0 Läs mer >>

Ibland tröttnar även den mest inbitne scrapnörden på det man gör. Ibland behöver man utmanas lite. Så i höstas slängde jag ut en fråga till mina scrapnördvänner: Ge mej en utmaning till nästa mara! Och vilken utmaning jag fick....

Detta skall jag tydligen göra om två veckor. Jag som hatar cirklar, i alla fall det förbaskade verktyget som man gör cirklar med... 


När jag fick utmaningen visste jag i alla fall vilka foton jag skulle använda. Alltid något.

Så här sitter jag nu och funderar. Jag har funderat rätt mycket på hur jag skall lösa detta uppdrag. För att få ihop det måste jag räkna lite, så jag får rätt mått. Och det är här det skiter sig. För jag gillar verkligen inte siffror och matte. Trots toppbetyg i just matte från gymnasiet och trots en Fil kand i ekonomi är siffror nåt jag avskyr. Och jag har glömt allt, och på kuppen blev jag nog världens sämsta ekonom. Knasbollen är numera bättre på matte än vad jag är.


Till råga på allt kan jag inte heller bestämma mej för vilket papper jag skall börja med. 

Så tack för utmaningen, Suz. Skall fundera ut något utmanande till dej snart. 

Omöjligt uppdrag

0 Läs mer >>

En nästan ledig helg, bortsett från träning, match, scrapmara och innebandyträning. Ja just det, vi är hundvakter också. Men bortsett från det har vi haft en ledig helg. Och då hade jag tänkt att göra en massa saker. Förstås. Vad är en ledig helg utan planer, liksom. 


Vad fick jag gjort? Knappast något. Seghet och latmask tog över. Jag fick visserligen gått på min smått heliga scrapmara. Men i övrigt, nästan inget. 

Jag började att slå in julklappar, men gav upp för att det var så trist men också att etiketterna inte hade något klister kvar. Sånt får mej att tappa sugen. 

Sen tänkte jag baka, men somnade på soffan en stund. Och när jag väl vaknat upptäckte jag att vi hade varken jäst eller florsocker. Och det var bara de kakorna jag kände för att baka. 

Men jag hann att leka lite med snapchat, och utbyta några roliga bilder med Sura-svägerskan. Det är ju rätt viktigt, att vårda de sociala kontakterna, menar jag.

Jag har faktiskt varit ute i det fina vädret med hundarna. Lite. I något som liknar vårväder. Underbart. Med sådana vinterdagar kan till och med jag älska vinter.

Och kidsen har gjort årets marsipanfigurer. Gjort på överbliven marsipan från årets tårtor, därav de otroligt juliga färgerna (obs ironi). I år kommer vi att äta skräcködlor, Darth Vader och olika typer av bollar.

Och i veckan som kommer lär jag inte hinna något. Så jag får satsa på nystart nästa helg. Då har vi bara gymnastikuppvisning, köpa och klä julgran, julbrunch på restaurang med svärföräldrarna och innebandyträning. Vad jag vet. Just nu i alla fall. Då kanske jag får bakat lite, slåtg färdigt julklapparna, skrivit julkorten och kanske julstädat. Annars får det faktiskt vara. Jag bryr mej faktiskt inte i år. Kanske latmasken vinner helt och hållet. Och det kanske är skönt  

Så jäkla seg

0 Läs mer >>

En solig dag för 12 år sen var vi på Öland, jag och Mr P. Närmare bestämt i Ekerums golfby, där vi genom vårt jobb hyrde en jättefin stuga. Stuga var väl en underdrift. Vår Renault, som då var ny, kändes lite fel där bland alla Mercerdersar och Audisar och andra dyrare bilar.

Vi hade en gammal karta över ön, som min mamma sparat sen långt tillbaka. På kartan var varenda sevärdhet utmarkerad, varenda liten runsten och ruin. Så vi följde kartan och bockade av sevärdhet efter sevärdhet, "ok, en gammal runsten i en fårhage - check!", upp på Allvaret "check!". Så höll vi på. Öland är ju inte större än man hinner med det på några dagar. De övriga dagarna hängde vi på nån strand vid Ekerum eller på Böda Camping.

Och idag, då för 12 år sen, förlovade vi oss på Ekerums golfkrog. Inte någon spontan förlovning, vi är ju inte vidare spontana eller wild'n'crazy. Vi beställde ringarna och fick dem ingraverade med den förbestämda datumen, veckor innan vi åkte till Öland och annonsen i GP beställdes i god tid.

Grattis Mr P och tack för du stått ut med mej i alla dessa år (hela 17 år nu). Tack för du orkar med min snurrighet och virrighet och mina infall.

Jag älskar dej för att du drar ner mej på jorden när jag fladdrar iväg. Jag älskar dej för att du är så lugn och stabil när jag inte är det (det är bara två gånger jag behållt lugnet och du blivit snurrig och det var när vattnet gick och kidsen skulle komma). Jag älskar dej för att du står ut med mina scrapsaker som är överallt och för att du tänker i uppslag när du fotar, mitt scrappande blir ju så mycket roligare då.

Grattis älskling!!! Nu satsar vi på 12 till.

Grattis för oss!

0 Läs mer >>
I sommar har jag gett mej själv en uppgift. Jag skall hitta min gamla snygga handstil! Någonstans under åren har den försvunnit och ersatts av en slarvig, knappt läslig, handstil. 
 
Nu undrar ni förstås om jag har blivit helknäpp. Nej, då, inte mer än vanligt. Men när man skriver på sina scrapuppslag, s k journaling, så vill man ju skriva snyggt. Med min nuvarande handstil undviker jag att skriva på uppslagen, för att jag alltid tycker det ser ut som skit. Så i sommar skall jag öva på att skriva snyggt. Som min kompis Josefine, hon skriver snyggt. Se själva.
 
 
 
Och kolla in på Scrapbook.etc:s idéblogg Scrapbalans om ni vill se snygga uppslag och handstilar. Några av mina uppslag finns där också, ni kan ju själva se hur taskig min handstil är jämfört med de andra. 
 
 

Semestergöra

1 Läs mer >>
I helgen var det månadens höjdpunkt: Scrapmara i butiken Scrapbook etc i Göteborg. Jag hade förberett 13 uppslag med foton från sommarens underbara resa i Norrland. Och jag fick minsann gjort alla. Det trodde jag inte när jag åkte dit. Här kommer ett litet urval. 

Kvaliteten på fotona är nog inte den bästa, fotade med mobilen och med uppslagen kvar i plastfickorna, men så fick det bli idag. 







Och nu är det bara 83 kvar att göra i år för att nå mitt mål. Jag börjar redan ladda för nästa mara, full med energi och inspiration. 

Helgens scrappande

0 Läs mer >>
Barnens kusin har fyllt 18 och idag har det varit kalas. Numera gör jag kort alltför sällan, men idag behövdes det ett personligt kort.

18-åringen gillar rena linjer, enkelt och färger som svart, vitt och grått. Lite rött funkar också. Det är kul att anpassa kortens utseende efter mottagaren tycker jag. 

Och på bussen hem igår, kom jag på att det skulle ju vara kul att småkusinerna fick beskriva 18-åringen. Mina var inte hemma men jag fick tag på dem på telefon. Och den andra småkusinen fick tycka till på sitt håll. Vi körde "två snabba" på frågan "Vad tänker du på när du tänker på Julia?"

Framsidan gjorde jag med block i samma färg (och serie), med lite rött för mer effekt (nördvarning i resten av texten...) Arton stansade jag ut med Lawn Fawns underbara bokstäver. Och det gjorde jag i sammetspapper. Kusinen är inte så glittrig och blingig, så sammet kändes mer rätt. Fast lite mörkrött bling fick det bli ändå. 


Insidan använde jag samma papper som framsidan (grundpappret är dubbelsidigt) och även här är bokstäverna i sammet. Sen skrev jag småkusinernas citat på pilar som jag riktade mot namnet. Och självklart deras namn under (annars hade hon kanske trott att det var jag som sagt detta fina). På motstående sidan blev det mer traditionellt grattiskort. 


Själv var jag inte med på kalaset, men jag hoppas hon blev glad. Kidsen (mina och den tredje småkusinen) avgudar 18-åringen och det är kul att hon får veta det. Och om hon är väldigt glad över detta, kanske vi har en barnvakt framhöver (man får inte vara dum...)

Dagens kort

1 Läs mer >>
På förra scrap-maran hände det otänkbara - min scrapväska gick sönder. Botten ramlade igenom..... Jag lyckades ändå trycka ihop den och få med mej hem. Allt detta hemska hade jag förstås förträngt inför lördagens mara. Tills jag bar upp väskan till hallen och botten föll ut. Bara att ta fram silvertejpen och tejpa. Undersidan, insidan, botten och ja, överallt. Den håller ihop si så där nu. Men nu måste jag bara ha en ny väska. Det är ju jätteviktigt, eller hur!
 
Det finns några att välja på: 
 
Antingen kan man ta samma som jag hade denna gång, från Slöjddetaljer. Fast det är inte riktigt scrapväska och eftersom den bara hållit i två år, kanske inte den mest stabila väskan. Och så är den rätt ful. Men billigast. 
 
 
Jag har alltid drömt om en riktig scrapväska. Men mängder av fack och fina färger. Och minsann, i en butik på Backaplan, CiLi in papers, finns det 3 olika varianter! 
 
Det finns denna från Everything Mary:
Rätt fin, många fack och rätt stor. 
 
 
 
Sen finns denna fina från We R Memorykeepers. Så himla fin i turkost.... Och den har hjul som kan snurra 360 grader. Bara en sån sak! 
 
 
 
Och så finns ju denna, också från We R Memorykeepers. Den allra senaste finaste modellen The New 360 Crafters Rolling Bag. Du hör ju på namnet hur fantastisk denna är! Och färgerna! Tänk dej när jag går till mina scrapmaror med en rosa väska! Det kan ju inte bli mer rätt.
 
Och om du inte tror mej, kolla in Youtube-klippen där man visar hela tjottafräset! Hur mycket som får plats, hur smidigt den kan vikas ihop och i det andra klippet ser ni det mest nödvändiga med hela grejen. Ser ni det?
 
 
 
Såg ni det? Mugghållaren?? Jag menar, vem behöver inte ha med sig en mugghållare när man skall scrappa. Det säger ju sig självt, eller hur! Det verkar ju jättesmidigt att ha vätska just där..... 
 
 
Men med eller utan mugghållare så är jag förbaskat sugen på en rosa, randig New 360 Crafters Rolling Bag.... Och efter en hel del tvång har även Mr P tvingats se på klippen, och oerhört entusiastiskt håller han med. Klart du skall ha en sån ("så slipper jag se mer filmer från tråkiga mässor och höra mer tjat"). Och jag måste ju ha den typ nu, innan nästa mara..... Måste bara åka till Backaplan. 

Superviktigt och nörd...

0 Läs mer >>
Den sista lördagen i månaden samlas vi ett gäng scrap-nördar i stans mysigaste scrapbutik Scrapbook etc. Då är det dags för 9 timmars scrappande, babblande, fikande, ätande, trånande och fullt av inspiration. Det är dags för scrapbook maraton, eller scrapmara som vi brukar säga.
 
Vi är ofta samma tjejer som träffas (inga killar än då länge) men en och annan ny dyker också upp. Det är då vi har tid att scrappa våra foton, en del gör receptböcker andra gör olika typer av kort. Vi går i butiken och trånar efter alla fina papper och prylar som vi vill köpa. Vi spenderar mycket tid till att prata av oss lite (i alla fall vissa av oss) och vi fikar och äter gott. I 9 timmar håller vi på som sagt.
 
Skeptikerna undrar ibland: kan man verkligen sitta i 9 timmar och scrappa. Och svaret är: Självklart! Man går in i scrap-bubblan och bara kör på. I scrapbubblan finns alla scrapvänner, som jag bara träffar på maran. Vi vet inte mycket om varandra utanför dessa dagar, förutom det vi ser på varandras foton. Ålder eller bakgrund spelar ingen roll, vi är bara där för vårt intresse av scrapbooking. Och det är så skönt, att bara vara en scrappare och inte mamma, sambo, kollega mm. Inga krav på prestation förutom det jag själv ställer på mej.
 
Jag brukar lägga tid på förberedelse, jag sitter hemma och väljer foton och ser om jag har lämpliga papper hemma, eller om jag måste komplettera (jag har så mycket papper att jag nu försöker arbeta ner lagren innan jag köper nytt - det går väl sådär kan jag säga. Det kommer ju så mycket fina nya papper hela tiden...). Jag kollar mycket på Pinterest för at få inspiration till hur uppslagen skall se ut. Jag har även några böcker som jag tittar i. Ibland ritar jag upp på ett kladdpapper, så jag minns hur jag tänkte.
 
På maran välkomnas vi av ett välkomstkit, som Gisela i butiken väljer utifrån humör och säsong, i går var det tema romantik. Sen kör vi på. Tack vare att jag ofta är förberedd får jag också väldigt mycket gjort. Rekordet är 18 uppslag men igår lyckades jag bara klämma ur mej 5.
 

 
Eftersom vi ofta är samma tjejer, som sagt, och vi har hållit på med scrappandet i många år, har man fastnat i samma stil. Vi jobbar med fotona på samma sätt, uppslag efter uppslag och mara efter mara. Så därför har vi de senaste gångerna börjat ge varandra utmaningar. Det kan vara att göra ett uppslag på ett sätt som man aldrig gjort, en teknik som man avskyr eller undviker, eller att helt enkelt tänka tvärt om mot vanligt. Det är riktigt kul och samtidigt väldigt utmanande. Jag själv kan inte påverka utmaningen som mina scrapkompisar ger mej, men självklart är det frivilligt. Denna gång gav vi också varandra en gemensam utmaning: vi skulle ta med foton som nån annan skulle scrappa utan att veta vems foton det var. Jättekul och jättesvårt. Resultatet av vår utmaning var riktigt kul att se.
 
 
Min utmaning denna gång var att använda ett verktyg som jag undviker: ShapeCutter. Jag skulle använda den till att skära runda foton. Och då gick jag "all-in" och gjorde ett helt uppslag med bara runda former. Tror inte att jag gör ett sånt igen, men jag kom över mitt motstånd mot ShapeCuttern och det är ju bra. Min utmaning till nästa gång är att skriva en liten notering till mina foton, journalling som det heter på scrap-språk. Den oroar jag mej redan för.
 

Vi arbetar på olika sätt när vi scrappar. Eftersom jag är så väl förberedd, har jag rätt god ordning (för en gångs skull) medan andra mer kör på kreativt kaos.
 
 
Sen äter vi också. Godis- och fruktskålen är alltid välfylld, och chipsskålen likaså. Framåt 19-tiden är det dags för middag. Det kan vara att vi beställer pizza eller att Gisela lagar något. Denna gång var det smarriga pajer, sallad och salami. Ibland bjuds det på vin. Nästa gång hoppas vi alla på Giselas supergoda couscous med kycklingspett. Ofta dämpar vi ljuset och har det lite avkopplande en stund. Tills någon börjar ledsna och tycker det är dags att fortsätta. Då kör vi några timmar till. Fram till midnatt.
 
 
Vill man ser bilder från våra maror lägger alltid Gisela ut foton på sin Facebooksida, gå in och gilla den tycker jag. Och våra alster hittar man ibland i idébloggen Scrapbalans.
 
Sen framåt midnatt åker jag hem på en ganska öde motorväg. Och i går var det så bra musik på radion att jag nästan åkte en omväg. För trots 9 timmars kreativt skapande, och att jag aldrig annars är uppe till midnatt eftersom jag är så kvällstrött, är jag full av energi efter en mara. En energi som oftast håller mej igång i en hel månad, till nästa gång.

Nördigt på hög nivå

1 Läs mer >>
I helgen har jag gjort något som mina scrap-kompisar alltid kommenterar. Jag har förberett vårens maror i butiken (Scrapbook etc på Danska Vägen i Göteborg, om någon undrar).
 
Jag har tagit mina foton, letat upp vilka papper jag skall ha. Jag har också skissat på hur uppslagen skall vara och letat fram de dekorationer jag vill ha. Ibland kan jag tycka att själva förberedandet är mer än halva nöjet. Att sitta och bläddra igenom alla mina fina papper och tänka ut och planera. Det är så underbart avkopplande, men det är nog bara en scrapnörd som riktigt kan förstå mej där. Och snart är jag klar med de uppslag jag tänker göra under våren. I alla fall de två första tillfällena, för ibland tröttnar jag på de foton jag har förberett och får ta några nya. Och ibland hinner jag faktiskt klart med allt jag förberett mej.
 
Det är så skönt att komma dit och faktiskt veta vad jag vill göra. Och inte att behöva släpa på allt, som jag annars släpar på. Visserligen kommer en del av uppslagen att ändra utseende när jag väl är i butiken. Alla nya fina papper brukar ställa till det för mej.
 
Sen är det ju skönt att använda upp mina papper, det gör ju ingen glad i lådan under trappan. Och om jag gör av med några kan jag alltid köpa nya. Det är ju så det funkar.
 
Snart har jag förberett 30 uppslag, det bör ju räcka 1 eller 2 maror framöver, eller vad tror ni?
 
 
 

Lite scrapnördigt

0 Läs mer >>
Årets adventskalender är klar! Den hänger fint på väggen och ser så där julig ut. Synd bara att juligheten snart försvinner, när kidsen börjar ta sina presenter. 
 
Den är gjort av toarullar, som jag klätt i fina julpapper. Rullarna limmades ihop, lite oregelbundet (för vem vill ha det rakt och trist). Ett kraftigt band klistrades fast på baksidan, dubbelt för säkerhets skull, plus att jag då fick en naturlig ögla att hänga den i. 
 
Presenterna är inslagna i silkespapper med snören i olika färger, så att rätt barn får rätt present (tror inte att Knasbollen vill ha små söta hårspännen - även om han nog skulle behöva det, så långhårig som han nu är). Och resultatet blev en lång radda av smällkarameller! (Inspirationen fick jag från Slöjddetaljer, även om jag alltid måste göra på mitt sätt.) 
 
Men det här med att köpa presenter var en utmaning. För hur lätt är det att hitta små presenter som passar i en toarulle - och ännu svårare att hitta så små, och inte alldeles onödiga, där två små skall passa en samma toarulle. Jag vill inte att kidsen skall äta godis varje dag, så jag valde inte den lätta vägen, om man säger så. Men efter lite trixande fick jag in nästan alla presenterna i rullarna, och de som var för stora får kidset i fråga vid sidan av den dagen det inträffar. 
 
Och ikväll är det dags att öppna. Kidsen öppnar sina Lego-kalendrar på morgonen och paket-kalendern på eftermiddagen, så har de själva bestämt.
 
 

Adventskalender

0 Läs mer >>
Visst är det ibland riktigt trist att bara ge ett grattiskort med pengar i. Jag har gjort många varianter på temat men det har ändå känts trist.
 
Häromveckan tog barnens syssling studenten. Eftersom hon två dagar senare flyttade till Nya Zeeland, var inte presentvalet så svårt - Nya Zeelänska dollar (vi var knappast ensamna om den briljanta idén, men bara bättre för Isabelle). Och, när jag kollade runt på nätet efter inspiration, hittade jag detta "kort": en "Exploding box".
 
Jag hämtade inspiration från många olika sidor på nätet och gjorde min egen variant, men missade förstås att skriva upp mina egna mått (precis som jag missar när jag lagar mat). Många exploding boxar på nätet är dekorerade med vackra papper. Själv använde jag foton på studenten och skapade ett litet minialbum istället. Tyckte det passade bra till en student.
 
När man gör en box får man tänka lite och räkna lite, man måste vara exakt i måtten, vilket jag inte brukar vara så bra på, kör oftast på ögonmåttet. Men för att boxen skall bli just en box, måste man vara exakt.
 
 
Denna box bestod av två nivåer. Man kan göra en box på en eller tre nivåer också. Fler än tre nivåer blir väldigt smått och svårt att dekorera.
 
 
I mitten av mitt översta lager satte jag ett band, där pengarna stacks i. Jag hade tänkt att vika sedlarna lite snyggt, men Nya Zeeländska dollar går inte att vika.
 
 
Att sedlarna var vackra i sig, gjorde hela presenten ännu trevligare tycker jag.
 
 
Locket fick flygtema, eftersom hon nu skulle flyga till andra sidan jorden. Resten av boxen fick de Nya Zeeländska färgerna. Jag gillar ju teman.
 
 
Den enda som är lite pilligt är att få till prydliga hörn.
 
 
Den färdiga boxen dekorerades med ett enda foto på studenten och mamman. Det gäller att få till rätt storlek på locket om man skall dekorera utsidan. Jag ville att fotot skulle synas ordentligt och inte döljas av locket.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Inte bara ett grattis...

0 Läs mer >>
I lördags fyllde min kusin 50, och självklart skall man då ha ett eget unikt grattis-kort. Eftersom min kusin är en utpräglad trädgårdsnörd och eftersom det är höst, fick det bli ett kort på just dessa teman.
 
Jag har ett underbart papper med päron på från Basic Gray, som jag länge längtat efter att använda. Lite die-cuts och bokstäver från Websters Page och så var det klart!

Kort till en 50-åring