London Baby! - dag 6

Sista dagen i London. Vi checkade ut tidigt och ställde in väskorna i hotellets bagagerum. Målet med dagen var att gå till Naturhistoriska muséet. Dinosaurieskelett och fjärilar lockade. Vi tog en promenad genom härliga Kensington Garden. Ett stort monument till minne av drottning Victorias make, i glimmande guld mötte oss på andra sidan (parken alltså, vi hade inte gått och dött). Enastående vackert, tycker jag som är skulpturälskare.
 
När vi närmade oss muséet fick vi lite panik. Vilka köer! Det var fler än vi som ville se skelett. Minst 45 minuters kö var inget vi orkade med. Lite tårar från några som sett fram emot detta men det var inget att göra åt. Vi fick tipset att komma efter lunch, så det får vi göra nästa gång. Så vi tänkte besöka Science muséet, som ligger bredvid. Men där ville de ha 20 pund för oss komma in, så det var vi för snåla för.
 
Vi kollade på kartan och insåg att Harrods låg i närheten. Så vi tillbringade 30 minuter i löjlig lyx innan vi letade upp en pub för lunch. 
 
 
Sen var det dags att gå tillbaka till hotellet, genom parken förstås. En halvtimme under ett träd, medan kidsen fick springa av sig lite, och sen till hotellet. Vi blev lite lata och tänkte ta taxi till flyget, men eftersom det skulle kosta 90 pund, tog snålheten över och vi tog tunnelbanan till Victoria station. Sen hoppade vi på ett lokaltåg till Garwick. Ett tåg som var smockfullt, men vi fick sittplatser i alla fall. 
 
Säkerhetskontrollerna var rigorösa (men ingenstans behövde vi visa upp våra pass förrän vid gaten). Jag och knäppgöken gick tillsammans men den stackars lilla knäppisen pep i metalldetektorn. Här på Gatwick fick hon, den lilla stackaren, ställa sig i en egen kö för att bli scannad. Hon stod där så ensam och liten utan att förstå vad som sas eller hände, med en mamma som (antagligen) ropade lite hysteriskt "Det går bra, älskling!", "Följ efter den där killen, gumman!" och "Jag är här!". Säkerhetspersonalen lät mej stå där och gasta, de kanske är vana vid hysteriska mammor. Men sen kom ju våra väskor ut från bandet och då fick jag ju ta dem. Med en barsk blick på Mr P kom han springande och fick ta väskorna. Under tiden hade den duktiga knäppisen tagit av sig skorna (de nya bootsen med nitar som gjorde att hon pep) och lagt den på ett band ("För det gjorde killen framför mej"). Sen fick hon gå in i en liten tub och ställde sig precis som killen framför gjort. De barska säkerhetsgubbarna berömde henne med ett leende, men hon var väldigt spak efteråt. Inte illa att ha en unge utslängd från en pub och en annan åkte dit i säkerhetskontroll på flygplatsen. På en och samma resa. 
 
Vi hann med en middag på puben på Gatwick, som faktiskt var den billigaste på hela resan. Men sen började en lång väntan. Förseningar, förstås. Runt en timme. Det är segt när ordinarie landningstid var 22.25. Just nu längtar jag efter att få ta av mej mina johgingskor, som jag gått i varje dag, i gassande värme, utan strumpor i sex dagar! Fast om jag gör det här och nu på planet, går väl nåt gaslarm och vi får nödlanda. Så jag får vänta till jag kommer hem. Då däckar resten av familjen snabbt. 
 
Dagens steg hittills: 25 550
 

London Baby! - dag 5

Söndag och vi tog lite sovmorgon. Lämnade hotellet vid 10-tiden och tog tunnelbanan från Bayswater till Tower Hill. Målet var att gå upp på Tower Bridge. Jag som är höjdrädd skulle upp 42 meter med bara ett glasgolv under mej.

Hela bron var en utställning om hur Tower Bridge byggdes och om hur broar i olika delar av världen ser ut. Och sen kom glasgolvet. Jag vågade gå ut på golvet och blev bara lite yr. Sen poserade kidsen på golvet, knäppisen som inte är rädd poserade glatt och villigt medan knasbollen, som är lite höjdrädd, poserade mer motvilligt. Därefter fick man gå och se på maskinrummet under bron. Rätt fascinerande att se att den gamla konstruktionen fortfarande fungerar.

Därefter letade vi upp en buss för att åka till Trafalgar Square och där byta till en annan, mot shoppingen. När vi väl var där, bestämde vi oss för att äta innan vi bytte buss. Och sen var det förstås fotoläge för fotogalningen. Mitt på Trafalgar Square pågick en festival för gatuartister. Kidsen har verkligen fått smak för gatuartister, de är ju överallt här och här var det en kille som var jätterolig och kidsen satte sig ner på marken och kollade. Tyvärr har jag inga foton på honom, för.....

Jag vände mej till P och sa: "Bäst vi backar, för han plockar upp folk". Och mer hann jag inte säga, förrän jag stod där, mitt på Trafalgar Square, med en låtsasbomb i ena handen och en tändare i andra. Jag hade blivit en del av showen! Mr P hade skrattande dragit sig bakåt med kameran i högsta hugg. Knäppisen fick vara min väskhållare och knasbollen höll på att skratta ihjäl sig. Jag var en del av avslutningsakten, jag skulle tända bomben och ge den till Mr TNT (som han kallade sig för) när han balanserade på ett torn av något slag. Så nu har jag gjort min gatuartistdebut.

Utmattad av chock tog vi tunnelbanan till Oxford Steet och lite shopping. Vi gick till en butik och shoppade en del, men sen tröttnade vi på alla turister och gick ner mot Soho istället. Slutligen hamnade vi på Carnaby Street och smet in på en pub. Där satt vi till vi kom på att vi kan äta på puben. Så kidsen har upplevt typiskt engelskt med publiv i några timmar.

Efter lite letande hittade vi en buss hem till Baydwater. Och på bussresan hem såg jag många butiker som jag missat, på vår korta shoppingrunda, så det får bli ett nytt shoppingbesök här om ett tag igen (när jag sparat ihop mer pengar förstås).

Väl på hotellet avslutade kidsen dagen med badkarsbad och Emil i Lönneberga. Mr P har också lagt sig i badet, med en öl och en bok, så honom lär jag inte se mer i kväll. I morgon är det sista dagen för oss här i London. Då skall vi se på dinosaurieskelett och hitta ut till tunnelbanan.

Dagens steg: 14 486

London Baby! - dag 4

Vi vaknade till en strålande morgon. En perfekt dag att traska bort till Notting Hill och besöka Portobello Market på Portobello Road. Tusentals människor i en allt mer tryckande värme. Atiktviteter och gamla saker i en salig blandning. Kul att uppleva men inte som jag trott. Jag var inställd på mer kläder och vintage men det var tydligen mer av sånt på fredagar. Det blev i alla fall ett nytt kuddfodral, lite lagom kitchigt och kul. Grösaksstånden var förstås mysiga och vi köpte lite jordgubbar längs vägen.
Vi såg den blå dörren och bokhandeln från filmen och det var lite av målet med utflykten också. Vi satte oss vid en var på ett litet torg, för lite vätskepaus och kidsen ritade lite. Nu var det varmt, säkert närmare 30 grader och bland alla människor och trånga gränder rann svetten längs ryggarna. Till slut gick vi tillbaka till Notting Hill Gate för att åka buss in till city. Som tur var för kidsen var platserna längst fram på andra våningen lediga, så de fick åka dubbeldäckare och gå bra sikt. 
 
Målet var att sätta oss i Hyde Park och vila i värmen. Hyde Park var rätt trist, inte lika lummig som Kensington Gardens. Vi åt luch på en liten restaurang innan vi vilade i skuggan någon timme. Det var väldigt skönt och vi hade med oss en filt (fick ju använda den vi släpat med oss den hit). Kidsen ritade förstås igen. 
 
Därefter tänkte vi hälsa på drottningen. På väg dit gick vi förbi olika krigsmonument och genom Green Park. Vi kan konstatera att namnen inte alltid är så kreativa. Green Park, The Round Pond (en rund damm i Kensington Gardens), och The Long Water (en avlång damm i samma park). Buckingham Palace var väl fint men det var finare utanför med statyer och monument.
 
 
Dags för vätskepaus igen. Vi smet in på en pub alldeles vid Victoria Station. Trevligt när man går på pubar i London och hittar Kopparbergs cider, många av de engelska är lite för snarlika öl och det gillar jag inte. Och även här ritade kidsen. De släpar med sina väskor med ritsaker överallt. 
 
Nu hade jag börjat få migrän, så vi tog tunnelbanan tillbaka till Bayswater. Här råkade vi kliva på fel tåg (vi tog grön istället för röd linje, de har samma slutstation så det blev lite tokigt). Men då fick vi ju se en annan station och det var ju lite trevligt det med. 
 
Efter lite vila gick vi till en pub som ligger en bit från hotellet, puben som ligger på samma gata var rätt tråkiga och vet inte vad service är, så de går vi inte till mer. På puben The Swan (typiskt namn, eller hur) testade jag en kycklingpaj, med sås och pommes till. I alla brittiska filmer äts det ju paj, så jag var tvungen att testa. Kan säga att jag är glad att jag gjorde det, jag blev mätt men kommer nog inte äta det igen.
 
 
Dagens steg: 24 326
Visa fler inlägg