0 Läs mer >>
När jag skapade denna blogg bestämde jag mej för att det minsann inte skall vara någon depp-blogg, som den förra tenderade att bli. Och det tänker jag hålla, för hur sorgligt och förskräckligt livet är just nu, blir det ju inte bättre av att jag och alla andra bryter ihop.  
 
Min bror hade gått ut i verkstaden och pillat med något, lagat någon pryl eller fixat i växthuset. Eller så hade han lagat något gott att äta. Och lyssnat på musik. Men han hade inte brutit ihop, det var inte sån han var. Och han hade inte heller velat att släkt och vänner skulle göra det heller. När jag gick igenom gamla chatt mellan oss hittade jag några tröstande ord, som han skrev till mej när vår morbror gick bort för några år sen.
 
 
Så ikväll tänker jag laga en fantastiskt god middag till familjen och minnas min bror som älskade god mat. Och jag vet att brorsan är med mej varje gång jag lagar mat (problemet är bara vem jag skall ringa nu när jag kör fast, när jag inte längre minns vad farmor hade i saltgurkorna eller hur tant Daisy gjorde sin smarriga fisk, det var han som hade recepten...).
 
Jag tänker lyssna på musik och försöka bli glad. Nu är jag ju inte någon större fan av Ozzy och den musik som brorsan gillade, så jag gör vad varje lillasyster hade gjort, jag sätter på det absolut värsta som han visste, bara för att retas (varje lillasysters skyldighet är att reta sin storebror). Frågan är bara om jag skall välja Christer Sandelin eller Håkan Hellström....
 
Och jag tänker minnas hans rocktid och spandexbrallor. Alla "rockfestivaler" med lokala band från Grästorp eller Skara, som jag fick hänga med på. Att som 14-åring se sin 19-åriga brorsa i tighta byxor springa runt på en scen och tramsa sig, var väldigt pinsamt kan väl vem som helst förstå, men det kunde ju finnas några snygga grabbar där så jag stod ut. Lite kul är att se gamla filmer från tidigt 1990-tal med den bästa av alla grupperna: Mazon. Lille W sitter helt uppslukad och tycker att hans morbror var coolast av alla, där hade nog Mazon haft ett stort fan om de hade återförenats, jag blir alldeles fnissig av tanken på brorsan (årgång 2014) i spandexbrallor... Vill man se gamla klipp från deras storhetstid kan man leta upp en grupp på Facebook "Vi som vill se Mazon återförenade..." och leta fram foton och filmer. Eller spana in detta klipp jag fått från et gammalt Mazonfan, för de hade några fan och spelade runt om i Västsverige minsann. Det finns fler klipp på Youtube för den som vill se. Och, ja, det är min bror i de randiga spandexbrallorna.
 
 
Jag tänker minnas alla galna saker min teaterapa till bror höll på med. Jag har med mej min brors smeknamn på mej, "Nia Pirving - vad var det jag ville", det är nog ingen annan som vet varför han kallade mej så och knappas jag själv heller (det kanske skall bli mitt nya alias på Instagram). Jag kommer att sakna någon som förstår min humor, det är inte många som gör det Men jag får väl kämpa på i motvind med detta och skratta åt mina egna skämt, det har jag ju gjort så ofta ändå. 
 
Och bilden nedan är den bild jag tänker ha med mej som minne av hur han var, en galen och glad skit helt enkelt.
 
 
Så nu är det dags att ta sig ur den här hemska bubblan, att gå tillbaka till verkligheten, som hela tiden pågått därute. Lova mej, alla vänner där ute, att ni tar något gott att äta (varför inte grilla, det gjorde ju brorsan året om), kanske lite vin till och tänk glada tankar om brorsan. När ni hör Ozzy, Huey Lewis and the News, eller hans ultimata favvoband Thin Lizzy, tänk på min bror då. Och om ni ser gamla avsnitt av Galenskaparna, Stefan & Krister eller lyssnar på galna gubbar som Lars Vegas Trio, så skratta lite extra för brorsans skull. Han skulle uppskatta det. För vi skall minnas honom med glädje för den glada kille han var.
 
Jag vill också tacka för alla fina ord jag fått, och all uppskattning som visats brorsan, på Facebook, Instagram, blogg, chatt, SMS och i verkliga livet. Både jag och pappa tackar så väldigt mycket. Det värmer att så många tänker på oss när det är som jobbigast i livet.
 
Ut i verkligheten med er, tänk glada tankar på min bror och ta hand om varandra!
 
 

Livet går vidare

2 Läs mer >>
Himlen har blivit en ängel rikare. I söndags avled min bror, väldigt plötsligt och oväntat. Och han har lämnat ett stort tomrum här på jorden.
 
Min älskade, tokiga och lite galna bror finns inte mer. Min bror som älskade humor som Galenskaparna och som alltid skrattat åt klippet från Kulturtuben och som fullständigt hade förstått min koppling till vad som händer 3.50 in i klippet, (men tyvärr har Nordisk film blockerat klippet på Youtube, men för er som kan er Galenskapar-historia fattar vad jag menar). Det får bli ett annat Galenskapar-klipp istället. För det var sånt min underbara bror gillade. Han som tidigt lekte Kalle Sändare hemma i pojkrummet. Och älskade Galenskaparna och Stefan&Krister. Han som spelade in tramsiga filmer med sina kompisar när han var liten. Och, som tillsammans med sin bästa vän Christer, spelade in galen julmusik i flera år "Julbök". Och en jul utan Lars Vegas Trio var ingen riktig jul.
 
 
Min bror, som var så snäll och godhjärtat, och som därför fick sitt hjärta krossat ibland. Tills han mötte sin stora kärlek Carola, och fick två underbara bonusbarn på kuppen. Då blev han lycklig igen (och lite galen).
 
Min bror som älskade musik och var så musikalisk. Han kunde spela nästan allt och gjorde det emellanåt. Men mest spelade han hårdrock. Det band som vi minns mest var Mazon, från sin Lidköpingstid. Det var coola killar det, med brorsan i silverfärgade spandexbrallor (som han inte riktigt hade kroppen till - men vem har det egentligen...). Han spelade i ett band som anlitades att spela med Tommy Nilsson, Lili och Sussie och andra stora stjärnor på den tiden. Och han var ljudtekniker för Boney M och The Boppers. Ozzy Osbourne var husguden tillsammans med Huey Lewis and the News.
 
Min bror som älskade god mat och kunde laga soppa på en spik. Han kunde förvandla det mesta till fantastisk mat. Och som med allt han gjorde, gjorde han det med en passion och energi. Svampturerna varade i timmar och han byggde en rök, där han kunde röka egengjord korv. Han saltade julskinka och han odlade tomater. Lilla E är mest bekymrad över att vi aldrig mer får äta morbror Pärs goda mat mer, hur skall det gå?
 
Min bror som nog kunde bygga vad som helst. Var vattenpumpen sönder, då byggde han en ny. Köpa gräsklippare var inget min bror gjorde, han byggde en egen. Han hade alltid massor av nya byggprojekt på gång, men tyvärr hann han inte färdigt med att få ordning på sin gård. Han hade storslagna drömmar som tyvärr inte alltid slog in.
 
Min bror som var lille Ws stora idol. I lille Ws ögon fanns det inte något som inte morbror Pär kunde bygga. Eller förklara hur saker och ting fungerade. Och den enda person i hela världen som barnen fick lov att säga Bajskorv till. Morbror Bajskorv är oerhört saknad hos barnen.
 
Och min bror som alltid varit där för mej. Som alltid varit min bästa vän och som alltid kom till mej med sina problem. Min bror som alltid ställde upp för dem han älskade och som alltid var obrottsligt lojal. Min bror som var den bästa bror man kunde ha. Min bror som jag saknar oerhört och kommer alltid att göra.
 
Tack för allt och hälsa mamma. Och vi ses i Nangijala. Älskar dej för alltid.
 
 

När det oväntade sker