Best of Öland

Årets semestertripp gick till Öland. De som följer mej på Instagram och Facebook har fått daglig uppdatering över vad vi gjort. Vi har turistat och badat oss runt Öland. Och Skånekusten (och lite Halland på slutet). Så här kommer en liten hiss- och diss-lista över vår tripp. 
 
Bästa stranden: Byxelkrok på norra Öland vann famijlens omröstning. En stenig strand men fin botten och inte så långgrunt som det är på många andra ställen. Och här fanns det en badflotte 25 meter ut i vattnet. Man kan ju säga att det var flotten som vann förstaplatsen åt Byxelkrok. 
 
Sämsta stranden: En liten fin strand på östra sidan av ön, med en jättefin liten camping. Men när vi kom till stranden kom också stanken. Av ruttna alger. Och hela vattnet luktade jätteilla. Så de badkläderna vi hade här kunde vi inte ha mer under veckan, trots att vi sköjlde ur dem. Så de äckliga algerna gjorde förlusten åt denna lilla strand.
 
Bästa vågorna: här blev det dött lopp mellan Sandhammaren i södra Skåne och Mellbystrand i Halland. Sandhammaren hade stora vågor som var mjuka och fina men på Mellbystrand blåste det 11.8 m/sek, så här var det mer hårda och större vågor. 
 
Bästa lunchen: utan konkurrens: Kajutan i Mörbylångas hamn. Snabb och trevlig service. Och en underbart god Hallomiburgare (och pannbiff för Mr P). Rekommenderas varmt.
 
Sämsta lunchen: Här det svårt att välja mellan en av restaurangerna på Böda Camping och strandrestaurangen i Köpingsvik.  I Böda skyllde man på att datasystemet hade fått värmeslag, när vår matbeställning kom bort. Och när vi väl fick den efter 45 minuter (!) var det inga ursäkter och inga beklaganden. 2 gånger fick vi upprepa vår beställning och ändå kom det andra servitriser förbi och frågade om vi ville beställa. Så service var inte något man var intresserad av här. Likadant var det på restaurangen i Köpingsvik. Här tappades vår beställning bort igen. Och det var inte så att det fanns så mycket att välja på, typ bara hamburgare, så vi var inte vidare besvärliga. När vi till slut ställde oss vid stället där man hämtade maten, här fick vi i och för sig lite ursäkter, att han som tog beställningen klantat sig, men att få vänta 45 minuter på hamburgare (som då är det enda som serveras här) hjälper inte en liten ursäkt mycket. Och när vi väl till slut fick våra burgare, var de ljumma.... Så jag tror nog att Köpingsvik kniper sämstaplatsen. Maten i Böda var ju både god och varm när vi väl fick den. 
 
Bästa middagen: den åt vi i Borgholm, på Sörens restaurang. Så. Jäkla. Gott! Lammet var gudomligt mört och gott och Ryggbiffen likaså. Skall ni till Borgholm, gå til Sörens. Någon sämsta middag fanns inte. Vi åt gott varje kväll, och servicen var inget att klaga på alls. Suveränt. Men maten på Sörens var bäst. 
 
Bästa glassen åt vi också i Borgholm, på Ölandsglass.Inte mycket konkurrens. Någon sämstaplats fanns inte här heller. Glass är ju alltid glass, liksom. 
 
Bästa utsikten: här vann något otippat Långe Erik på norra udden. Men det beror enbart på vädret. När vi var där var det strålande fint väder och inte mycket vind. När vi var på Långe Jan, var det mulet och blåste jättemycket. Båda ställena är ju helt klart värda besök. 
 
Största besvikelsen: att kamelfarmen stängde tidigare än väntat. Så mycket som kidsen velat åka dit och när vi väl åkte dit, sista dagen som en överraskning, stängde de när vi kom. Så det blev varken kamelridning eller klappande av kameler. En och annan tår fälldes i bilen men en stor glass före middagen gjorde det hela lite lättare. För mig var nog den största besvikelsen att den godaste strutskorven var slut på strutsfarmen. Men papps skall till Öland om några veckor, så han får nog åka dit och kolla om den kommit in igen. 
 
Bästa boendet: helt klart dött lopp mellan Villa Ingrid i Borgholm och Hammenhögs Gästis. Båda var personliga och supertrevlig personal. Rummen var jättefina och vi sov som kungar på båda ställena. Vi rekommenderar båda!
 
Vad vi inte kommer att sakna: alla jäkla spindlar! Att vara på Öland var värsta KBT-terapin för en spindelrädd människa som jag! Precis utanför vårt rumsfönster stod ett träd, och det är nog orsaken till att det var så myckte spindlar. Hettan gjorde att vi var tvungna att ha öppet fönster hela tiden och då kom de jävlarna in. Men eftersom alternativet var att svettas ihjäl under natten, fick de väl komma in. Mr P jagade spindlar varje kväll. Och på Ottenby, vid Långe Jan, var det ännu värre. Här var det minst dubbelt så stora som i Borgholm. När man skulle på toa fick man gå fort och inte titta upp. De var överallt. Hu!
 
Jag kommer däremot sakna att semestra med min familj. Vi har så roligt ihop. Och jag älskar att kidsen är så vetgiriga om allt när vi upplever (kanske inte så mycket alla planteringar och blommor på Solliden, men där fick de stå ut). De gillar verkligen att upptäcka nya saker. Så nu får vi börja planera nästa semester. Vi brukar ju köra vartannat år i Sverige och vartannat utomlands. Vi får se vart vi åker nästa år. 
 
 

London Baby! - dag 6

Sista dagen i London. Vi checkade ut tidigt och ställde in väskorna i hotellets bagagerum. Målet med dagen var att gå till Naturhistoriska muséet. Dinosaurieskelett och fjärilar lockade. Vi tog en promenad genom härliga Kensington Garden. Ett stort monument till minne av drottning Victorias make, i glimmande guld mötte oss på andra sidan (parken alltså, vi hade inte gått och dött). Enastående vackert, tycker jag som är skulpturälskare.
 
När vi närmade oss muséet fick vi lite panik. Vilka köer! Det var fler än vi som ville se skelett. Minst 45 minuters kö var inget vi orkade med. Lite tårar från några som sett fram emot detta men det var inget att göra åt. Vi fick tipset att komma efter lunch, så det får vi göra nästa gång. Så vi tänkte besöka Science muséet, som ligger bredvid. Men där ville de ha 20 pund för oss komma in, så det var vi för snåla för.
 
Vi kollade på kartan och insåg att Harrods låg i närheten. Så vi tillbringade 30 minuter i löjlig lyx innan vi letade upp en pub för lunch. 
 
 
Sen var det dags att gå tillbaka till hotellet, genom parken förstås. En halvtimme under ett träd, medan kidsen fick springa av sig lite, och sen till hotellet. Vi blev lite lata och tänkte ta taxi till flyget, men eftersom det skulle kosta 90 pund, tog snålheten över och vi tog tunnelbanan till Victoria station. Sen hoppade vi på ett lokaltåg till Garwick. Ett tåg som var smockfullt, men vi fick sittplatser i alla fall. 
 
Säkerhetskontrollerna var rigorösa (men ingenstans behövde vi visa upp våra pass förrän vid gaten). Jag och knäppgöken gick tillsammans men den stackars lilla knäppisen pep i metalldetektorn. Här på Gatwick fick hon, den lilla stackaren, ställa sig i en egen kö för att bli scannad. Hon stod där så ensam och liten utan att förstå vad som sas eller hände, med en mamma som (antagligen) ropade lite hysteriskt "Det går bra, älskling!", "Följ efter den där killen, gumman!" och "Jag är här!". Säkerhetspersonalen lät mej stå där och gasta, de kanske är vana vid hysteriska mammor. Men sen kom ju våra väskor ut från bandet och då fick jag ju ta dem. Med en barsk blick på Mr P kom han springande och fick ta väskorna. Under tiden hade den duktiga knäppisen tagit av sig skorna (de nya bootsen med nitar som gjorde att hon pep) och lagt den på ett band ("För det gjorde killen framför mej"). Sen fick hon gå in i en liten tub och ställde sig precis som killen framför gjort. De barska säkerhetsgubbarna berömde henne med ett leende, men hon var väldigt spak efteråt. Inte illa att ha en unge utslängd från en pub och en annan åkte dit i säkerhetskontroll på flygplatsen. På en och samma resa. 
 
Vi hann med en middag på puben på Gatwick, som faktiskt var den billigaste på hela resan. Men sen började en lång väntan. Förseningar, förstås. Runt en timme. Det är segt när ordinarie landningstid var 22.25. Just nu längtar jag efter att få ta av mej mina johgingskor, som jag gått i varje dag, i gassande värme, utan strumpor i sex dagar! Fast om jag gör det här och nu på planet, går väl nåt gaslarm och vi får nödlanda. Så jag får vänta till jag kommer hem. Då däckar resten av familjen snabbt. 
 
Dagens steg hittills: 25 550
 

London Baby! - dag 5

Söndag och vi tog lite sovmorgon. Lämnade hotellet vid 10-tiden och tog tunnelbanan från Bayswater till Tower Hill. Målet var att gå upp på Tower Bridge. Jag som är höjdrädd skulle upp 42 meter med bara ett glasgolv under mej.

Hela bron var en utställning om hur Tower Bridge byggdes och om hur broar i olika delar av världen ser ut. Och sen kom glasgolvet. Jag vågade gå ut på golvet och blev bara lite yr. Sen poserade kidsen på golvet, knäppisen som inte är rädd poserade glatt och villigt medan knasbollen, som är lite höjdrädd, poserade mer motvilligt. Därefter fick man gå och se på maskinrummet under bron. Rätt fascinerande att se att den gamla konstruktionen fortfarande fungerar.

Därefter letade vi upp en buss för att åka till Trafalgar Square och där byta till en annan, mot shoppingen. När vi väl var där, bestämde vi oss för att äta innan vi bytte buss. Och sen var det förstås fotoläge för fotogalningen. Mitt på Trafalgar Square pågick en festival för gatuartister. Kidsen har verkligen fått smak för gatuartister, de är ju överallt här och här var det en kille som var jätterolig och kidsen satte sig ner på marken och kollade. Tyvärr har jag inga foton på honom, för.....

Jag vände mej till P och sa: "Bäst vi backar, för han plockar upp folk". Och mer hann jag inte säga, förrän jag stod där, mitt på Trafalgar Square, med en låtsasbomb i ena handen och en tändare i andra. Jag hade blivit en del av showen! Mr P hade skrattande dragit sig bakåt med kameran i högsta hugg. Knäppisen fick vara min väskhållare och knasbollen höll på att skratta ihjäl sig. Jag var en del av avslutningsakten, jag skulle tända bomben och ge den till Mr TNT (som han kallade sig för) när han balanserade på ett torn av något slag. Så nu har jag gjort min gatuartistdebut.

Utmattad av chock tog vi tunnelbanan till Oxford Steet och lite shopping. Vi gick till en butik och shoppade en del, men sen tröttnade vi på alla turister och gick ner mot Soho istället. Slutligen hamnade vi på Carnaby Street och smet in på en pub. Där satt vi till vi kom på att vi kan äta på puben. Så kidsen har upplevt typiskt engelskt med publiv i några timmar.

Efter lite letande hittade vi en buss hem till Baydwater. Och på bussresan hem såg jag många butiker som jag missat, på vår korta shoppingrunda, så det får bli ett nytt shoppingbesök här om ett tag igen (när jag sparat ihop mer pengar förstås).

Väl på hotellet avslutade kidsen dagen med badkarsbad och Emil i Lönneberga. Mr P har också lagt sig i badet, med en öl och en bok, så honom lär jag inte se mer i kväll. I morgon är det sista dagen för oss här i London. Då skall vi se på dinosaurieskelett och hitta ut till tunnelbanan.

Dagens steg: 14 486

Visa fler inlägg