0 Läs mer >>
Tänk er en stenlagd altan, mörk granit tänker jag (har inte frågat vad pappa tänker...). Lite fina blommor i vackra krukor, och eftersom vi är hos pappa är det dahlior, pelargonier och en och annan fuschia som gäller. Runt omkring växer det vilda kaprifoler. Solen värmer från förmiddag till kvällen. Och tänk er några sköna fåtöljer och nåt gott att dricka. (Hur jag skall lösa havsutsikten vet jag inte, kanske får riva en bit av huset som står ivägen först...) Lite så tänker jag mej att det skall bli på denna plats. 



När allt är klart liksom. Nu är det lite rivningsarbete kvar. Innan har det stått en lekstuga här. Sen 1979 typ. En stor och fin lekstuga med riktig takpanel och riktigt parkettgolv. Isolerad rejält var den också. Och byggd helt utan vattenpass (för det hade pappa glömt att ta med). Fungerade lite som reservgäststuga. Men mest var det min lekstuga. 

Men de senaste 20 åren har den varit förråd (fast jag har inte använt den som lekstuga på många år före det, den var faktiskt som ett "ungdomsrum" under några år också). Och ingen har ödslat nån vidare kärlek på den, så den hade förfallit. Ett tag tänkte vi renovera den till kidsen men det var för mycket jobb. Så vi bestämde oss för att riva skiten. 

Och nu sitter vi ute i sommarkvällen (japp, här i paradiset skiner solen och familjen har badat i havet) och är alldeles trötta efter allt rivande. Vi har konstaterat att pappa gillade att spika, för det var ett väldigt välspikat litet hus. Virket skulle sparas till en ny vedbod, så vi fick riva försiktigt. Men motorsåg och kofötter användes flitigt. Det är kul att riva!

När man ser upp mot platsen där lekstugan stått saknar vi den inte alls. Det är nästan så man inte minns, att de senaste 36 åren med lekstuga inte var något värt. Vi sitter och planerar och funderar på vad som blir bäst. Jag tror på en stenlagd uteplats. Med svarta granitplattor. Undrar hur jag skall få med mej pappa bara...

En dag i paradiset

0 Läs mer >>
Vi är inte vidare bra på att ta det lugnt på vår semester. En aning rastlösa, kan man nog säga. "Vara hemma är vi ju resten av året", säger Mr P. 

Hittills har vår semester varit:
2 dagar hemma
10 dagar i Norrland (med en liten semestertripp på semestern till Norge, via Finland, på 4 dagar)
4 dagar hemma
2 dagar på Tjörn

Och nu hemma i 4 dagar igen, innan vi åker tillbaka till Tjörn i 3-4 dagar igen.

Sista veckan på semestern har varit obokad och det går ju inte. Mr P har letat resor sen vi kom hem från Norrland, fast solresor är ju rätt kört. Men nåt måste vi göra, så letandet fortsatte.

Förra året körde i en semester i Dalarna och sen avslutade vi med en tripp till Köpenhamn. Det bästa av båda världar, landsbygd och storstad. Så vi tänkte göra samma sak i år. Det slutade med att vi åker till vårt favoritland och en favoritstad: Danmark och Ålborg. Nära men ändå borta. Inte jättestor storstad, men det spelar ingen roll. För minst ett besök varje år i vårt västra grannland måste jag göra, annars blir det inget bra. 


Så i sommar har vi besökt 4 av 5 nordiska länder, det är rätt okej tycker jag. Jag hade tyckt det varit kul om vi hunnit med Skåne också, i alla fall Smygehuk. Då hade man kunnat skryta med att ha varit längst norr och längst söderut i vårt avlånga land, på samma semester. Men Skåne får vänta antar jag. Fast vi har ju en obokad helg kvar........

En aning rastlös

0 Läs mer >>
Jag väcktes i går morse av Knäppgöken som tassade upp. "Ligg du kvar, mamma" sa hon och smet in på sitt rum (efter att ha sovit bredvid oss). När jag kom upp, satt hon på golvet med alla gosedjur runt sig. Det är allt bra skönt att vara hemma.



Myggligan, kanske någon undrar om. Jo, så här blev resultatet:
Knäppgöken: 22
Knasbollen: 20
Jag: 6
Mr P: 0 (han har i alla fall inga som kliar)

Rätt ok ändå tycker jag. Kidsen sprang ut i kortärmat utan att spraya med Mygga, därav de många betten. 

Borta bra och mygglig...

0 Läs mer >>
De sista dagarna i Myggland spenderades i byn. Det har åkts fyrhjuling, grillats och fiskat. Fiskat i mängder och i omgångar. Flera gäddor och många abborrar. Lite åt vi men många lämnades kvar till mormor att äta när vi åkt.



Barnen är badgalningar och skulle självklart bada här uppe. De var på väg i Torne Träsk men det var lite väl kallt. Men ett dopp i Vettassjön blev det. Kallt i början men sen kom de igång. På land hade myggorna fest. Till slut fick vi upp två genomfrusna kids. 

Vi tog en tur upp till fjället Teletöinen, bredvid byn. Enastående utsikt, förstås. Och längst bort i horisonten kunde vi se Kebenekaise. Tror vi i alla fall. På håll ser alla fjäll lika ut. 


Hemma hos mormor pratas det svenska men också Meänkieli, ett av våra ursprungsspråk i Sverige. Att höra svärmor prata på annat språk, tycker ungarna är kul. Och det är så roligt att lyssna på familjen när de pratar, finska och svenska omvartannat. Mr P har alltid sagt att han tänker på Cosby på finska när han hör dem, och det har han rätt i. Jag kommer att sakna det lite grann. 

Nu sitter vi på Kiruna flygplats och väntar på vårt flyg hem. Det är alltid lite sorgligt att åka hem och när det är så långt avstånd, blir det lite extra trist. För vem vet när vi kommer hit igen. Kidsen vill åka redan nästa år igen, för då har morbror T lovat att vara mer med dem. 

Men att åka till Norrland på sommaren var fantastiskt. Jag är glad att jag trotsade min myggnoja, upplevelserna var klart värda de myggbett jag fick. Jag kommer dock inte att sakna lukten av myggmedel. Vi har sprayat våra kläder hela tiden, och överallt luktar det Mygga. 

På äventyr i Myggland...

0 Läs mer >>
Eller "Ett dygn i skuggan av Lapporten".

När vi lämnat Narvik, stannade vi till i Björkliden. Vi hann med lek i snön och åt lunch med utsikt över Lapporten. Färden över fjället var enastående vackert. Jag förundras över hur olika naturen ser ut på olika fjäll. Och över att det var väldigt många stugor hela vägen. 


Vi tillbringade ett dygn i Abisko Nationalpark. Utanför Abisko Mountain Lodge, där vi bodde, var Lapporten ständigt närvarande, till och med när vi åt. Till slut försvann känslan av hur mäktigt det egentligen är. 

Vi åkte ner till Torne Träsk, där barnen badade fötterna i det iskalla vattnet. Och vi vandrade längs den mäktiga Abiskojåkka kanjon, full med smältvatten från fjällen. Jag tror att vi säkert har 200 bilder på konjonen, från alla tänkbara håll. Mr P blev aningens besatt.

Hotellet var en helt annorlunda upplevelse än våra tidigare hotell. På utsidan var det väldigt intetsägande, och vi undrade lite vart vi hamnat. Men innanför dörrarna var det något annat. Här fanns det en stor lounge, som var jätteläcker. Trä och sten i en härlig blandning. Stora mjuka soffor, där man kunde sitta och läsa och dricka något. Och maten. Ja, det var något av det godaste jag ätit. Barnen åt älgskav och Mr P och jag åt högrev som kokat i rödvin, långsamt i 12 timmar.... Till hösten får det bli sånt hemma. Efterrätterna var minst lika goda: Hjortronkåsa med glass eller lemoncurdparfait med jordgubbar. Löjligt gott. 



En tur längs Kungsleden hann vi med under vårt dygn i Abisko. Och kanjonen var ständigt närvarande under vandringen. Små lämmlar och möss gjorde oss sällskap, ganska orädda små djur. 

Vi tog också liften upp till Abisko Sky Lounge på toppen av ett fjäll. Utsikten var enastående men på färden upp blundade jag rätt mycket. Jag är höjdrädd och att åka i en sittlift uppför ett fjäll, utan snö nedanför, var visst hemskt. Jag kramade den lilla Knäppgöken så hårt, att hon vägrade åka med mej ner. Resan ned gick ändå bättre och Knasbollen sa åt mej när jag kunde titta. Fast ibland började han prata om vad som skulle hända om liften gick sönder. Då fick jag blunda lite igen och tänka på något kul. 


Det sista stoppet i Abisko var på Godisfabriken, där vi fyllde på förrådet för hemresan. För nu ville vi alla "hem" till mormor. Och nästan exakt 100 mil från starten i måndags morse, rullade en trött skara in på gårdsplanen. Trötta men väldigt nöjda efter en fantastisk tripp genom tre länder på fyra dagar. Och snart tar äventyret i Myggland slut, om två dygn flyger vi hemåt igen. 


På äventyr i Myggland...

3 Läs mer >>
Eller "Vad hände med vädret?"

Vi tog en linbanetur till toppen av ett fjäll, med en enastående utsikt. Tromsö är en av mina favoritplatser, helt klart. Synd bara att det är så förbaskat långt. Luften var hög och klar där uppe, och det låg snö alldeles i närheten. Snö, höga fjäll och hav tillsammans är helt fantastiskt. 


Vi for söderut, mot Narvik. Vi trodde att vägen skulle slingra sig längs fjorderna, men den gick mellan fjällen. Enastående vyer passerade vi. Solen gassade från knallblå himmel och det forsade vatten i vattenfallen. 

Narvik däremot är en stor besvikelse. Grått, slitet och trist, en trött stad. Med nån industri i mitten. Så trist. Men hotellet är nytt, annorlunda och fräscht. Vi hade tänkt ta en linbana upp även här, men det gick bara kvällsturer vid fint väder. Och det strålande vädret har snabbt ändrat sig. De övre bilderna nedan (ok utsikt från hotellfönstren) är tagna en timme före de nedan. Så nån linbanetur blev det inte, vi gick istället omkring bland husen. 


Middagen åt vi på hotellet och jag åt den godaste torsken jag nånsin ätit. Så det gjorde Narvik bra i alla fall.


Myggligan får pausa idag. Här längs kusten har vi inte mött några nya. De väntar säkert på oss vid gränsen när vi skall till Björkliden och Abisko i morgon. 

På äventyr i myggland...

0 Läs mer >>
Eller "mycket väsen för en betongklump"

Igår lämnade vi byn för att åka ytterligare norrut. Och utomlands. Vi drog till Finland och Kilpisjärvi. Att köra genom naturen så här långt upp är fascinerande. Växtligheten är så annorlunda. Vägen i Finland var lång och rak. Varje mil var det tydliga skyltar om hur långt det var kvar. En mil i Finland känns oerhört lång. 

Men resan var värt varje sekund, när vi kom fram till sjön Kilpisjärvi (orten heter likadant) tappade vi nästan andan. Spegelblankt och med snöklädda fjäll runtom. Så vackert att det nästan gjorde ont. Själva byn låg utdragen längs sjön och man fick känslan av Twin Peaks eller liknande. Vi stannade vid en restaurang och åt hamburgare med rökt renkött. Gott som tusan och utsikten var enastående. 


Sen var det dags för en båttur som skulle ta oss över sjön, till en plats nära Treriksröset. Här uppe var det varmt, runt 20 grader och inte ett moln på himlen, så vi satt ute. På andra sidan sjön var det 3 km vandring för att komma fram till monumentet. 3 km med barn i gassande sol innebär 45 min. Och båten skulle gå tillbaka efter 2 timmar. Nu kom stressen tillbaka.

En rask promenad, tillsammans med övriga turister, och svetten lackade. Vi hade helt klart på oss på tok för mycket kläder för ett träningspass. Kidsen sprang och lekte hela tiden och var jätteduktiga medan vi vuxna bar på dricka, jackor och tröjor. En helt fantastisk väg att gå. Bland björkar, sjöar och fjäll. Synd bara att det var så ont om tid.

Men till slut kom vi fram - till en cementklump i en sjö. Ful som stryk och fullt med folk. Vi förväntade oss inte någon tjusig staty men det här var lite väl fult tycker jag. Vi stannade väl i 5-10 minuter innan vi skyndade oss tillbaka. 


Vid färjan skulle familjen känna på vattnet. Jag vill, sa knäppisen och gick ner till strandkanten. Sen stod hon i 10 cm djupt vatten, med skor på. Och där var dagens ofrivilliga dopp. Skönt att det var så varmt ute, kände vi då.

Tillbaka efter stress-turen styrde vi kosan mot Norge. Dit var det några kilometer. Målet var Tromsö. Och väl på norska sidan började den vackraste väg jag hittills åkt. Slingrande vägar och fjäll med vattenfall. Men att skylta med avstånd verkar inte vara något för norrmän. I Finland var det varje mil men här var det nästan aldrig. Och när man väl fick syn på en skylt, ja då trodde vi att det var fel. Norska mil är visst ännu längre än finska. 

Men sen kom vi till kusten. Fantastiska fjordar och fjäll. Lite ont om rastplatser, fast det kanske är bra för annars skulle vi ha ännu tröttare kids, längre resa och ingen plats på kamerans minneskort. Men fy fasen vad vackert! Vi stannade på ett ställe och gick ut. Doften av hav slog emot oss och jag njöt. Den doften finns det inget som slår. 

Hela vägen till Tromsö var lika vackert. Inte en meter var ful. Kanske lite långtråkig väg (kidsen somnade) men så vackert. Till slut var vi framme, 45 mil i bil på en dag var över. Tre länder på samma dag och oräknerliga fjäll. Och Tromsö ligger helt fantastiskt vackert. Utsikten från hotellet går inte av för hackor. 


När familjen vaknar skall vi ut och titta på stan, innan vi styr söder ut här i Norge, till nästa stad och nästa hotell.

Myggligan till sist:
W: 15
E: 15
Jag: 6
P: 0 (han är inte så aktiv i myggbettsletandet)

På äventyr i myggland...

0 Läs mer >>
Eller "En jäkla massa renar och annat kul på fyra hjul".

Här i Norrland får man inte ha bråttom. Min höga stressnivå har sänkts rejält under dagarna här. Det finns inte så mycket annat att göra än att ta det lugnt. Vi åkte till närmaste affär i går, den ligger "bara" 5 mil bort. Så att stressa är liksom ingen ide. Att åka och handla tar några timmar. Idag åkte vi de 8 milen in till Gällivare för att hämta en bil. Bara så där. Dagarna går väldigt fort i alla fall.

Uppkopplingen här är också bra för stressnivån. Att läsa inlägg på FB eller se en bild på Instagram kan ta flera minuter. Så det är lika bra att låta bli sociala medier. Kanske en nyttig avvänjning.

Att köra bil här uppe kräver en annan sorts uppmärksamhet än vad vi är vana vid. Här måste man hålla utkik efter renar. Och på väg in till Gällivare var det många på vägen. Vid 4-5 tillfällen fick vi sakta ner och vänta på att de skulle bestämma sig åt vilket håll de tänker springa. 

Kidsen fick sin önskan uppfylld idag, att åka fyrhjuling. Och Mr P var nog nöjd med att det var han som fick köra runt dem. Fler turer lär förekomma. 



Mormor är som sagt en krutkäring utan dess like. Och hon en är jäkel på att svära. Det är tur att kidsen har hört såna ord tidigare, annars hade de lärt sig det nu. Hon säger också en massa roliga saker, som t ex när hon har ont i en tå: "Döden börjar i tårna". Jag mötte en av svärmors kusiner i dag på byvägen (japp, den första av dagens två) och hon sa att "om vi skulle ha tjejmiddag här i byn, skulle Edit vara självskriven. Inte någon av de andra tanterna i byn, bara Edit" (kusinen var i 70-årsåldern...).

Dagen avslutades med en fisketur till den gamla kvarnen i byn. Jag och knäppisen tröttnade efter några minuter. Mr P och Knasbollen tyckte däremot det var kul som tusan, inte att meta men att fiska med kastspö. När vi tröttnat på att ta groupies och plockat blommor gick vi till bilen. Det var roligare att vara där faktiskt. Och det var klart färre mygg. För vi är ju i myggland och en varm, solig, vindstilla sommarkväll gillar de där små jäklarna. 

Och det leder mej till myggligan. I kväll glömde vi räkna så det får bli gårdagens siffror: 
Knasbollen: 12
Knäppgöken: 4
Jag: 6
Mr P: 0

Förresten: idag har ingen ramlat i nån sjö!

På äventyr i Myggland...

0 Läs mer >>
Eller "ofrivilliga bad, miljarder mygg och en hög med kusiner".

I norraste Norrland är vi på semester. Vi hälsar på Mr P:s gamla mormor (nedan kallad mormor) och hela tjocka släkten. För i den trevliga lilla byhålan är alla släkt med Mr P och hans mamma, som också är med på resan (nedan kallad svärmor). 

Gamla mormor är en krutkärring som röker som en borstbindare inomhus, pimplar coca-cola och struttar omkring i långkalsonger oavsett väder. Men när man är på sitt 93:e år så är man faktiskt ursäktad, tycker jag. Även morbror Tommy och morbror Thomas med flickvän är här. Och morbror Thomas är kidsens idol. Mer om detta kommer.

När svärmor tar med oss ur på utflykter träffar man på kusiner, typ överallt. Igår skulle vi till sjön och hamnade på fika hos kusin Ulla och Sture med två hundar. De bodde enastående vackert alldeles vid sjön i Ullas barndomshem,  som hon även föddes i (de första åtta barnen föddes där men "sen skulle det visst bli märkvärdigt och de två sista fick födas på BB). Den ena hunden var helgalen och studsade så att Knäppgöken ramlade i sjön. Vid fikat berättades det historier om svärmors ungdomstid. Jag älskar att lyssna på historier kring fikabordet. 


Idag skulle vi fiska, hade Knasbollen bestämt. Men först gav vi oss ut själva på en liten utflykt. Vi gick genom skogen, tillsammans med några myggsvärmar. Efter en tur tillsammans med myggen, gick vi tillbaka och tog svärmors bil för en liten tur runt byn (byn är väldigt utdragen och inte så kompakta som hemma). Vi åkte till byskolan för att se var svärmor gick i skolan. Kidsen har fått ta över vår gamla kamera och Knasbollen fotar massor och svärmors skola förevigades på bild för att visas upp i skolan till hösten. 

Vi tog också en tur till en sjö, där Knasbollen klev lite långt ut och blev blöt ända upp till knäna. Nån som ser ett mönster? Hem och ta på torra kläder.

Sen var det dags för fisketuren. Svärmor visste en bra sjö 3 km bort. Solen gassade och de första miljonerna mygg tog med sig resten av sina släktingar. Knäppisen hittade ett träd som hon släpade på en stor del av promenaden. Det pronemerades, släpades och viftades hela vägen till fiskesjön. Och vid varje krök såg vi en sjö, och varje sjö var fel sjö. När rätt sjö äntligen dök upp, var det fel sida. För på andra sidan sjön bodde nämligen - en kusin. Nån som ser ytterligare ett mönster av vår tripp? 

Kusin Birgitta med man Ulf hade en liten stuga vid sjön, som en sommarstuga till sommarstugan inne i byn. Vi bjöds på saft, rundtur och prat om folk vi inte känner. Svärmor satt kvar o pratade medans vi andra gick o fiskade. Kidsen stod ut i en kvart och mamman svor över de tusen miljarder mygg som hälsade oss välkomna. Och både Mr P och jag trampade i nån vattenpöl och blev blöta om fötterna -känns mönstret igen? 


Efter att ha varit borta i lite väl många timmar, skickade mormor ut räddningspatrullen efter oss. Morbror Thomas kom farande på fyrvjulningen och hämtade upp kidsen. Och det är här han börjar bli idol. Resten av kvällen var det ett förbaskat tjat om fyrhjulningar. Morgondagen blir nog kul för Thomas. 

Ett väldigt långt inlägg avslutas med Myggligan.
Knasbollen: 10
Knäppgöken: 1
Jag och Mr P: 0
Knasbollen vann också det första myggbettet. 

På äventyr i Myggland...

0 Läs mer >>
Vissa dagar kommer sorgen över mej. Inte så ofta som tidigare och den gör inte alls lika ont längre. Nu blir den mer som en djup svacka, jag blir bara väldigt dämpad och ledsen.
 
Idag har det varit en sådan dag. Och det är en reaktion på gårdagen, då la vi gravstenen på plats på brorsans grav. En fin liten sten som ligger bredvid mammas. Vi planterade lite blommor och gjorde fint. En sista bit på plats innan jag kan gå vidare, på riktigt.
 
 
Jag saknar brorsan varje dag, speciellt nu i grilltider. Som jag tidigare berättat var min bror en fantastisk kock och grillmästare. Och nu när vi grillar nästan varje dag, känner jag att jag saknar honom väldigt mycket. Jag saknar hans entusiasm och glädje för grillen. Och jag saknar att bara kunna ringa honom för att få inspiration till mat. Han ringde mej också emellanåt, för att fråga samma sak. Just våra matsamtal saknar jag extra mycket idag.
 
Men för att må lite bättre tänker jag att han är med mamma och grillar. Min morbror Bert är också med och de dricker vin tillsammans. På en stol bredvid sitter min fina moster Bibbi och muttrar, för hon gillade verkligen inte att man drack vin. Och alla andra nära och kära som inte längre finns kvar här, är hos brorsan och får äta hans goda grillmat. Typ som i Nangijala.
 
Och när sorgen kommer över mej så här, då bryr jag mej faktiskt inte om andras bekymmer. EU-kris i Grekland, vänners kärleks- eller jobbproblem, eller att någon tycker att livet är orättvist. För jag är den första att skriva under på att livet är för jäkla orättvist. Men mångas vardagsproblem är faktiskt rätt futtiga när man tänker efter. Alla som förlorar en nära eller alla som har hemska sjukdomar, då kan man faktiskt säga att livet är rejält orättvist.
 
Det jag har lärt mej av detta skitår, som snart har gått, är att man faktiskt skall vara rädd om sina relationer och att man skall vara mer ödmjuk inför andra. Samtidigt får man också ha överseende med att inte alla beslut i livet är såna man gillar och man får vara en större människa ibland. För livet är fruktansvärt skört och rätt som det är tar det slut, när man minst anar det. Och jag vill inte vara kvar och ångra att jag blivit bitter eller sur, eller att jag skall bli ihågkommen som en sådan. Min bror hade många motgångar i livet men han behöll ändå sitt goda humör, det är något som jag också försöker göra. Jag gör ännu mer som jag vill, utan att bry mej så mycket om vad andra tycker (fast det kanske har med åldern att göra...). 
 
 

Den sista biten

0 Läs mer >>

…. men ibland vill glömma, de som sitter kvar i huvudet och som vägrar försvinna…..

Throw Back Thursdag och vi kör lite musik från förr, från 80- och 90-talet. Låtar som av någon anledning fastnat i huvudet och som man kan texterna till, trots att det gått många år. Det är inte alltid jag har någon historia till låtarna, de bara finns där och stör.


1. Glen Medeiros ”Nothing’s gonna change my love for you”. Minns ni hans härligt mörka tjocka hår och hans sammetsbruna ögon? Mitt tonårsjag tyckte han var snyggast på hela jorden (faktiskt snyggare än både George Michael och Jon Bon Jovi, och det är inte dåligt det), i alla fall i en vecka eller två. Hör jag namnet Glen, ploppar den upp. Och ja, jag kan fortfarande hela texten.


2. George Michael, ja. Där kan jag nog alla texter från förr i alla fall. Och alla Wham!-låtar. En som jag ofta sjunger är ”Wham!-rap”, den första och enda raptext jag kan. Kidsen är mäkta imponerade av mina talanger, kan bero på att de bara har hört Markoolio och Sean Banan ”rappa” innan. Känner mej nästan lite ’gangsta’ när jag rappar den (lika trovärdigt som när George rappar "Hey, everbody, look at me. I've got street credibility".) Kolla in klippet från Top of The Pops, när George dansar loss och rappar. Ord är överflödiga. 


3.Paul Rein, ”Stop”, minns ni? Han var ju så snygg i sin frisyr, såg precis ut som Niclas Wahlgren eller någon annan hipp typ på den tiden. Så fin. Och tack vare Paul Rein vann jag en tävling hos Radio Skaraborg! 10 st begagnade singlar…..

4. Christer Sandelin gjorde många 80-talshits. ”Det hon vill ha” kan jag fortfarande. Lite pinsamt kanske men när jag hör den blir jag lite glad i alla fall.

5. Spice Girls ”Stop” – med tillhörande ’dansmoves’ kan jag. Den har jag på en av mina träningslistor och när den kommer måste jag ibland stanna till och dansa. Då är jag glad att jag tränar ute på landet och ingen ser.

6. De gamla producenträvarna Stock, Aitken and Waterman, de kunde leverera hits. En mindre känd grupp var ’Big Fun’. Vidoen till deras hit ”Blame it on the boogie” lärde oss (min kompis A och jag) alla dansmoves vi kunde då. Nästan. Eller i alla fall lärde vi oss ’dansen’ till denna höjdarversion av Jackson5:s braiga låt. Kolla in videon och spana in den trendiga gula magväskan. En sån hade INTE jag!

6. Jason Donovan, han var också himla snygg han (och en produkt av Stock, Aitken and Waterman). LP:n ”Ten good reasons” innehåller ju bara toppenlåtar! ”Too many broken hearts” är en av alla. Och japp, jag kan nog alla texter på hela LP:n.

Jag tror nog att jag kan det mesta av dessa gubbars låtar från 80-talet om jag tänker efter. Vissa var bättre än andra…

7. Minns ni Bros? Nej, det är det inte många som gör. De var lite farligt snygga, Matt och Luke Goss, tvillingar var de (och en till medlem som inte var så snygg så han minns jag inte). Sjöng lite i falsett, gjorde de emellanåt. När jag flyttade till Göteborg var det den plattan jag spelade på min kassettbandspelare* i mitt studentrum.


En annan TBT får jag nog presentera min topplista över 80-talets pudelrockare. Den listan kan bli lång. Så bra musik, så coola och snygga grabbar och så himla mycket hår. 

*En liten historielektion till yngre läsare kanske behövs. Musiken kom på LP-skiva eller singel. Svarta platta vinylskivor man behöver ha en skivspelare till – grammofon – för att lyssna på. Kopplade man ihop grammofonen med kassettbandspelaren (eller hade en stereoanläggning) kunde man spela in sitt eget blandatband (tyckte man riktigt mycket om någon gjorde man ett blandatband till den personen), typ Spotifylista fast fysisk. Kassettband var en liten plastgrej med ett tunt band i där musiken lagrades, och när bandet trasslade sig, för det gjorde det, kunde man reda ut det med en penna. Man kunde också laga bandet med en speciell sorts tape. Var man riktigt cool hade man en bergsprängare istället för en vanlig kassettbandspelare. 

 
 

 

TBT - Låtarna vi minn...