir det Lysekil, Hunnebo, Hamburgsund, Fjällbacka eller Tanum. Kanske, Tjörn blir det i alla fall. Jäklar vad sugen jag blev på bullar, nybakade bullar. Det måste jag baka på semestern. Semester, ja, det behöver jag verkligen. Jag behöver också en ny väska. Hmmm, kanske man skall åka till Ullared snart, där har de ju bra väskor. Kanske köper jag mej en rosa väska. Eller en gul. Nej, inte en gul, jag hatar ju gult förutom på blommor. Blommorna hemma behöver jag verkligen vattna. Och rensa rabatten, den ser ju för jävlig ut. H-e, jag skall ju av här!"
 
Tanten på tåget är jag och jag behöver verkligen semester. Bara en dag kvar nu.... 
 
 
 
 

Tanten på tåget

0 Läs mer >>
Jag har de senaste dagarna haft en hemskt tung huvudvärk. När jag är hemma. Och hade jag inte vetat orsaken hade hypokondrikern i mej trott det värsta, att jag är döende. Minst. 
 
Sanningen är betydligt mindre hemsk, även om huvudvärken består. I förrgår när jag skulle gå och lägga mej, öppnade jag badrumsskåpet och ut föll en flaska parfym. Japp. en hel, men liten, flaska parfym föll ner på handfatet och mellanlandade på mitt ben innan den föll i golvet. Inte vilken parfym som helst, utan en fin sort från Lancôme (det är bra med kontakter i parfymbranschen ibland). Och inte en lätt doft utan en riktigt tung sak. 
 
Tur i oturen gick inte flaskan sönder, men oturligt nog var det inte en sån där flaska med spraykork utan en med lös kork, som i bara farten lossnade typ när den ramlade ut från skåpet. Handfatet och bänken bredvid, mina ben och fötter samt golvet blev mer eller mindre dränkta i parfym. Kidsens stackars tandborstar låg framme och fick sig en härlig ny smak (och doft). Allt lluktar. 
 
När man kommer hem till oss luktar (läs stinker) det parfym. När man går ner för trappan blir doften starkare och starkare för att, när man kommer in på badrummet, bli näst intill kväljande. Det hjälper inte att skura golv eller ben, lukten sitter kvar. Vi har vädrat tvärdrag i alla öppningsbara dörrar och ändå luktar det. Och när jag sitter i bilen, på bussen eller på jobbet känner jag doften anfalla mej. 
 
Så nu sitter jag här och laddar för att åka hem. Jag andas luktfri luft så mycket jag kan och gör mej redo att gå in i parfymdimman hemma. Kombinerat med lite vin kan det här bli en riktigt rolig kväll. 
 
 

Huvudvärk och dyra dr...

0 Läs mer >>
- den där IT-attacken för någon månad sen, den som var så farlig att en hel kommuns datorer slogs ut? Den har man inte hört något mer om.....
 
- min första pojkvän, skolans snygging, nyinflyttad och lite spännande? Och jag som var totalt ointresserad men när han frågade: "Är vi bara kompisar eller ihop?", tänkte jag kalkylerande "Om jag säger att jag är kompis med honom blir jag aldrig av med honom, är vi ihop kan jag göra slut". Undrar vad som hände med honom. Jag raderade ut honom från min hjärna, tror jag.
 
- juni? Månaden som bara försvann. Alla jag pratar med undrar: Vart tog juni vägen??? Någon som har sett en bortkommen sommarmånad? Jag behöver juni för att hinna med allt som jag tänkt göra i sommar. 
 
- sommarvärmen? Den här veckan blev vi lovade medelhavsvärme. Och det kanske vi fick, medelhavsvärme som den är där på vintern. För någon sommarhetta är det ju inte.
 
- mitt shoppingsug? Jag längtar efter att gå bort till butiken där hemma och shoppa, men jag kommer på ursäkter hela tiden. Idag är min ursäkt att jag skall träna! Vad hände där, kan man undra?
 
- långledigheten? Den där som man har haft sen kidsen föddes, på den gamla goda tiden när det fanns föräldradagar att ta ut på sommaren. Nu blir det bara några få veckor, hur skall jag hinna med allt. Speciellt nu som juni försvunnit. 
 
- alla 80-talsfavoriterna som Limahl,  ödlorna i V och systrarna i Trance Dance? Jo, jag vet att man kan Googla fram dem, men ibland vill man bara undra lite allmänt. 
 
- alla foton från jag var liten. Jag kollade på dem i höstas och sen har min briljanta pappa lagt dem på ett superbra ställe. Så superbra att vi inte hittar dem längre. Sommarens aktivitet får blir att leta vidare. 
 
När man sitter och gör riskanalyser tar hjärnan många olika vändor... Snart får jag ta lite bubbel och fundera vidare. 
 

Vad hände med....

0 Läs mer >>

Det här är min farmor och jag, taget runt 1972-73 på Aröd på Västkusten. 


Idag skulle hon fyllt 109 år. Det hade varit coolt om hon hade fått uppleva det. 

När jag ser fotot inser jag att min farmor såg likadan ut 1972 som 1990. 

Jag har ju en tendens att bli lite nostalgisk, så jag tror att jag i ett annat inlägg skall berätta lite mer om min fina farmor, som hette så vackert som Sonja Aurora. Bara en sån sak!

Hurra för farmor!

0 Läs mer >>
Jag älskar Hemnet, som så många andra. Klicka runt på olika områden och drömma sig bort. Kanske få lite inspriation ibland. Det är så skönt och avkopplande. 
 
Som idag, har olika Excel-listor som skall jämföras och prioriteras och jag vet inte ens vart jag skall börja. Och när det är dags för att vila hjärnan, kollar jag lite på Hemnet. 
 
Under ganska lång tid har jag haft ett drömhus på Klädesholmen på Tjörn, som jag har drömt om. Karga klippor och milsvidd utsikt, ända bort till Marstrand. Så jäkla underbart. Jag har inrett och tänkt, men inte kommit på något bra scrapställe. Men ändå. Så jäkla vackert det är med hav och klippor. 
 
Jag älskar de vita husen och den klassiska skärgårdsmiljön. Kanske lite nära grannarna men ändå. Så vackert. 
 
 
Alltså kolla in utsikten. Jag kan känna vindarna på vintrarna slå mot rutorna. Som jag älskar vindarna från havet. Året om. 
 
 
Tänk att äta frukost här, eller middag, eller fika. Eller bara sitta här och njuta. 
 
 
Som sagt, detta hus har varit mitt drömhus i månader. Tills idag, när jag såg HUSET. Det ligger i Skåpesund, ett stenkast från pappas ö. Otaliga gånger har jag åkt genom Skåpesund, på väg ut med båten till någon av våra badöar i Stigfjorden. Och varje gång man åker till pappa, passerar man sundet och varje gång kastar jag längtande blickar åt husen som ligger där. Så området är inte något okänt för mej, tvärt om. 
 
Fatta att bo så här!
 
 
Utsikten, sundet, havet där borta, bron och båtarna. Strax bortanför bron är målgången för Tjörn runt, bara en sån sak.  
 
 
Åt andra hållet ser man Askeröfjorden och där har jag seglat runt i vår lilla örnjolle. Och åkt med våra båtar till småöar som ligger närmare hem. Och om man fortsätter en bit bort åt detta håll, kommer man till Tjörnbron. Och där har vi fiskat vitling mängder av gånger. 
 
 
Kolla in huset från vattnet. Utsikt men ändå insynsskyddat. Så perfekt att jag nästan mår illa. Och ser ni den lilla fina röda sjöboden, den hör till huset! En sjöbod! Det har jag aldrig i min vildaste fantasi drömt om, men en sjöbod och egen badbrygga. Jag smäller av, så fantastiskt. 
 
 
Ser ni övervåningen på sjöboden, ett rum! Genast började min skadade scraphjärna fundera på om det kunde vara något rum för scrap. Tänk att sitta där och skapa och höra vågorna skvalpa nedanför. Hur underbart är inte det!
 
 
Men sen såg jag detta rum. Det ultimata scraprummet i det ultimata drömhuset. Ever! Här vill jag sitta och scrappa. Och kanske skriva den där boken, som jag vill skriva. Eller bara sitta här och njuta och sippa på lite bubbel. 
 
 
Förstår ni hur gärna jag vill bo här! Inte permanent, men som fritidshus. Ett ställe att åka till på somrar, lov och helger. När man behöver åka bort. Och det ligger ju så nära pappa, så då har jag ju någon som kan se till det när vi inte är där, någon som vattnar blommor och skottar när det är vinter och tänder i kaminen (jag såg i och för sig ingen kamin på bilderna, men det kan man ju lätt sätta in) tills vi kommer. Här vill jag fira jul och nyår. Här vill jag vara all min lediga tid. Jag bortser till och med från att det ligger på Orust och då är det verkligen ett drömhus (en Tjörnbo kan ju inte tänka sig att bo på Orust, det är ju sen gammalt ;-)). 
 
Så nu kvarstår bara ett problem, pengarna. Hur vi än sparar och snålar kommer vi ju aldrig att få ihop 9,5 miljoner till nästa vecka. Inte ens till semestern, hur gärna vi än vill. Om jag inte vinner på Lotto, förstås. Jackpotten kanske räcker till det. Och annars kanske jag kan vinna på Eurojackpot. Bäst att börja spela, för jag vill så hemskt gärna ha detta hus. 
 
 

Ultimata drömhuset

0 Läs mer >>
Jag tänker alltid att jag är ny på jobbet, det är ju smidigt att ha en ursäkt. Tänker ibland, när folk inte riktigt vet vem jag är och vad jag gör, att jag har ju inte jobbat så länge här. Insåg att jag, i augusti, jobbat på avdelningen i 6 år... Inte så nyanställd längre. Och om inte folk vet vem jag är, beror det nog på något annat. 
 
Säger ju också ofta att jag är småbarnsförälder. Insåg att inte heller det är sant. Med en 8-åring och en snart 11-åring har jag ju lämnat småbarnsstadiet för rätt länge sen. Identitetskris nästa. 
 
Och vi tänker ofta att vi är närapå nyinflyttade i radhuset i förorten. Fast även här är det 6 år nu. Hur kunde det gå så fort? Vi har fortfarande ouppackade flyttlådor på vinden! 
 
När jag tänker efter har jag och Mr P varit tillsammans sedan 1999. Det är ju för fasen sedan förra seklet! Så länge känns det ju inte. 
 
Det finns risk för att jag är en sån som, när jag är 65 kommer säga att jag är 40. 
 
Till råga på allt har jag hela dagen trott att det är fredag. Det blir en lång vecka.
 
 
 
 

Tidsförvirrad

0 Läs mer >>
Jag har via Smartson fått möjlighet att testa SF Kids Play i sommar. Gratis! Och det kan du också få göra. I två månader kan du få använda tjänsten gratis. Smart, eller hur! Vill du inte fortsätta efter dessa två månader, går du bara in på ditt konto den sista gratismånaden och avslutar ditt konto. 
 
  • Gå till: https://sfkids.com/sv/Registration
  • Skriv in namn, e-mail och välj ett lösenord. Tryck på "Skapa konto"
  • På nästa sida anger du dina kortuppgifter samt fyller i din unika kod: SMARTSON2017 i fältet "Ange rabattkod" och tryck validera kod 
  • Tryck på "Beställ SF Kids Play"
  • Gå sen till App Store (iOS) eller Google Play (Android) och ladda ner appen
 
Om du vill kan du dela dina upplevelser på sociala medier och använda taggarna #smartson #sfkidsplay.
 
 
 
 

Gratis barnfilm i som...

0 Läs mer >>
I förrgår blev himlen en ängel rikare. Mr P:s mormor somnade in efter att ha funnits bland oss i snart 95 år. Det känns lite konstigt, hon var liksom odödlig. Hon var en krutgumma, som fram till för några månader sedan bodde ensam i huset där uppe i norr. 
 
Långt uppe i norr levde hon sitt liv, närmare bestämt i Vettasjärvi som ligger ca 6 mil norr om Gällivare. Så vi pratar om väldigt, väldigt långt norröver. En dotter och tre söner fick hon. Och det är från henne som mina barns sameblod kommer. 
 
Hemma har vi alltid kallat henne för mormor eller gammelmormor, för vi har aldrig liksom kommit på vad man kallar farmors mamma. Gammelfarmor kändes ju fel, eftersom det är Mr P:s mormor. Så det fick bli mormor, rätt och slätt. Mormor i Norrland. 
 
Första gången jag träffade mormor kan jag erkänna att jag var lite nervös, jag hade hört många historier från mr P om hans mormor. För mormor var inte som andras mormödrar (egentligen vet jag inte riktigt hur en mormor skall vara, om jag tänker efter. Min gick bort när jag var 6 år, så jag har inga tydliga referenser). Den här mormodern svor som en borstbindare och rökte som en skorsten. Och jag kan säga att jag faktiskt var lite rädd för henne efter första mötet där i svärmors kök, nångång i början av 2000-talet. 
 
En påsk åkte vi upp till Norrland med tåg, hela klanen med svärföräldrar, svägerskor, svåger och barn. Och Mr P och jag. 18 timmar med tåg tar det till Gällivare om någon undrar. En härlig liten tripp och där fick jag uppleva mormor på hemmaplan och det var inte alls något att vara nervös för. Hon svor och rökade lika mycket och struttande omkring i långkalsonger.    
 
Eftersom det är så långa avstånd, och att mormor faktiskt började bli till åren, träffades vi bara några få gånger till här nere. Kidsen och Mr P flög upp med svärföräldrarna när mormor fyllde 90, så de fick träffa henne för första gången då. Och de tyckte inte alls att hon var skrämmande, bara snäll och lite spännande.
 
Sommaren 2015, då vi åkte upp till Norrland på semester. Då bodde vi hos mormor, till och från i 10 dagar (Läs om den resan med början här eller sök upp inläggen från juli 2015). Jag är så glad att vi gjorde en resan och spenderade så mycket tid med mormor och även morbror Tommy, som sorgligt nog gick bort förra året. Det känns gott i själen att ha umgåtts med dem såpass mycket som vi gjorde. 
 
 
 
Så tack fina Edit, för att vi fick lära känna dej. Strutta omkring i Nangiljala med långkalsonger och svär lite, så ses vi nångång i framtiden. 
 

Vi ses i Nangijala

0 Läs mer >>

När jag satte igång Spotify i morse på väg till tåget kom detta upp.



Här förstår jag inget. Hur kan Spotify föreslå dansband baserat på mina lyssningar? 


Det närmaste jag har lyssnat på dansband är väl Gyllene Tider. Inte vidare dansbandigt, tycker i alla fall jag.

Annars har jag mest lyssnat på Beth Ditto och Gossip. Inte vidare dansbandigt där heller.

Och om man kollar på mina spellistor, ser de ut så här. Inte ett dansband så långt ögat kan se.

Så hur tänkte Spotify här, undrar jag?

Allvarligt Spotify!??...

0 Läs mer >>
Nej, vi börjar väl måndagen med lite Insta-bilder. Det har varit rätt mycket på Insta denna vecka, som alltid när jag är ledig och hittar på saker. På vardagarna händer det inte så mycket som är värt att föreviga. 
 
Förutom i onsdags. Möte på stan och min planerade lunchdate fick akut åka hem (vattenläcka och skolan fick stänga så hon fick åka hem). Så jag hängde med mina kollegor på lunch och vi hamnade på Gustav Adolfs torg och köpte mat från foodtrucks. Jag köpte från en vagn som sålde jamaicansk mat. Jäklar vad gott! Jerk Chicken Wrap i solen med skön musik i bakgrunden. Vad mer kan begära en onsdagslunch. 
 
 
Sen åkte vi ut till ön och papps, för en lång skön helg. Och hade en sån jäkla tur med vädret! 
 
Himlen var otroligt blå och den gamla eken på tomten hade skira gröna blad. Så vackert och intensivt att man nästan blev yr. 
 
 
Värmen var ju tryckande och underbar och då måste man ju bada. Att gå ner till havet var lite jobbigt så vi tog fram vår gamla plaskpool. Och då insåg vi att den var lite väl liten, kanske läge att skaffa en större. Men båda kidsen badade friskt i dagarna tre, i den minimala lilla poolen. Man behöver inte bada hela kroppen utan det viktigaste är ju att man håller huvudet kallt. Så de hade "doppa huvud-tävling" hela tiden. Och var glada och det är ju det viktigaste.
 
 
Lite svalkande dryck måste man ju ha när det är så varmt. Och speciellt när man sliter hårt med att gräva buskar i värmen. 
 
 
Utanför Stenungssund ligger en stor och härlig strand, med hopptorn och bryggor. Hawaii kallas den för i folkmun och är tydligen en av Bästkustens största stränder. Knasbollen hoppade från hopptornet och Mr P gick runt och fotade klippor och vatten. En härlig liten stund i solen. Sen köpte vi glass och åkte hem till övriga familjen. 
 
 
Lite svalkande dryck i skuggan behöver man ofta. Och korsord. Något av det skönaste jag vet. Som Knasbollen sa på onsdagen "Snart sitter du i solen och dricker vin och löser korsord, mamma. Precis det du längtat efter."
 
 
I går var det mors dag och då fick minsann min fina papps också vara med på bild. För visst är mamma viktig att firas men för mej är min pappa också viktig. De var ett jäkligt bra team, de två. 
 
 
 
 
 
 

Veckans Insta igen

0 Läs mer >>
Min mamma var en tuff kvinna. Så tuff att min pappa en gång sa "Stackars den fan som blir gift med dej!". Det var innan de blev tillsammans. Som många andra träffades de på jobbet och det är tack vare jobbet de förlovade sig. För på den tiden och på en specifik fest, var man tvungen att förlova sig för att få komma. Så det gjorde mina föräldrar. Nu hade de förlovat sig ändå, förr eller senare, men det är en rolig historia. 
 
Hon hade filosofin att man är aldrig för gammal för att lära sig nya saker. Hon började läsa vidare när jag var liten, hon läste in högskolekompetens på folkhögskola. Och när jag började i tredje klass flyttade hon för att plugga på universitetet. Det var inte lätt att flytta till Göteborg och bo borta på veckorna när hon hade barn och man hemma. Men hon fixade det. Och hon hade inte fixat det utan min fantastiska pappas stöd. På veckorna var det han, jag och brorsan. Mamma kom hem en natt mitt i veckan, om hon kunde, och på helgerna. Pappa roddade allt hemma förutom att han också var tränare i ortens simklubb, med fem pass i veckan. Tillsammans var de ett superteam, som har gjort mej till den jag är idag. Mamma slutade aldrig plugga. Hon läste på masternivå när hon var 60 och hoppade på många andra kurser även utanför jobbet. Det är kul att lära sig nytt, har jag lärt mej av henne. 
 
Från mamma har jag med mej att min familj och släkt är det viktigaste man har. Mamma var den som höll samman familj och släkt i mångt och mycket och det har jag lärt mig sen barnsben. Jag har hängt med på gamla mostrar och fastrars firande eller bara för att säga hej. Mamma och jag åkte hem till min moster och hennes sambo i stort sett varje vecka och åt middag. För min moster och hennes sambo var lite annorlunda och ensamna. Därför tvingar jag med mina barn för att träffa släktingar, när andras barn får stanna hemma. Släkten är grunden till varför vi är här och för mig är det viktigt att barnen känner att de är en del av något större än bara vår lilla familj. Och att alla är lika mycket värda, oavsett hur man är och om man råkar vara lite annorlunda. I en familj tar man hand om varandra och stöttar varandra, så enkelt är det tycker jag. 
 
Mamma var också väldigt omhändertagande och omtänksam. Under några år arbetade hon som socialsekreterare. Otaliga var morgnarna när jag vaknade och det låg någon tonåring på soffan och sov. Någon som behövde hjälp och stöd. Mamma var väldigt bra på att ge stöd. Hon var också övervakare åt killar som hamnat lite snett och fallit in i kriminalitet. Snälla killar som också behövde stöttning i livet. Det fick de av mamma. Och tack vare mamma har jag varit på olika fängelser och hälsat på killarna.
 
Mamma var också väldigt social och tyckte om att ha roligt. Tillsammans med pappa var det mycket fester och tillställningar. Och på det glada sjuttiotalet fick även barnen hänga med. Så jag har varit på vädigt många fester och jag har minnesbilder av många män med skägg och kvinnor i fina långklänningar. Jag sa ju att det var sjuttiotalet.
 
Från mamma har jag lärt mej att laga mat från grunden. Mamma hade en dröm, att om hon fick börja om skulle hon bli bambakock. Mormor jobbade i köket på Östra sjukhuset, så det kanske kommer därifrån. Hon lagade gärna mat, testade nytt och lagade mycket mat åt gången. Det var ju bra när hon pluggade borta, så pappa kunde bara ta fram mat ur frysen som redan var klar. Både jag och min bror har fått med oss matglädjen från mamma. 
 
Min mamma var också min bästa vän och vi hittade på en massa saker. Hon och pappa hade filosofin att de som föräldrar bestämde vad som var bäst för mej och min bror, så hon tog med oss på filmer som inte var barntillåtna (lugn alla moralpoliser där ute, det var James Bond och Superman, inga hemska skräckfilmer). Och mamma kunde ibland begära ledigt för mig i skolan och så åkte vi på Nossebro marknad eller något annat äventyr. När jag sen började plugga i Göteborg började hon och jag åka till Danmark. En dagstur då och då, bara mamma och jag. Och vi shoppade lite på förmiddagen och vid lunch var det dags för mat och vin. Sen tog vi det lugnt tills det var dags att åka hem. Och ofta stod pappa där och väntade på oss, när vi kom fullastade med dryck och annat vi shoppat. Jag pratade med min mamma minst varje dag och det kan jag sakna enormt mycket. Så mycket att jag ibland ringer min pappa och pratar med honom två gånger per dag. Som kompensation liksom. 
 
Vi firade aldrig Mors dag speciellt mycket, när min mamma levde. Hon tyckte det var ett komersiellt hittepå och ville hellre ha uppskattning när som helst. Lite sån är jag också, det räcker om jag får en extra kram, behöver inte få presenter. Så här blir min uppskattning till min mamma. Hoppas du har en fin dag, mamma. Älskar dej och saknar dej nu och för alltid. 
 
 
 
 

Om min mamma