Hundar över allt!

I julklapp fick Knäppgöken en biljett till My Dog, den stora hundmässan här i stan. Hon var ju förstås överlycklig och Knasbollen var lite lätt besviken. Nu fick ju han gå på hockey med sin kusin (och Mr P och en svägerska), men båda grabbarna var lite sugna på att byta ut sin hockeybiljett mot en hundbiljett. 
 
Problemet är ju att jag är hundrädd och lite allergisk mot dessa djur. Och jag gillar ju inte heller hundar speciellt mycket, De skäller, hoppar, luktar äckligt och är allmänt jobbiga. Skall jag då gå med henne själv på detta hemska ställe, tänkte jag. Nej, det går ju inte, så jag frågade min andra svägerska (hon som inte skulle gå på hockey med grabbarna) som gärna följde oss. Och hon älskar hundar, vilket passade mej alldeles perfekt. Även stora-kusinen hängde på. 
 
Laddad med allergitabletter tog vi tåget in till stan och redan här började hundspanandet,ör det var många hundar på tåget. Man får ju ta med sig sina egna hundar på mässan, så bara på tåget var det 7 hundar. Hade man sen inte vetat vart mässan låg, var det bara att följa efter alla hundar så kom man rätt. Jag har aldrig sett så många hundar på samma gång. Och vi hade inte ens kommit innanför dörrarna! 
 
Inne var det kaos, hundar överallt. Men den hundrädda människa jag nu är, var inte alls rädd. Här var det ju ingen hund som hade tid att attackera mej, de hade fullt upp med att undersöka allt annat. Det var tävlingar på många olika banor och uppvisningar och vad nu allt heter. Det stod pudlar på podier som stylades av sina mattar och hussar, ibland var människorna mer stylade än sina hundar. Och många gånger blev jag full i skratt eftersom det man säger om att hundarna liknar sina mattar och hussar (eller om det är tvärt om) stämmer, man kunde i många fall precis se vem som var matte/husse till hunden. Sen fanns det i och för sig biffiga gubbar med små pyttehundar. Väldigt underhållandet var det i alla fall. 
 
Jag fick veta att jag hade en barndomskamrat som ställde ut sina hundar och kan ni tänka er, mitt i allt kaos stod han där. Nu har han ju inte en liten knähund, utan en irländsk varghund (tror jag det är) så hunden syntes ju rätt tydligt. Väldigt trevligt att ses så där mitt bland folk och hundar. 
 
Svägerskan var en van hundmässebesökare och styrde oss mot de olika rasbåsen, där alla raser visade upp sig och där det var fritt fram för att klappa. Här stanande vi större delen av tiden. Knäppgöken klappade och klappade. Och blev ren i ansikte och öron av alla glada hundar som pussade henne. Och hon sken som en sol hela tiden. Men efter två timmar hade till och med hon fått nog (jag hade ledsnat efter en halvtimme), så då åkte vi äntligen hem. Med en nöjd och lycklig liten tjej, som nu längtar ännu mer efter en egen hund. Vilken tur, tänker jag, att jag är allergisk så det inte blir aktuellt här. Nästa år får familjen gå igen, för grabbarna här hemma blev lite sugna, och då stannar jag nog hemma. Nu har jag ju gjort det och överlevde. 
 
 

Granen på plats

Tyst på bloggen ett tag, anledningen är privat men jag kan säga att livet inte är vidare rättvist. Men för att barnen skall få en bra jul får man ju bita ihop mellan allt elände.

Så idag åkte vi ut på landet och sågade oss en gran. Inte hur som helst, förstås, utan hos en odlare. Man fick låna en såg och sen fick man ge sig ut på odlingen och leta. Där ute på landet var det en del snö och mer föll när vi var där. 

Det var verkligen så mysigt och kul. Knäppisen valde att stanna hemma, tre timmar på leklandskalas tog ut sin rätt, men Knasbollen, Mr P och jag åkte iväg. Svårt att hitta en fin gran bland all snö men vi blev nöjda till slut. 

Knasbollen sågade och ropade: "Timber!" när trädet föll. Vår lilla gran såg futtig ut ute på fältet och jämfört med andras granar. Framför oss hade några en gran där 4 personer fick hjälpas åt för att få den genom nätgrejen. Vår gran fixade säljaren själv på 5 sekunder. 

Men här inne är den perfekt. Så fin och det luktar underbart. Känner att julstämningen trots allt börjar komma. Tyvärr kan jag inte visa en pyntad gran än, den står fortfarande och droppar isklumpar, men i morgon kommer bildbevis. Ni får nöja er med bilder från när vi hämtade den. 




Oktober

Sitter hos papps och känner mej lite varm, typ vallningar. Fast det är inte något konstigare än att jag har eldat lite för mycket i kaminen. Det är som om jag måste ta igen allt eldande när jag kommer hit. Hade R varit här, hade hon gått ut... 


Men här sitter jag nu med cider i glaset och njuter av livet. Och summerar oktober.

Den började med att jag nära svimmade hos gynekologen. Där fick jag ligga med armar och ben i vädret, fortfarande i tortyrstolen, i många minuter. Resten av den dagen (som också råkade vara min födelsedag) tillbringade jag i sängen och mådde skit. Så kan det gå.

Resten av månaden var jag förkyld. Just nu är det fjärde veckan och nu börjar jag ledsna. Saknar ork, energi och att träna.

Vi har firat min, knasbollen och B-svägerskans födelsedagar. Och jag har tillbringat en helg i en underbar nörd-bubbla. Den längtar jag tillbaka till, typ hela tiden. 

Och nu börjar november med mys hos papps, nästan som vanligt. Vi har varit hos mamma och brorsan och gjort fint. Pappas bil var på service, så vi hann med lite shopping och fika på Stenungstorg. Och lite bilkollande hos vår personlige bliman Glenn. Jäklar vad jag vill ha en XC60. Får spela Lotto idag så kanske vi har lite tur. 

Ha en riktigt skön helg. Och tänk lite extra på de nära och kära, som inte längre är med oss här. 

Visa fler inlägg