1 Läs mer >>

Eller att leva med en fotogalning.


Idag fyller han år, mannen i mitt liv, Mr P! Och alla som känner honom vet att han älskar att fotografera och han är förbaskat bra på det också. Gå in på Instagram och kolla, han heter @olspat. 

Att ha med honom ut på promenad, kan därför vara lite tålamodsprövande. Rätt som det är, är han försvunnen och man hittar honom hukande i nån buske. 

Grattis älskling! 


Grattis!!!

0 Läs mer >>
Säger man det förresten om trattkantareller? Inte så mycket guldigt där precis, mest brunt...
 
Hur som helst gav vi oss ut i skogen hemma för att plocka, jag och Knäppisen under ledning av Instruktörs-Anna. Eftersom livet på onsdagar är lite körigt för oss båda, kom vi ut i skogen strax efter 18,30. Kanske inte det bästa ljuset för att plocka svamp om man tänker efter. Men vad gör det, är man svampsugen så är man! Och med lite hjälp från mobiltelefoner hittar man faktiskt svampar. Vi missade säkert mer än hälften men korgen blev ändå fyllt med en fjärdedel. 
 
 

Skogens guld

0 Läs mer >>

Den där jävla bilen! Oj, vad många gånger jag sagt det den senaste tiden. Oljelampan lyser typ hela tiden. Den har kollats ordentligt flera gånger, visst att den drar lite väl mycket olja, men inga större grejer har man hittat.


Och jag har fyllt på oljan flera gånger. Skruvat av det gula locket och hällt på, precis som man ska. Och varje gång får jag knappt på någon olja alls. Men ändå lyser den där jäkla lampan. 

Eftersom den där gula lampan lyser så ofta, så tänker man liksom bort den. Men igår, på väg hem från jobb i Borås, började den lysa rött! Då jäklar fick jag panik. Och jag förberedde mej för att åter ringa verkstan för en akuttid. 

Mr P gick med ut i morse, bara för att jag ville visa att det ju alltid är fullt i det där jäkla hålet. 
"Men var fan häller du oljan??!!" undrade han lite lätt irriterat, när jag skruvade av det där jäkla knallgula locket. 
"Alla säger att jag skall hälla där det gula locket är", svarade jag surt. 
"Fan, det är ju därför man har en jävla instruktionsbok" muttrade han och visade mej att man tydligen häller oljan i ett hål med svart lock med en gul oljesymbol på.
"Du har ju hällt olja i kylarvätskan!" Här tänkte han nog ett och annat, som inte lämnade hans läppar. 

Jag såg tusenlapparna flyga iväg och blev så sur på mej själv. Jag som, lite kaxigt, nog kan ett och annat om bilar. Har ju vuxit upp med en bror som minsann fixade med egna bilar och försökte lära mej ett och annat. Jag som vet att fläktremmen på en gammal Opel kan ersättas med ett par nylonstrumpbyxor. Jag som faktiskt pryat i TVÅ veckor på en lastbilsverkstad. Jag kan ju lite om bilar. Och jag som, helt uppenbarligen, inte kan se skillnad på en oljesymbol och en annan (obegriplig) symbol. Visst har jag ibland tyckt att det var konstigt att det inte var en oljesymbol där, men vaddå, det är ju det gulaste gula locket och då häller jag där.

Mr P fick springa till bussen medan jag gick in och gjorde, det man gör nu för tiden, jag googlade. Blev lite lugnad av det som stod och blev samtidigt lite förundrad över hur många korkade sambos det finns. Alla frågetrådar i olika forum började med "min sambo hällde olja i kylarvätskan". Undrar hur många "sambos" som egentligen är de själva.

Efter googlandet tänkte jag att jag nog borde ringa en verkstad och fråga vad jag skall göra, så jag ringde vår lokala bilverkstad Bil-Lennart. Och jag körde bort bilen för åtgärd. Tjejen på kundmottagningen skrattade åt min lilla fadäs, men eftersom hon tidigare idag tagit emot en bil av en man, vars fru (?) tankat diesel i en bensinbil för andra gången på en månad, tyckte hon att jag inte alls var vidare klantig. Och när jag sen hämtade ut bilen, sa herr Bil-Lennart himself att "Det var väl ingen fara, det är sånt som händer". 

Så dagens lärdom kan väl sammanfattas så här: när oljelampan lyser skall olja hällas i hålet med det svarta locket med en gul oljesymbol på, inte i locket som är det gulaste gula, trots att folk säger att man skall hälla i hålet med det gula locket. 

I morgon tar jag bussen....

Jo men så att...

0 Läs mer >>

Jag har gjort en djupdykning i pappas fotogömmor och kollar igenom året 1961. Det var då pappa så ut så här.

Och mamma såg ut så här

Min faster och farbror så här

Och farmor och farfar såg ut så här. 

Det finaste stället jag vet, såg ut så här innan det nya huset byggdes.

Nu har jag den luriga uppgiften framför mej, att få ihop alla foton till ett album. För ingen blir ju glad av en massa foton i en låda. Problemet är bara att det var rätt klurigt att få ihop rätt papper till fotona. Med färgfoton har man just färger att gå efter, för att få till det. Men med svartvitt var det lite klurigt. Fast en utmaning är ju bara kul och det växer man av. Så det blir nog bra det med. 


Så småningom kanske fotona visas upp här på bloggen. Men alldeles säkert kan ni se dem på min Instagram @fruhallonapelsin. Om några veckor, när de är klara förstås. 

Året var 1961

0 Läs mer >>

Tänk dej att du får sjunga hur mycket du vill, hur högt du vill, applådera när du vill och jubla lite om du vill. Visst låter det underbart! Idag har jag varit på Bio Roy på sing-a-long med filmen Mamma Mia. Så jäkla kul!


En underbar måbra-film och trevliga människor, vad kan gå fel? Halsen är lite trött av allt sjungande men resten av mej är full av glädje. Snart får jag nog göra om det. 

Mamma Mia, vilken kvä...

1 Läs mer >>
Så här dags på året tar jag fram en av mina absoluta favorit-kokböcker: Soppor, Bröd och Röror av de fantastiska systrarna Eisenman. Jag älskar den här boken, som jag fick 2006 eller 2007. Bilderna är fantastiska och recepten underbara. Jag bläddrar och planerar höstens och vinterns soppmiddagar. För visst är det så gott med en varm och god soppa, nybakat bröd med någon god röra på. 
 
 
 
Igår blev det en smarrig Gulaschshoppa från boken, två nybakade bröd (grovt rågbröd och tekakor - inte från boken) men rörorna glömde vi bort. Vad gör väl det när det var så där smarrigt gott. Kidsen åt med god aptit, särskilt knasbollen som fullkomligt älskar Gulaschshoppa. 
 
 
 

Höstmat

0 Läs mer >>

När man reser med kids får man räkna med att allt tar lite längre tid. Speciellt när en är planetskötare. Ni som hängt med i Sommarlov på STV vet vad jag pratar om. Och att vara planetskötare på en bargata i Grekland kan ta sin lilla tid. Knäppisen plockade glasskärvor när hon fick chansen. Då kan man ju inte stressat skälla på henne, hon städar ju bara planeten från skräp. Så då får man hjälpa till och leta upp en papperskorg där skräpet skall slängas. 

Förutom att allt tar lite längre tid, när man reser med barn, så behöver det inte vara jobbigt. Man får bara anpassa sig lite och ändra lite på sina egna önskemål, svårare är det inte. Istället för att bo på de där små mysiga små hotellen, bokar vi på lite mer "turistiga" och stora med pooler. Närheten till stranden är också något att ha med i beräkningen. Och att kanske inte äta på en massa nya restauranger hela tiden, utan låta kidsen vara med och styra lite. Vill de gå tillbaka till stället med den bästa spagetti Bolognesen, så får man göra det ibland. De får inte bestämma hela tiden, men ibland. Det skall vara kul för alla. Och så småningom kommer även kidsen tröttna på detta och vill testa något annat, med lite uppmuntran kan detta ske ganska snart. 

Och man får ju faktiskt uppleva helt andra saker när man reser med kids. Vi har både åkt sightseeing-tåg och båtar, som jag och Mr P aldrig gjort annars. Och London blev en helt annan sak med kidsen: parker, fontäner och lekplatser utforskades. Visst blir solbrännan väldigt ojämn när man är på stranden och bevakar badande barn, men det är det ju värt. 

 

Resa med kids och pla...

0 Läs mer >>
Nu har vi varit hemma i två långa dagar, det känns som om värmen i Grekland var i ett annat liv. Känner mej blek och trött och redo för semester. Fast nästa gång jag kan vara ledig är väl till julen och det känns fruktansvärt långt borta. 
 
Men eftersom det inte skrevs någon resedagbok här på bloggen på årets semester (blir en rätt trist historia om man varje dag skall upprepa sola, bada, äta och dricka) kommer här en sammanfattning, fotobombning och en liten kort recension över denna nya ö i Grekiska ö-världen. 
 
Thassos är den norraste av alla öar i Grekland och för att komma hit flyger man till Kavala och sen åker färja till ön. Turen tar 45 minuter och det var en väldigt trevlig liten tur med måsar, människor och underbart väder. 
 
 
 
  
 
 
Vårt hotell låg på den södra änden på ön, i Potos. Ön är väldigt liten, knappt 10 mil runt om. Och det var först 1972 som vägen på östra sidan byggdes. Det finns bara en enda väg runt ön och några små vägar upp mot bergsbyarna. Det är mycket berg, många många olivodlingar och tallar. Har inte sett så många tallar sen vi bilade genom Dalarna. På ön bor det totalt 15 000 bofasta och i Potos endast 2 000 personer. Och miljarder turister förstås, flest rumäner, bulgarer och serber. 
 
 
Hotellet var stor och fint, inte riktigt i vår smak, min och Mr P:s, men för kidsens skull körde vi den här varianten i år. Tre pooler med serveringspersonal som gick och servade med både glass, mat och drickor där man låg och pressade. Det var många odlingar av grönsaker på hotellområdet, alla grönsaker som serverades odlade man själva där. 
 
 
 
 
 
Vi tillbringade dagarna med att gå upp tidigt, äta frukost och sen promenerade vi till stranden inne i byn. Hela stranden var full med solstolar som hörde till barerna och restaurangerna bredvid, solstolarna var gratis men man förväntades beställa drickan från baren. Så där låg vi och stekte oss, badade och njöt av livet. Vi låg alldeles vid strandkanten, så vågorna gick upp under solstolarna. Bättre kunde man inte ha det. På eftermiddagen gick vi till hotellet och kidsen fick leka i poolen i några timmar, innan den stängde. 
 
 

Byn var som sagt väldigt liten och det fanns ungefär 10 restauranger och lika många barer. Jag och Mr P gillar inte att upprepa oss när vi är på semester, utan vi går till olika restauranger varje dag och sen avslutar vi med att gå tillbaka till den bästa på sista kvällen. Här var det bara att glömma att göra så. Efter att ha testat igenom de restaurangerna på stranden fick vi gå tillbaka till den vi tyckte bäst om flera gånger. Lite trist men så var det. Maten var ju god och servicen var bra. Och efter maten fick man stora skivor med supergod vattenmelon. Knäppisen var i himmelriket, hon som kan leva på vattenmelon.
 
 
 
En vecka med underbart i väder i härliga Grekland kan ju inte vara fel, eller hur. Men en vecka var alldeles lagom på den här ön och i den här lilla byn. Nu börjar funderingarna på nästa års resa. Känner att vi är lite mätta på Grekland och funderar på Italien. Eller kanske Spanien. Eller varför inte Kap Verde. Tja, vem vet vart turen går nästa år, det kanske blir Örebro. 

Semestersammanfattnin...

0 Läs mer >>

Så här de sista timmarna på semestern är det lätt att tänka på vad man inte vill hem till. 


Jag vill inte hem till:
- kyla, regn och rusk
- tjocka kläder och gummistövlar
- jobb (sorry chefen)
- vardagen med hämtningar, lämningar och träningar
- Nikelodeon på TV

Så då kan man ju tänka på vad jag inte kommer att sakna från den här grekiska ön:
- alldeles för tjocka gubbar i för små badbyxor som snyter sig i havet (höll på att spy när jag såg det från min simtur i plurret, önskade högt att nån unge precis hade kissat där han stod och tvättade näsan)
- alldeles för tjocka gubbar från Bulgarien som sitter i alldeles för små badbyxor på restauranger (en var insmord med ett tjockt lager solkräm och den andre flådde så mysigt på ryggen). Är en tröja för mycket begärt???
- alldeles för små badbyxor på gubbar över huvudtaget
- alla getingar som surrar runt en. De är inte alls aggresiva men väldigt störande
- hettan vid poolen
- trängseln på stranden

Och man kan ju tänka på vad man längtar hem till:
- min säng och kudde
- ett eget täcke och inte dela ett stort med två varmblodiga människor. Ett täcke som jag kan ha för mej själv skall bli skönt
- min älskade vattenkokare! Åh, vad jag längtar efter flera kannor av gott te
- min soffa och TV som inte visar: BBC nyheter, polska, rumänska och bulgariska kanaler. Lite brittisk TV eller nån kul sit-com blir härligt.

Men mest kommer jag att sakna:
- värmen, hade glömt hur varmt det kan vara
-lugnet
- friheten att göra vad man vill
- glädjen hos kidsen när de badar mest hela tiden
- hur snabbt de somnar på kvällarna
- att sitta ute hela tiden

I morgon kl 07.00 kommer bussen och hämtar oss och jag vill helst stanna kvar....

Snart på väg