Bästa helgen eller en lycklig nörd

I ett helt år har jag längtat och planerat. Ända sen mina scrappisar J och J var på Design in Papers Meet and Greet förra året. Vad är detta, undrar ni nog. Ni som känner mej anar nog vad det är, något med scrapbooking tänker ni. Och visst har ni rätt. En hel helg med scrappande, en hel helg med den bästa sortens nörderi. En lokal full med hundratalet lika underbart nördiga som vi är. Fatta vilken helg det skulle bli!


Jag och scrappisen S var aldrig med förra året, men som vi längtat. Och när platserna släpptes anmälde vi fyra oss på studs. Sen dess har vi planerat, längtat och funderat. Ju närmare helgen vi kommit, desto mer har vi chattat med varandra. 20-30 meddelanden om dagen kunde det bli. 

Och nu är den över. Värsta bästa nördhelgen. Som inte alls blev som jag tänkt mej, den blev om möjligt så mycket bättre (här passar det att sjunga på signaturmelodin till just Så mycket bättre: så mycket bättre när vi är tillsammans, så mycket bättre för oss allesammans, så mycket bättre för oooooooss!). 

Klockan nio hängde jag på låset till lokalen på Lindholmen i Göteborg, fick min goodiebag (jovisst fick vi en maffig sån) och letade upp min plats. Strax efter kom S (J och J var lite sena) och vi kunde börja med frukost (japp, frukost i stil med hotellfrukost dukades upp). 

Förutom Meet and greet var det också en mässa, som vi fick förtur till. Vi kollade in utbudet innan vi gick på kurs. I nåt som heter Mixed media layout. Här lärde vi oss nya tekniker (och fick även här en maffig goodiebag) och fick oss att lämna våra trygghetszoner. Skrämmande men kul. Rätt nöjd med mina alster, men vet inte riktigt om det är nåt för mej.

Vi fick smarriga luncher båda dagarna. Och fika. Och frukost även på söndagen. Så gott och mycket. Helt fantastiskt lyxigt, äta så gott och göra det jag älskar. Och som om det inte vore nog, fanns det också en bar där man kunde köpa vin! Ni fattar ju lyckan. 

Det har varit tävlingar, utlottningar och utmaningar med fantastiska priser (jäklar vad jag tävlade men inte vann jag ett smack. Inte S heller, men vi gladde oss åt J som vann en gång och den andra J som vann inte mindre än två priser). Det låter ju himla fint, men lite sur är jag allt. Nästa gång skall jag tävla ännu mer och satsa på vinst (ok, lotten avgjorde en del tävlingar men ändå). 


Men nu sitter jag här hemma, i soffan med te och Sagan om kungens återkomst på TV. Och känner mej lite tom och deppig. I ett helt år har vi längtat och nu är det över. Ett helt år till nästa gång (jo, Cissi, det måste bli en till nästa år!). Vad skall vi nu chatta om 20 gånger om dagen? Vad skall vi nu planera? En scrapresa till Utah, scrapbookingens mekka? En tur till England för en helg med nån scrapguru? Vad skall vi hitta på??? 

Det är en förbaskad tur att vi har våra vanliga härliga scrapmaror, på Scrapbook etc inne i stan. Annars hade jag nog gått under. 

22 timmars scrappande, som inte ens kändes som 10, har fått mej full av inspiration. Så kul att kolla in alla duktiga tjejers (vore kul med en och annan kille också) alster på plats och på instagram (kolla in #DiPMeetandGreet2017 så får ni se). Jag har inte tid att jobba i morgon och inte heller resten av veckan om jag tänker efter. 


Året var 1961

Jag har gjort en djupdykning i pappas fotogömmor och kollar igenom året 1961. Det var då pappa så ut så här.

Och mamma såg ut så här

Min faster och farbror så här

Och farmor och farfar såg ut så här. 

Det finaste stället jag vet, såg ut så här innan det nya huset byggdes.

Nu har jag den luriga uppgiften framför mej, att få ihop alla foton till ett album. För ingen blir ju glad av en massa foton i en låda. Problemet är bara att det var rätt klurigt att få ihop rätt papper till fotona. Med färgfoton har man just färger att gå efter, för att få till det. Men med svartvitt var det lite klurigt. Fast en utmaning är ju bara kul och det växer man av. Så det blir nog bra det med. 


Så småningom kanske fotona visas upp här på bloggen. Men alldeles säkert kan ni se dem på min Instagram @fruhallonapelsin. Om några veckor, när de är klara förstås. 

Omöjligt uppdrag

Ibland tröttnar även den mest inbitne scrapnörden på det man gör. Ibland behöver man utmanas lite. Så i höstas slängde jag ut en fråga till mina scrapnördvänner: Ge mej en utmaning till nästa mara! Och vilken utmaning jag fick....

Detta skall jag tydligen göra om två veckor. Jag som hatar cirklar, i alla fall det förbaskade verktyget som man gör cirklar med... 


När jag fick utmaningen visste jag i alla fall vilka foton jag skulle använda. Alltid något.

Så här sitter jag nu och funderar. Jag har funderat rätt mycket på hur jag skall lösa detta uppdrag. För att få ihop det måste jag räkna lite, så jag får rätt mått. Och det är här det skiter sig. För jag gillar verkligen inte siffror och matte. Trots toppbetyg i just matte från gymnasiet och trots en Fil kand i ekonomi är siffror nåt jag avskyr. Och jag har glömt allt, och på kuppen blev jag nog världens sämsta ekonom. Knasbollen är numera bättre på matte än vad jag är.


Till råga på allt kan jag inte heller bestämma mej för vilket papper jag skall börja med. 

Så tack för utmaningen, Suz. Skall fundera ut något utmanande till dej snart. 

Visa fler inlägg